Valet av värmeskyddskläder ska göras med hjälp av en riskkartläggning och riskbedömning. Kläderna ska skydda mot risker i arbetet och skyddsutrustningen ska motsvara nödvändig skyddsnivå.

De vanligaste riskerna orsakade av värme är värmestrålning, värme från flammor, stänk av smält metall, svetsloppor samt varma ytor och vätskor. Även statisk elektricitet kan orsaka farliga situationer.

MODELLER OCH MATERIAL

Värmeskyddskläder består av jacka och byxor eller en helkroppsoverall. Det flamskyddade materialet kan vara vävt av naturligt värmetåliga fibrer eller så har materialet ytbehandlats med flamskyddsmedel. Flamskyddat material fortsätter inte brinna om det utsätts för värmebelastning, såsom värme från flammor. Material som belagts med värmereflekterande material skyddar kraftigt mot värmestrålning.

  • Skyddskläder med antistatiska egenskaper eller skyddskläder som avleder statisk elektricitet. Kläderna fungerar samtidigt som värmeskyddskläder. Klädernas uppgift är att undvika laddningar och de används som en del av ett totalt jordat system.
  • Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete. Kläderna skyddar mot svetsloppor och små stänk av smält metall, kortvarig flamkontakt och ultraviolett stålning samt damm och drag. Det finns två skyddsklasser.
  • Kläder till skydd mot hetta och flamma. Värmeskyddskläder har olika skyddsnivåer. Kläderna skyddar mot flammor, kontaktvärme, värmestrålning eller stänk av smält aluminium eller järn. Det finns tre skyddsklasser, förutom för skyddet mot värmestrålning som har fyra.
  • Släckningsdräkt eller skyddskläder för brandmän. Dräkten är avsedd att användas vid släckning av byggnadsbränder. Den skyddar förutom mot värmebelastning även mot kemikaliestänk och, beroende på klass, även mot vatten. Skyddskläderna består av en släckningsdräkt och kläderna som bärs under den. Lättare skyddskläder för brandmän är avsedda att användas vid släckning av terräng- och skogsbränder.
  • Kläder för skydd mot ljusbågar. Kläderna skyddar mot termiska risker orsakade av ljusbågar. Det finns två skyddsklasser.

VAL

Klargör först risken för hetta och risknivån. Exponeras arbetstagarna för värme från flammor, värmestrålning, stänk från smält metall eller kontaktvärme? Är risknivån liten, medelstor, stor eller mycket stor?

ANVÄNDNING

  • se till att dragkedjorna och knapparna är stängda
  • se till att kläderna är hela och rena.

UNDERHÅLL

  • följ tillverkarens anvisningar
  • byt kläderna mot nya om de inte blir rena i tvätten eller är påtagligt slitna.

MÄRKNING

  • CE-märkning
  • standardnummer, flamsymbol och skyddsnivåer.

STANDARDER

EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete (ersätter standard 470-1)
EN ISO 11612 Skyddskläder – Kläder till skydd mot hetta och flamma (ersätter standard EN 531)
IEC 61482-1-2 Arbete med spänning – Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar
EN 13911 Skyddskläder för brandmän. Fordringar och provningsmetoder för huvor för brandmän
EN 1149 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper
EN 469 Skyddskläder för brandmän – Funktionskrav för skyddskläder vid brandbekämpning
EN 1486 Skyddskläder för brandmän – Provningsmetoder och fordringar för värmereflekterande kläder för speciell brandbekämpning

SKYDDSKLÄDER FÖR SVETSARE

Syftet med skyddskläder för svetsare är att skydda mot svetsloppor, det vill säga små stänk av smält metall, värmestrålning från svetsbågen, kortvarig flamkontakt och UV-stålning. Svetsarbeten kräver skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611.

Skyddskläderna och deras skyddsklass väljs enligt svetsmetoden som används i arbetet. Kläderna kan bestå av en hel overall eller vara tvådelade. Vid behov kan man använda tilläggsskydd för svetsare, till exempel förkläde, huva, ärmskydd eller damasker. Skyddskläder för svetsare finns i två olika klasser:

Klass 1: kläderna är avsedda för manuella svetsmetoder där det uppstår lite svetsloppor och stänk. Kläderna ger mindre skydd mot gnistor och värmestrålning än kläder av klass 2. De lämpar sig för TIG-, MIG- och MMA-svetsning, lödning, punktsvetsning och gassvetsning.
Klass 2: kläderna är avsedda för manuella svetsmetoder där det uppstår mycket svetsloppor och stänk. Kläderna ger bättre skydd mot svetsloppor och värmestrålning än kläder av klass 1. De lämpar sig för TIG-, MAG- och MIG-svetsning, plasmaskärning och urholkning.

KLÄDERNAS MODELL

  • hel overall eller jacka och byxor, tilläggsskydd är huva, förkläde, ärmskydd och damasker
  • jackan måste nå 20 cm nedanför byxlinningen
  • fästena, det vill säga dragkedjorna och knapparna, ska vara skyddade
  • ficklocken ska vara vikta nedåt eller vara försedda med tryckknappar och vara 10 mm bredare än ficköppningen
  • byxornas sidofickor får vara i 10 graders vinkel från sidosömmarna.

VAL

Välj nödvändig skyddsutrustning enligt riskkartläggningen av arbetet. Klargör modellens och materialets förmåga att skydda mot flamspridning. Välj skyddskläder tillverkade av flamskyddat tyg för svetsning, rondellkapning och skärbränning.

Kontrollera det nödvändiga skyddet mot gnistor och använd skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611. Kontrollera även brandsäkerheten i underställ och mellanlager. Använd inte underställ av konstfibrer eftersom de kan smälta på huden och på så sätt öka brännskadans allvarlighetsgrad!

ANVÄNDNING

Skydda halsens område, även nacken, handlederna och framsidan av kroppen. Se till att kläderna är stängda, ha ärmarna neddragna och byxbenen ovanpå skorna. Det är viktigt att alla fästen är stängda ända upp så att huden inte exponeras för UV-strålning eller gnistor. Välj underställ och mellanlager av icke-smältbart material, till exempel bomull, ull eller blandningar av dem, eller av flamskyddat material.

MÄRKNING

  • CE-märkning
  • svetssymbol
  • standardens nummer EN ISO 11611
  • klass 1 eller 2
  • bokstavs- och sifferkombination: A1 eller A2 eller A1+A2. Bokstavs- och sifferkombinationen på kläderna betyder följande:
    A1 = flamtest har utförts med ytantändningsmetoden,
    A2 = flamtest har utförts med kantantändningsmetoden.

KLÄDER TILL SKYDD MOT HETTA OCH FLAMMA EN ISO 11612

Det finns i regel tre skyddsnivåer, från låg till hög risknivå.

  1. låg risknivå
  2. medelhög risknivå
  3. hög risknivå.

SKYDD OCH MÄRKNING

Flamspridning eller antändning av materialet

  • ytantändning (A1), kantantändning (A2)
  • märkningskod: A1 eller A2 eller A1+A2.

Flamkontakt eller skydd mot konvektionsvärme

  • märkningskod: B
  • skyddsnivåer: B1, B2, B3
  • I testet mäts temperaturökningen på materialets insida när ytan exponeras för flamma. Resultatet HTI anger den tid det tar att nå en temperatur på 24 °C (t24).

Värmestrålning

  • märkningskod: C
  • skyddsnivåer: C1, C2, C3, C4.

Stänk av smält aluminium och järn

  • märkningskod: aluminium D, järn E
  • skyddsnivåer: aluminium D1, D2, D3 och järn E1, E2; E3
  • test: skyddsförmågan testas med smält aluminium eller järn: 100 – > 350 g smält aluminium (D) eller 60 – > 200 g smält järn (E). Under det testade materialet läggs konstgjord hud av PVC, med vilken man bedömer materialets skyddsförmåga och eventuella förändringar, smältning eller hål i den konstgjorda hudens mönsteryta.

Kontaktvärme

  • märkningskod: F
  • skyddsnivåer: F1, F2, F3
  • test: testningstemperaturen är 250 °C

FRIVILLIGA TESTER

Termiska risker orsakade av ljusbågar

  • märkning: piktogram för ljusbåge
  • testmetod: EN/IEC 61482-1-2 (s.k. Box-test) eller IEC 61482-1-1

Skydd mot flamma för hela plagg

  • testmetod: förutsägelse av brännskador med hjälp av en instrumenterad docka ISO 13506

Vattentäthet

  • märkningskod: W + vattentäthet och ånggenomgångsmotstånd, klass 1 eller 2.
  • testmetod: vattentätheten och ånggenomgångsmotståndet testas och klassificeras enligt standarden EN 343.

KLÄDER FÖR SKYDD MOT LJUSBÅGAR

Värmeskyddskläder enligt standarden EN 11612 skyddar mot termiska risker orsakade av ljusbågar, såsom hetta och flamma. Valet av skyddskläder ska grunda sig på en riskbedömning på arbetsplatsen.

Elektriker har drabbats av arbetsolyckor orsakade av ljusbågar vid högspänningsarbeten då de bytt säkringar i elcentraler och distributionsskåp samt greppsäkringar. Högspänningsarbeten ska utföras utan spänning, men olycksfallen har berott på utrustningsfel eller felaktig drift. Antändning av kläder och smältning av dem på huden har orsakat allvarliga brännskador hos arbetstagare.

VAL

Kläderna väljs alltid utifrån riskbedömningen på arbetsplatsen och den nominella spänningen som används i elarbetena. Värmeskyddskläderna ska vara CE-märkta och typkontrollerade. Beställaren kan kräva att kläderna har testats för skydd mot ljusbågar.

Minimiskydd mot ljusbågar fås av kläder vars skyddsnivå motsvarar minst klasserna A1, B1, C1 i standarden EN ISO 11612. Siffran bredvid koden anger skyddsnivån:

  • A1 tygytan skyddar mot kortvarig flamkontakt
  • B1 skyddar mot flamkontakt och
  • C1 skyddar mot värmestrålning.

I testerna får klädmaterialet inte smälta, hål över 5 mm får inte bildas och temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

SKYDD MOT LJUSBÅGAR OCH MÄRKNING

Skyddsklädernas märkning är EN ISO 11612 och deras skyddsnivå måste motsvara minst klasserna A1, B1, C1. Kläderna kan även ha testats enligt standarden EN 61482-1-2. Alla värmeskyddskläder ger nödvändigtvis inte tillräckligt skydd mot de termiska effekterna orsakade av ljusbågar, men de smälter inte och fortsätter inte brinna. Tillverkaren kan låta testa klädernas skyddsförmåga mot ljusbågar.

TESTMETODER FÖR KLÄDER TILL SKYDD MOT HETTA OCH FLAMMA EN ISO 11612

kod A: skydd mot antändning eller flamspridning

  • ytantändning A1
  • materialet måste uppfylla kravet för flamspridning när ytan exponeras för flamma
  • materialkombinationer tänds även på insidan
  • tyget får inte antändas eller efterbrinna
  • testet utförs på material, sömmar och tilläggsutrustning.

kod B: skydd mot konvektionsvärme

  • mäter värmen som passerar genom materialet
  • HTI = den tid det tar att nå en temperatur på 24 ºC
  • temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

kod C: skydd mot strålningsvärme

  • mäter temperaturökningen på andra sidan provbiten med en värmestrålningsnivå på 20 eller 40 kW/m²
  • RHTI = den tid det tar att nå en temperatur på 24 °C (t24)
  • temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

MATERIAL

Material som skyddar mot värme är till exempel flamskyddad bomull, blandningar av bomull och polyester, aramid eller blandningar av aramid. Understället och mellanlagret bör vara av bomull eller något annat naturmaterial, alternativt konstfiber.

Flera klädlager skyddar bättre mot de termiska effekterna av ljusbågar än ett lager. Understället och mellanlagret bör vara av naturfiber eller brandsäker konstfiber som inte smälter. Konstfiber som smälter kan smälta fast på huden och förvärra brännskadan.

MÄRKNING

Kläder till skydd mot hetta och flamma EN ISO 11612, A1, B1, C1 (enligt SFS 6002).

Ljusbågstestet är frivilligt för tillverkaren EN 61482-1-2 eller IEC 61482-2. Materialets och klädernas skydd mot ljusbågar har testats med en ström på fyra (4) eller (7) kiloampere (kA). I ljusbågstestet EN 61482-1-2 klassificeras kläderna enligt ljusbågens styrka, spänning och varaktighet.

klassström, kAtestspänning, V acljusbågens varaktighet, s
 1 4 400 0,5
 27400 0,5

Exponeringen i klass 1 motsvarar en energi på 158 kJ och i klass 2 en energi på 318 kJ.

Det finns två olika testmetoder för ljusbåge och resultaten kan inte jämföras med varandra. Den europeiska teststandarden är ett så kallat Box-test EN 61482-1-2. I Kanada och USA används testmetoden EN 61482-1-1, där ett ATPV-värde (Arc Thermal Performance, cal/cm²) fastställs för varje material.

Typer av skyddskläder:

EN ISO 11612:2008, minsta skyddsnivå: A1, B1, C1

EN ISO 11612:2008, minsta skyddsnivå: A1 B1 C1 + ljusbågsprovning EN 61482-1-2:2007, klasser 1 eller 2

IEC 61482-2, klasser 1 eller 2 och/eller s.k. ATPV-värde. ATPV-värde= Arc Thermal Performance, cal/cm²

ANVÄNDNING

Användarna måste få instruktioner i korrekt användning av kläderna på arbetsplatsen. Rena skyddskläder i gott skick ger bäst skydd. Skyddsklädernas fästen måste stängas innan arbetet inleds. Rena kläder som sitter korrekt ger bäst skydd.

Obs. I ändringen av den nationella SFS-standarden gällande elsäkerhet som trädde i kraft 4/2015 i Finland har följande fastställts om skyddskläder som används vid arbete med risk för ljusbågar: Skyddskläderna måste motsvara minst klass A1 B1 C1 i standarden SFS-EN ISO 11612.

EN ISO 11612 ersätter den föregående standarden EN 531 för värmeskyddskläder.