De ämnen som orsakar en fördröjd överkänslighetsreaktion är vanligen småmolekylära kemikalier, dvs. haptener (molekylvikten vanligen under 1 000  dalton), som lätt tränger in i huden. De verkar som allergener först när de har bundit sig till kroppens eget protein, t.ex. hudens proteiner eller blodets albumin.

Utveckling av en allergi föregås alltid av en bestämd, symptomfri exponeringstid, under vilken kroppen upprepade gånger är i kontakt med det allergiframkallande ämnet. Exponeringstiden kan vanligen sträcka sig över månader och år. I vissa sällsynta fall kan en cellmedierad allergi dock uppkomma redan efter en engångsexponering. Som en följd av utvecklingen av allergi uppkommer en bestående förändring i sättet att reagera, allergierna är med andra ord bestående.

Symptom

Ett allergiskt eksem debuterar som hudrodnad, klåda, torr hud och mjällbildning. Ofta bildas det små blåsor under huden och i ett senare skede kan huden flagna. Ett arbetsrelaterat allergiskt eksem bryter vanligen ut som eksem på händerna. Hudutslaget börjar på beröringsområdet men kan även sprida sig till andra hudpartier. Hudutslagen kan också spridas till ansiktet genom att damm eller ånga överförs antingen via händerna eller luften.

Orsaker

Allergiskt kontakteksem orsakas av småmolekylära kemikalier (haptener) som enkelt tränger sig in i huden. Kraftiga kontaktallergiframkallande ämnen är t.ex. plastkemikaliska epoxiföreningar, akrylater och metakrylater, metaller, vissa antimikrobiska ämnen, t.ex. isotiazolinonföreningar och metyldibromoglutaronitril, korgblommiga växter och särskilt reaktiva, kemiska ämnen och mellanprodukter vid syntes av kemikalier.