17.4.2019

Pressmeddelande 20/2019, Arbetshälsoinstitutet, Institutet för hälsa och välfärd och Östra Finlands universitet informerar

Bedömningen av inneluftsorsakade hälsorisker görs för närvarande huvudsakligen på basis av en besiktning av strukturer och system, vilket kräver mångsektoriell sakkunskap och mångsidiga undersökningsmetoder.

Det vore lockande att kunna hitta ett ”snabbtest” för bedömning av inomhusluftens skadlighet. Vissa tester finns redan på marknaden, men de är inte godkända av myndigheterna och har inte validerats enligt vetenskapliga kriterier för bedömning av inomhusluftens skadlighet.

– Det är inte välbetänkt eller rekommendabelt att använda de nuvarande toxicitetstesterna för bedömning av inomhusluftens skadlighet, säger toxikologen, docent Kati Huttunen vid Östra Finlands universitet.

– Risken är stor att testresultaten leder till felaktiga slutsatser och felaktiga åtgärder, vilket kan medföra omfattande mänskliga och ekonomiska skadeverkningar.

Mångskiftande inneluftssymtom går inte att beskriva med ett enda test

Ett av de största problemen med toxicitetstestning av inomhusluften är strävan att beskriva mångskiftande inneluftssymtom med hjälp av test som mäter bara en enda effekt.

– Man bör vara medveten om att det inte finns några sådana inneluftssjukdomar eller -symtom som ens i teorin skulle kunna avbildas med ett enda test, säger läkaren, ledande experten Tiina Santonen vid Arbetshälsoinstitutet.

Ett enskilt test kan inte mäta effekter som orsakas av flera olika mekanismer. Till exempel ett test som mäter cellers rörlighet ger ingen information om agensens irritations- eller sensibiliseringseffekt eller dess effekter på det centrala nervsystemet.

 Provmaterialen är problematiska

Även de provmaterial som används för toxicitetstestning av inomhusluften innebär en utmaning. Eftersom inneluftens toxicitet inte kan mätas direkt, måste testningen utföras indirekt – till exempel genom undersökning av damm som samlats in i inomhusmiljön eller vatten som kondenserats ur inneluften.

Till sin sammansättning och koncentration motsvarar ett indirekt provmaterial emellertid aldrig den helhet som människor exponeras för via inomhusluften. Det går inte heller att urskilja olika faktorers andelar av effekten. Det innebär att man av resultatet inte kan avgöra vad som orsakat de effekter som framgår av testet, eller vilka reparationer som behöver genomföras i byggnaden. Fördelen med samlingsprover är att man på en och samma gång kan undersöka den totala effekten av flera olika agenser i inomhusluften.

Utvecklingen och valideringen av testmetoder för mätning av inneluftens toxicitet är ännu i sitt inledningsskede

 Som testorganismer för utredning av inneluftens toxicitet har föreslagits olika alternativ, bland annat däggdjurs- och bakterieceller samt ryggradslösa djur. Arbetet med att utveckla och validera dessa tester är dock ännu i sitt inledningsskede och är avhängigt av enskilda forskningsgrupper och kommersiella aktörer.

Än så länge finns det inga metoder som validerats för detta användningsändamål. Med validering avses att metoden är grundligt utredd med avseende på reliabilitet, laboratorieoberoende replikerbarhet och lämplighet för det avsedda användningsändamålet. Innan detta är gjort kan testerna inte godkännas för myndighetsanvändning.

Toxicitetstester lämpar sig bland annat för utredning av läkemedelsbiverkningar

 Vad kan toxicitetstester då användas för? Toxicitetstestning har utvecklats för utredning av läkemedelsrelaterade biverkningar och används numera också för utredning av hälsoeffekter orsakade av andra typer av kemikalier. Vid testningen utreds olika agensers förmåga att orsaka skadeeffekter på testorganismerna. På så sätt får man information som kan användas för bedömning av väsentliga hälsorisker för människor. Kravet på toxicitetstestning av kemikalier baserar sig på lagstiftning.

Inomhusluft är en mycket mångfasetterad blandning av gaser och partiklar från inomhus- och utomhuskällor.

De största källorna till föroreningar i utomhusluften är trafiken, energiproduktionen, industrin, småskalig förbränning samt gatu- och pollendamm. Inomhusluften innehåller förutom utomhusluft även olika föreningar som härstammar från bygg- och inredningsmaterial, apparater och möbler, lokalens användare och användarnas aktiviteter, olika konsumentprodukter, husdjur och markgrunden. Till inomhusklimatet räknas förutom inomhusluften också sådana fysikaliska faktorer i inomhusmiljön som temperaturförhållanden och luftfuktighet, vilka påverkar den upplevda kvaliteten på inomhusluften.

Artikel Miksi sisäilman haitallisuutta ei voi arvioida toksisuustesteillä? (Varför kan inomhusluftens skadlighet inte bedömas med hjälp av toxicitetstester?) Selma Mahiout, Merja Korkalainen, Kaisa Wallenius, Matti Viluksela, Tiina Santonen, Kati Huttunen

Tidskriften Duodecim 2019;135:735–43

Mer information:

Tiina Santonen, MD, ledande expert, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 5390343, tiina.santonen[at]ttl.fi

Merja Korkalainen, docent, specialforskare, Institutet för hälsa och välfärd, tfn 029 524 6318, merja.korkalainen[at]thl.fi

Kati Huttunen, docent, universitetsforskare, Östra Finlands universitet, tfn puh. 040 7069197, kati.huttunen[at]uef.fi