Arbetshälsoinstitutets pressmeddelande 9.3.2023
Finländarnas arbetshälsa har fortsättningsvis blivit allt sämre, berättar Arbetshälsoinstitutets uppföljningsundersökning Miten Suomi voi? (Hur mår Finland?). Respondenterna är yrkesverksamma 22–66 år gamla finländare, och 480 av dem svarade på alla fyra enkäter.
Upplevelsen av att den egna arbetsförmågan har försämrats samtidigt som symtomen på arbetsutmattning har ökat. Något fler än var fjärde upplevde symtom på arbetsutmattning i slutet av år 2022. Arbetsengagemang upplevs numera i genomsnitt endast en gång vecka. Resurserna på arbetsplatserna har inte stärkts, utan till exempel gemenskapen och ersättningarna för arbetet är nu på samma nivå som sommaren 2021.
– Förändringarna mot det sämre är inte dramatiska, men det känns tråkigt att det inte har skett någon förändring till det bättre. Det skulle ha varit önskvärt att man efter coronakrisen skulle ha vågat satsa mer på att stödja arbetshälsan på arbetsplatserna, säger specialforskare Janne Kaltiainen från Arbetshälsoinstitutet.
En yngre ålder hör i svag utsträckning samman med sämre arbetshälsa och arbetets mindre resurser. Till exempel arbetsengagemanget stärktes i genomsnitt med 3,9 procent för vart tionde år.
– Enligt vår undersökning kan arbetshälsan särskilt bland unga främjas genom att satsa på gemenskap, uppskattning och att lägga märke till framgångar på arbetsplatsen. Nu skulle det vara hög tid för arbetsplatserna att visa sin förmåga att främja arbetsengagemanget och bekämpa arbetsutmattningen, säger forskningsprofessor Jari Hakanen uppmuntrande.
Utbildningsnivån polariserar upplevelsen av arbetshälsa
Utvecklingsgången för arbetshälsa är olika på olika utbildningsnivåer, vilket kan öka ojämlikheten.
Till exempel ökade symtom på arbetsutmattning gäller inte personer med universitetsutbildning. De upplever också mest arbetsengagemang och arbetstillfredsställelse och bättre arbetsförmåga än andra. Bland personer med universitetsexamen har var femte en ökad risk för arbetsutmattning, medan detta gäller för var tredje med grundläggande utbildning eller utbildning på andra stadiet.
– Det har även tidigare förekommit socioekonomiska skillnader i arbetshälsa, men nu ser de ut att öka. Arbetsförhållanden och arbetsbelastning förklarar arbetshälsan. Utbildning och ålder förklarar åter i hurudana arbetsförhållanden personen hamnar, säger Janne Kaltiainen.
Även den allmänna livsnöjdheten har försämrats, särskilt bland arbetstagare med lägre utbildning. Denna observation kan återspegla de ändringar i levnadsstandarden som orsakas av prishöjningarna. De flesta respondenterna angav att de upplevde en försvagad trygghetskänsla.
– Det är en tung ekvation om både världsläget och den egna arbetssituationen är osäker. Därför är ett bra arbete ännu viktigare än tidigare när vi lever i en osäker tid. När det är svårt att förutse vad som kommer att hända i den övriga världen kan arbetet i bästa fall skapa kontinuitet, gemenskap och meningsfullhet i livet, säger Jari Hakanen.
Arbetsengagemanget har försvagats något
Undersökningsresultaten erbjuder synpunkter på de fenomen som har lyfts fram i den offentliga debatten, såsom en uppsägningsvåg och quiet quitting, det vill säga tyst uppsägning.
Enligt undersökningen kommer vi inte att få se någon stor uppsägningsvåg. Cirka var fjärde överväger ofta att säga upp sig från sitt nuvarande arbete. Motsvarande siffror kunde ses redan före coronapandemin. Personer med högst utbildning har minst avsikt att säga upp sig.
Inom arbetsengagemanget pågår utvecklingsgångar som sinsemellan går i mycket olika riktningar.
Det är till exempel något vanligare än tidigare att man arbetar som sjuk. Detta är ett icke önskvärt arbetsengagemang, eftersom den långsiktiga inverkan på arbetsförmågan är negativ.
Å andra sidan satsar arbetstagaren kompetens och resurser i sitt arbete något mindre än tidigare. Även arbetstagarnas utveckling av det egna arbetet på eget initiativ, det vill säga anpassning av arbetet, är något mer sällsynt än tidigare.
– Ur arbetsgivarnas perspektiv bör man beakta att man kan främja satsningen på arbetet genom att erbjuda tillräcklig ersättning för detta: utöver inkomster även erkännande, uppskattning och personlig tillfredsställelse. Detta lyckas genom att stärka till exempel möjligheterna att lära sig nytt och förbättra sin kompetens, säger Janne Kaltiainen.
– Genom att minska sin insats kan arbetstagaren försöka korrigera den obalans mellan ersättning och insatser som han eller hon upplever finns. De personer som mår bra i sitt arbete satsar mer på arbetet än andra, tillägger Kaltiainen.
Läs också
- Ladda ner undersökningsresultaten från Miten Suomi voi? (på finska).
- Ladda ner en presentation av evenemanget Työpuntari: Vad berättar våra olika undersökningar om unga arbetstagare? (på finska)
- Resultaten presenterades på Arbetshälsoinstitutets evenemang Työpuntari den 9 mars. Du kan se inspelningen på adressen: Webcast - Tiedekulma (helsinki.fi)
Miten Suomi voi? (Hur mår Finland?)
- Forskningsprojektet, som inleddes i slutet av år 2019, producerar information om hur arbetshälsan och olika arbetsattityder har utvecklats bland finländska arbetstagare under de senaste åren.
- Nu granskades utvecklingen av arbetshälsan mellan sommaren 2021 och slutet av år 2022.
- Mer information och tidigare resultat (på finska): ttl.fi/miten-suomi-voi
Ytterligare information
- specialforskare Janne Kaltiainen, janne.kaltiainen [at] ttl.fi, 050 476 5980
- forskningsprofessor Jari Hakanen, jari.hakanen [at] ttl.fi, 040 562 5433
