16.2.2017

Arbetshälsoinstitutets ställningstagande 16.2.2017

  1. Det bör bli lättare att tillämpa individuella arbetstider och beakta olika branschers och arbetsplatsers specialbehov. Expertyrkena får inte lämnas utanför arbetstidslagen, utan lagstiftningen bör utvecklas så att den bättre beaktar det moderna kunskapsarbetets utmaningar.
  2. För dem som arbetar i expertyrken är det viktigt att arbetstidslagstiftningen omfattar bestämmelser om distansarbete, researbete och tillgänglighet, för att göra det möjligt att hantera arbetsbelastningen i ett digitaliserat arbetsliv.
  3. Ökat skiftarbete i form av periodarbete bör undvikas. Periodarbetets hälsorisker bör reduceras, i första hand genom att begränsa antalet skiftintervall som understiger 11 timmar.
  4. Enligt Arbetshälsoinstitutet är det viktigt att främja ingående av lokala avtal. Detta bör dock ske inom ramen för de minimikrav gällande arbetstid och återhämtning som föreskrivs i EU:s arbetstidsdirektiv.

Den finska arbetstidslagens bestämmelser bör följa EU:s arbetstidsdirektiv (2003/88/EG). I direktivet föreskrivs om minimikrav för säkerhet och hälsa i fråga om bl.a. dygnsvila, raster, veckovila, begränsning av veckoarbetstiden samt nattarbete och skiftarbete.

Arbetstidsdirektivet och den finska arbetstidslagstiftningen grundar sig på forskningsbaserad kunskap om arbetstidernas effekter på arbetstagarnas hälsa, funktionsförmåga och välbefinnande. Otillräcklig återhämtning kan leda till överbelastning, speciellt i samband med skiftarbete och långa arbetspass. Nattarbete och sömnbrist har ett klart samband med arbets- och trafikolyckor. Skiftarbete och mycket långa arbetspass ökar också risken för hjärt–kärlsjukdomar och andra kroniska sjukdomar. Ur ett produktionsperspektiv har flexibla arbetstidslösningar positiva effekter i form av bättre arbetsflöde och lägre kostnader. Möjligheten för arbetstagarna att påverka sina arbetstider ger större arbetstillfredsställelse, ökat arbetsdeltagande och längre yrkeskarriärer.

Lokala avtal

Ingående av lokala avtal om arbetstider bör främjas, med iakttagande av de ramar som fastställs i arbetstidsdirektivets och arbetstidslagens bestämmelser om arbetstider och återhämtning. I arbetstidslagen bör föreskrivas om tillämpningen av verksamhets- och samarbetsmodeller i samband med väsentliga förändringar i arbetstiderna, t.ex. vid övergång från ett skiftschema till ett annat. Verksamhetsmodellerna bör främja samarbete och ingående av lokala avtal.

Flexibelt arbete

Den nuvarande arbetstidslagen beaktar inte i tillräckligt hög grad expertarbetets flexibilitet, som innebär att arbetet helt eller delvis kan utföras någon annanstans än i arbetsgivarens lokaler och under alla tider på dygnet. Personer som utför flexibelt arbete får inte lämnas utanför arbetstidslagens tillämpningsområde, utan lagen bör preciseras så att den beaktar den tids- och platsmässiga flexibiliteten i arbetets utförande.

Den teknologiska utvecklingen har förändrat distansarbetets karaktär, varför det är nödvändigt att ta in bestämmelser om distansarbete i arbetstidslagen. Distansarbetande experter är numera i praktiken tillgängliga för sin arbetsgivare, och arbetsgivaren har möjlighet att övervaka arbetstagarens tidsanvändning även då arbetet utförs på distans. Det är därför anledning att jämställa distansarbete med arbete som utförs på ett fast arbetsställe.

Det är motiverat att ta in bestämmelser i arbetstidslagen som gäller arbetstagares tillgänglighet utanför ordinarie arbetstid. Det är viktigt att arbetstidslagen förpliktigar arbetsplatserna att komma överens om spelregler för arbetstagarnas tillgänglighet.

I den nya arbetstidslagen bör mobilt arbete definieras och beaktas bättre än för närvarande. Om arbetet kan utföras mobilt under arbetsdagen eller omfattar mycket resande, bör restiden beaktas antingen i totalarbetstiden eller tillhörande arbetstidsersättning.

En övergripande övervakning av arbetstiderna är motiverat även vid flexibelt arbete. Enligt Arbetshälsoinstitutet bör all den tid som används för arbetsuppgifter räknas in i arbetstagarens totalarbetstid, så att arbetsgivaren kan få en verklig möjlighet att skapa sig en bild av arbetstagarens arbetsbelastning.

Skiftarbete

Skiftarbete i form av periodarbete har blivit vanligare i takt med servicesektorns utveckling. Periodarbete är ofta mycket oregelbundet, och om skiftintervallen är korta blir återhämtningen otillräcklig. Vid periodarbete kan arbetspassen ibland bli mycket långa.

Arbetshälsoinstitutet anser att man i Finland inte bör öka andelen periodarbete genom att ta in en undantagsförteckning i arbetstidslagen. Det nuvarande antalet dygnsvilopass på mindre än 11 timmar bör minskas för att säkerställa en tillräcklig återhämtning. Upprättande av skiftarbetsscheman för längre perioder än nuvarande 2–3 veckor skulle även främja balansen mellan arbetslivet och det övriga livet.

Hälsosamma arbetstider bör främjas med hjälp av arbetstidslagen samt genom kollektivavtal och lokala avtal om arbetstidsfrågor.

Följande drag är kännetecknande för god planering i arbeten av skiftarbetstyp:

  • arbetstagarna kan påverka sina arbetstider och arbetsschemat upprättas i samråd med dem
  • regelbundenhet och förutsägbarhet: arbetsschemat upprättas för en så lång tid som möjligt
  • sammanhängande ledighetsperioder, även under veckoslut
  • intervallen mellan arbetsskiften är minst 11 timmar, helst 12–16 timmar
  • antalet på varandra följande nattskift är få, åtminstone inte fler än 4 i följd
  • arbetsskift på 8–10 timmar är bäst ur säkerhetssynpunkt
  • vid regelbunden treskiftsrotation används helst ett snabbt framåtroterande arbetsschema.

Minimikrav på arbetstid och återhämtning

Enligt de nyaste forskningsrönen är följande gränsvärden alltjämt befogade ur hälso- och säkerhetssynpunkt. De ingår redan i det nuvarande arbetstidsdirektivet och gäller alla personer som omfattas av arbetstidslagen, inklusive skiftarbetare och personer med flexibelt arbete:

  • 40 timmars genomsnittlig veckoarbetstid och högst 48 timmars genomsnittlig veckoarbetstid, inklusive övertidsarbete
  • minst 11 timmars sammanhängande dygnsvila.

En ny arbetstidslag är under beredning i en trepartsarbetsgrupp som tillsatts av Arbets- och näringsministeriet. Arbetstidsreformen är en del av regeringens reformpaket för förnyelse av arbetslivets regler. Arbetsgruppens ordförande är regeringsrådet Tarja Kröger vid Arbets- och näringsministeriet. Utredningen ska vara klar i juni 2017.

Arbetstidslagen är från år 1996 och semesterlagen från år 2005. Båda lagarna baserar sig på de arbetstids- och semesterlagar som trädde i kraft på 1940- och 1970-talet. I sitt beslut om tillsättandet av en arbetsgrupp för att se över arbetstidsregelverket konstaterar Arbets- och näringsministeriet att de senaste 20 åren har sett stora förändringar i näringslivets struktur, företagens internationella och inhemska verksamhetsmiljö samt formerna för arbetets utförande. Det är därför viktigt att uppdatera den gällande lagstiftningen för att motsvara dagens behov. I första skedet kommer arbetsgruppen att granska bestämmelserna i arbetstidslagen.

Mer information

Forskarprofessor Mikko Härmä, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 5442750, mikko.harma [at] ttl.fi
Äldre forskare Annina Ropponen, Arbetshälsoinstitutet, tfn 043 8251392, annina.ropponen [at] ttl.fi
Äldre forskare Mikael Sallinen, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 7686956, mikael.sallinen [at] ttl.fi