När arbetsförmågan bedöms relateras personens resurser till de krav arbetet ställer. Resurserna omfattar:

  • hälsa och funktionsförmåga,
  • utbildning och kompetens,
  • värderingar och attityder samt motivation och tillfredsställelse med arbetet.

Behovet av resurser är beroende av de fysiska och psykiska krav som arbetet ställer samt av arbetsmiljön och arbetsklimatet.

När verksamheten för att upprätthålla och främja arbetsförmågan på arbetsplatsen genomförs professionellt och på lång sikt hjälper den arbetstagarna att må bra i sitt arbete och att bevara sin arbetsförmåga. Verksamheten förebygger också arbetsoförmåga. Detta förbättrar samtidigt företagens lönsamhet och funktionsförmåga på ett hållbart sätt.

Välbefinnande i arbetet innebär att arbetet känns meningsfullt och löper smidigt samt att arbetsmiljön och arbetsgemenskapen främjar hälsan och stöder karriären. Att man mår bra på jobbet syns i att individens och arbetsgemenskapens verksamhet löper smidigt, att kompetensen utvecklas och att erfarenheterna och attityderna är positiva.

arbetsformagehuset-stor
Publiceringsrättigheter: Arbetshälsoinstitutets logotyp och anteckningen ©Arbetshälsoinstitutet ska vara synliga på bilden. Andra referenser behövs inte.

Husets bottenvåning utgörs av hälsan och funktionsförmågan. Den fysiska och den psykiska funktionsförmågan bildar tillsammans med hälsan grunden för arbetsförmågan.

Den andra våningen består av yrkeskompetensen. Den innehåller grundutbildning, yrkesmässig kunskap samt färdigheter vilka ständigt bör uppdateras.

Den tredje våningen beskriver värderingar, attityder och motivation. De egna attityderna till arbetet påverkar i betydande grad arbetsförmågan. Om arbetet upplevs som meningsfullt och lagom utmanande förstärker det arbetsförmågan. Om arbetet är en tvångsmässig del av tillvaron och inte motsvarar de egna förväntningarna försvagar det arbetsförmågan. Med åren förändras attityderna till arbete och pension, och detta kan leda till att arbetstagaren i förtid ger upp sitt arbete eller blir utslagen ur arbetslivet. Också kombinerandet av arbetsliv och övrigt liv möts i denna våning.

Den fjärde våningen är arbetets våning. Arbetet och arbetsförhållandena, arbetsgemenskapen och organisationen med sina talrika egenskaper hör till denna våning. Också chefsarbetet och ledningen är en central del i våningen, eftersom cheferna har makt och skyldighet att utveckla arbetet, arbetsförhållandena och arbetsgemenskapen.

Arbetsförmåga handlar om förenlighet och balans mellan människans resurser och arbetet. Huset för arbetsförmåga fungerar och hålls upprätt om våningarna stöder varandra. Därtill bör alla våningar utvecklas kontinuerligt under en människas arbetsliv, med syftet att trygga balansen. Individen är naturligtvis huvudansvarig för sina egna resurser; arbetsgivaren och cheferna har för sin del huvudansvaret för husets fjärde våning. Upprätthållande av arbetsförmågan på arbetsplatsen förutsätter samarbete på alla våningar mellan de olika parterna och stödorganisationerna (bland annat företagshälsovården och arbetarskyddskommissionen) för att ett gott resultat skall uppnås.

Individens arbetsförmåga påverkas förutom av huset med dess olika våningar också av familje-, släkt- och vänkrets. Ansvaret för individens arbetsförmåga fördelas såväl mellan individen, företaget och samhället.