Symptom

I ett audiogram syns en bullerskada först som en någorlunda symmetrisk tagg som koncentrerar sig till en frekvens på 4 kHz. Till att börja med försämrar bullret hörseln endast temporärt, men om exponeringen fortsätter kan förändringen beroende på den totala bullerdosen bli bestående och ytterligare förvärras. De individuella skillnaderna är stora.

En typisk ”bullertagg” framskrider vanligen till en nivå på ca 50-65 dB under en tid på 7–20 år. En betydande bullerskada utvecklas vanligen under en längre tid, t.ex. i 100 dB på ca 10-15 år. Om bullerexponeringen upphör totalt kommer bullerskadan inte längre att förvärras.

Exponering

I Finland exponeras ca 200 000–300 000 arbetstagare för arbetsbuller på skadlig nivå, varav ca 50 000 exponeras för impulsbuller. Antalet bullerexponerade sjunker genom förändringar inom arbetslivet och bullerbekämpning. Hörselskydd har utvecklats och används mera regelbundet.

Vid uppföljning av arbetstagarnas exponering bör bullernivån uppges utifrån personliga bullerdosmätningar eller som en kontinuerlig ljudnivå som uppgår till ett visst värde baserat på kalkymässiga härledningar ur ett flertal mätvärden (dB(A) Leq). Vid mätning av allmänt buller används ett frekvensfilter av typ A och vid mätning av impulsspetsar vanligen ett frekvensfilter av typ C.

Om avståndet fördubblas sjunker bullernivån med 6 dB. Om ljudenergin fördubblas ökar bullernivån med 3 dB. Som exempel kan nämnas att en arbetsdag på åtta timmar i 85 dB(A) producerar samma bullerdos som fyra timmar i 88 dB(A) eller två timmar i 91 dB(A) osv. Det har uppskattats att en livslång exponering för en bullerdos på 40 timmar i veckan i 90 dB(A) är trygg för ca 85 procent av befolkningen, och i 85 dB(A) för ca 95 procent av befolkningen.

Eftersom det vanligen behövs en lång exponeringstid visar de nya fall som i dag anmäls närmast sådan exponering som har förekommit under de två föregående årtiondena. De flesta av de nya fallen är lindriga.

Till sjukdomar i blodcirkulationsorganen, ämnesomsättningsrubbningar och tobaksrökning hör en förhöjd risk för hörselnedsättning. Om det samtidigt finns flera riskfaktorer av detta slag kan de rentav bidra till att förhindra att bullerexponeringen uppfattas som en förklaring till hörselnedsättningen. Nedärvda faktorer är de mest avgörande i fråga om hörseln kommer att bevaras eller bli sämre.

Förekomst som yrkessjukdom

Antalet bullerskador som har anmälts till registret för arbetsrelaterade sjukdomar har under ca 20 år sjunkit med hälften. År 2002 anmäldes 821 nya fall av bullerskador, de flesta av fallen gällde arbetstagare inom metall- och byggnadsbranschen. Risken för bullerskador har också varit stor inom kemiskt processarbete, massa- och pappersframställning, livsmedelsindustrin och snickeribranschen.

Över 90 procent av dem som har drabbats av bullerskador är män.

Arbetarskydd

I Finland går t.ex. gränsvärdet för behov av hörselskydd vid 85 dB(A). Av de nya bullerdirektiven framgår att det övre gränsvärdet för exponering för buller är 87 dB(A) och att det högre s.k. insatsvärdet är 85 dB(A) och det lägre s.k. insatsvärdet 80 dB. Dessa värden gäller även i Finland sedan februari 2006.

Den dämpning som skydden åstadkommer är i praktiken ofta mycket sämre än den teoretiska dämpningseffekten. Det effektivaste sättet för att förbättra skyddseffekten är vanligen att öka användningen av skydd till att strikt omfatta all den tid som personerna vistas i buller. Det är ändå inte helt onödigt med hörselskydd som bara delvis används eftersom en dämpning på redan t.ex. 3 dB halverar ljudenergibelastningen och förlänger med det dubbla den tid som det behövs för att utveckla en bullerskada.

Företagshälsovård

Inom företagshälsovården utförs initiala och regelbundet återkommande undersökningar av hörseln hos dem som exponeras för buller. Inom företagshälsovården kan hörselklasserna I-IV alltjämt användas för att klassificera hörselskador. Enligt rekommendationerna bör alla som placerar sig inom klass III eller som har en bullerskada som framskrider i rask takt, eller som har hörselskador som är atypiska för bullerskador, undersökas av en öronläkare.

Det läggs i dag allt större vikt vid hörseln i arbetslivet. En arbetsgrupp inom EU har rekommenderat att klassificeringen av svårighetsgraden för hörselnedsättningen bör utgå från tröskelmedelvärdet för det bättre örat inom frekvensområdet 0,5–4 kHz. I stället för begreppet “hörsel inom talområdet” (medelvärdet på området 0,5–2 kHz) är det bättre att använda det frekvensområde vars medelvärde avses, t.ex. “medelfrekvenshörsel (.5-1-2 kHz)”. Bullerskador utvecklas numera inom ytterst få yrkesområden i en sådan utsträckning att de kan komma att hota arbetsförmågan.

Fortsatta undersökningar

Diagnostiken av bullerskador baserar sig på utredningar om exponeringen och uteslutande av övriga skador i innerörat samt ljud- och talaudiometri, som utförs av utbildade hörselundersökare och som vid behov upprepas. Det är ytterst sällan som andra hörselundersökningar behövs. De diagnostiska undersökningarna varierar lokalt och utförs vid t.ex. öronpolikliniker och privata läkarcentraler. Behov av rehabilitering uppkommer vanligen först hos äldre i samband med en åldersrelaterad hörselnedsättning ytterligare försämrar hörseln hos en person med bullerskada