Läkaren som stödjare av arbetsförmågan

När du har studerat avsnittet Läkaren som stödjare av arbetsförmågan kan du:
- Identifiera din nuvarande uppfattning om arbetsförmåga och arbetsoförmåga och hur din egen uppfattning påverkar ditt eget agerande.
- Förstå i vilken kontext av stöd för arbetsförmågan du arbetar i ditt kundarbete vid respektive tidpunkt; dvs. om du ska göra en bedömning av arbetsförmågan, stödja och främja arbetsförmågan eller båda.
- Utreda vem som härnäst använder information om (den återstående) arbetsförmågan, funktionsförmågan eller (en del av) arbetsoförmågan samt vilken information och vilka slutsatser läkaren behöver i beslutsfattandet i följande skede i detta sammanhang.
- Ta ställning till en ansökan om invalidpension i samband med socialförsäkringen i ditt utlåtande samt beskriva hur personens skada eller sjukdom har orsakat eller orsakar arbetsoförmåga.
- Ta ställning i dina utlåtanden till en persons arbetsförmåga för arbetskraftstjänsterna och huruvida den arbetssökandes skada eller långvariga sjukdom avsevärt minskar dennes möjligheter till sysselsättning.
- Säkerställa med personen själv att tillstånd för överföring av eventuella känsliga uppgifter existerar.
- Utarbeta ett B-utlåtande eller ett annat medicinskt utlåtande om stöd för arbetsförmågan och sysselsättningen.
1 Läkaren som stödjare av arbetsförmågan och sysselsättningen
En förutsättning för att verkställandet av stödet för arbetsförmågan ska lyckas och för att de eftersträvade effekterna ska uppstå är ett tätare samarbete mellan olika aktörer än tidigare. Trots att digitala verktyg gör det enklare än tidigare att ordna multiprofessionella möten, kan det i läkarens arbete finnas väldigt lite arbetstid och praktiska möjligheter reserverat för sektorsövergripande samarbete. Läkaren är en efterlängtad samarbetspartner: både personer i arbetsför ålder och andra yrkesutbildade inom social- och hälsovården och rehabiliteringspersonal önskar att läkarna ska ha kunnande och delta i samarbetet.
I det egna arbetet ska läkaren mera medvetet än tidigare identifiera i vilken kontext läkaren agerar. De huvudsakliga kontexterna är:
- bedömning av arbetsförmågan
- stöd för arbetsförmågan och fortsatt arbete, dvs. stöd för rehabilitering (inklusive stöd för sysselsättning).
Läkaren bör förstå vad hen behöver eller får berätta om en persons arbetsoförmåga eller arbetsförmåga i olika sammanhang för att detta ska stöda personens eget arbetsmål.
Arbetsförmågan bedöms alltid i förhållande till på förhand fastställda gränser. Bedömningen av arbetsförmågan kan behöva göras utifrån arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada i förhållande till kriterierna för till exempel sjukdagpenning, rehabiliteringstjänst och rehabiliteringsförmån, invalidpension eller rehabiliteringsstöd. Efter en långvarig frånvaro är läkarens uppgift också att bedöma den återstående arbetsförmågan för att utreda möjligheterna att återvända till arbetet. Man kan bli tvungen att bedöma arbetsförmågan i förhållande till ett kommande yrke eller de hälsomässiga förutsättningarna för ett yrke.
Läkaren kan vara en del av ett multiprofessionellt team för att bedöma de arbetslösas återstående arbetsförmåga och möjligheterna till återsysselsättning. Dessa team är till exempel social- och hälsocentralens team (social- och hälsocentral) som stöder arbetsförmågan eller teamet för den sektorsövergripande samservicemodellen som främjar sysselsättningen (TYM, tidigare TYP).
Läkarens roll i att stödja rehabilitering och sysselsättning omfattar långsiktig uppföljning av multiprofessionell rehabilitering och rehabiliteringsprocesser. Det lönar sig att arbeta sektorsövergripande, antingen i par eller i team. Rehabiliteringskunder och arbetssökande önskar att även läkaren deltar i mellanbedömningen av rehabiliteringsprocessen. Till skillnad från bedömningen av arbetsförmågan har villkor eller gränser inte fastställts på förhand, utan situationen bedöms i förhållande till den plan för stöd för rehabilitering, arbetsförmåga eller sysselsättning som gjorts upp tillsammans med personen. Då granskas till exempel
- hur de tidigare uppställda målen och de planerade tjänsterna har förverkligats,
- hur arbets- och sysselsättningsförmågan har utvecklats,
- hur samordningen av de planerade tjänsterna har fungerat,
- hur utkomsten har ordnats under rehabiliteringstiden,
- vilka möjligheter att återvända till arbetet eller få sysselsättning har erbjudits,
- vilka stödmetoder för anpassning av arbetet eller annan sysselsättning som är möjliga.
Vid behov preciseras den tidigare planen och man kommer överens om en ny tidpunkt och ett nytt sätt för uppföljning.
Vilken information och i vilka situationer kan läkaren dela information med andra aktörer?
När du endast arbetar inom hälso- och sjukvården och den tillhörande (funktionsförmåga)rehabiliteringen kan du bedöma och beskriva både arbets- och funktionsförmågan. Uppgifter om funktionsförmågan är hälsouppgifter. Om du har en persons tillstånd att dela dennes hälsouppgifter (Kanta-fullmakt), får uppgifterna delas med olika aktörer inom hälso- och sjukvården, till exempel mellan företagshälsovården och social- och hälsocentralen.
När du samarbetar med socialförsäkringen är en förutsättning för att ansöka om tjänster och förmåner ofta ett men som orsakas av sjukdom och som orsakar nedsatt funktionsförmåga (FPA) eller risk för arbetsoförmåga (pensionsanstalter). Som läkare måste du känna till vilken typ av tjänst eller förmån som söks. Ta vid behov reda på kriterierna för den tjänst eller förmån som söks med hjälp av andra yrkesutbildade personer. Gör en bedömning av funktions- och arbetsförmågan. I ditt utlåtande kan du också utnyttja information och bedömningar som sammanställts av andra yrkesutbildade. Beskriv ditt ställningstagande i förhållande till kriterierna för den tjänst eller förmån som ansökan gäller. I samband med ansökan ber socialförsäkringsanstalten personen själv om tillstånd att använda dennes uppgifter. Se mer i avsnittet För vad måste läkaren skriva ett B-utlåtande?
När du arbetar med arbetskraftstjänsterna ska du komma ihåg att känsliga uppgifter om till exempel sjukdomar och deras behandling och rehabiliteringen, kan endast delas i den utsträckning som är nödvändig med tanke på den uppgift som behandlas och vad personen ger tillstånd till. Ta ställning till personens arbetsförmåga och huruvida den arbetssökandes skada eller långvariga sjukdom avsevärt minskar dennes möjligheter till sysselsättning. Utlåtandet kan vara ett B-utlåtande eller ett annat fritt formulerat medicinskt utlåtande. Läs mer i avsnittet Bedömning av arbetsförmågan i förhållande till det ansökta yrket. För ett skriftligt tillstånd att lämna ut uppgifter mellan myndigheter kan man till exempel använda FPA:s blankett Y100.
Mer information om begäran om samtycke finns på FPA:s webbplats.
Stöd för arbetsförmåga och sysselsättning i praktiken – Mottagningssituation 1
En medelålders kvinna har sökt sig till mottagningen eftersom hon vill veta om det arbete som erbjuds henne är lämpligt.
När läkaren frågar om personens livssituation beskriver personen att hen har en högskoleexamen, men att hen inte har arbetat inom branschen på över fem år. Hon beskriver också hur hennes humör långsamt försämrades under arbetslösheten: "Jag fick ingenting gjort eller allt kändes som ett tvång." Från arbetskraftstjänsterna hade hon hänvisats till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, där hon hade fått ett sådant aktiverande program och kamratstöd som hon ansåg vara viktigt för sin egen rehabilitering.

Nu hade man i arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte erbjudit möjligheten att diskutera sysselsättningsmöjligheterna med en arbetstränare. Hon erbjöds möjlighet till en arbetsintervju för ett förpacknings- och chaufförsarbete. Jobbet skulle vara heltidsarbete och nu funderar hon på ”om hon orkar”.
Av Kanta-anteckningarna framgår att personen har konstaterats ha medelsvår depression för drygt ett år sedan och att läkemedelsbehandling har inletts. Annars är hon frisk. Personen berättar att hon använder medicinering och att hon fått en del hjälp av den. Dessutom berättar hon att hon sover bättre.
Läkaren diskuterar depressionen, dess nuvarande symtom och läkemedelsbehandlingen med personen och konstaterar att den för närvarande inte verkar vara ett hinder för sysselsättningen i den planerade arbetsuppgiften. Den antidepressiva medicineringen som används är inget hinder för att köra bil. Personen påpekar att hon inte vill att hennes depression ska nämnas för arbetstränaren eller de som representerar arbetsplatsen hon överväger. Hon förklarar att långtidsarbetslösa redan behandlas "som andra klassens medborgare" och att hon inte längre vill ha en "stämpel i pannan". Läkaren noterar att kvinnan är lämpad för att söka det erbjudna jobbet, det vill säga det planerade förpacknings- och chaufförsarbetet.
Bedömning av arbetsförmågan i förhållande till det ansökta yrket
Inom arbetskraftstjänsterna utreds med vilka tjänster de kan svara på den arbetssökandes behov och främjas sysselsättningen bäst. Det är bra om läkaren kommer ihåg att enligt lagen om arbetskraftsservice ska den arbetssökande i regel kunna ta emot heltidsarbete och söka fyra arbetsplatser per månad. Om den arbetssökande inte förmår göra det ska denne på begäran lämna in ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd till arbetskraftstjänsterna.
Av utlåtandet ska framgå en bedömning av sjukdomens inverkan på arbetsförmågan och hur länge den varar och på begäran även diagnosuppgifter med ICD-koder som påverkar arbetsförmågan. Dessutom ska man i utlåtandet beskriva vård- och rehabiliteringsbehoven, såsom sjukdomsbaserad frånvaro, yrkesinriktad rehabilitering, multiprofessionell bedömning av arbetsförmågan och/eller pensionsutredning. Överflödiga andra hälsouppgifter såsom sjukdomshistoria, diagnoser och behandling, ska inte anges.
Inom arbetskraftstjänsterna granskas arbetsförmågan i förhållande till sökandens ansökta yrken och den återstående arbetsförmågan. Kom ihåg att fråga personen vilka yrken hen söker för tillfället. I utlåtandet till arbetskraftsservicen ska läkaren ta ställning till sökandens arbetsförmåga och om personen klarar av heltidsarbete i de yrken som söks. Man kan be om en bedömning av arbetsförmågan i förhållande till ett kommande yrke eller de hälsomässiga förutsättningarna för ett yrke. Utlåtandet kan vara ett B-utlåtande eller ett annat fritt formulerat medicinskt utlåtande. Även gemensamt utvecklade blanketter är i användning. Tillstånd att förmedla uppgifter utanför hälso- och sjukvården begärs skriftligen till exempel på FPA:s Y100-blankett.
Läs mer om utlämnande av uppgifter på FPA:s webbplats via följande länkar:
- Den nya samtyckesblanketten underlättar informationsutbytet mellan myndigheterna | FPA
- Rätt att få uppgifter | Partner | FPA
Beskrivningar av olika yrken och information om vilka fysiska, psykiska, sociala och andra egenskaper som behövs i ett yrke finns till exempel i ISCO (International Standard of Occupations) -yrkesklassificeringen och hos Yrkesinfo.
2 Arbetsförmågebegrepp – varför bör läkaren också känna till den breda uppfattningen om arbetsförmågan?
Arbetsförmågan förstås på många olika sätt i vardagsspråket, arbetsplatsernas verksamhet, i officiella dokument och vetenskaplig litteratur. Det finns ingen gemensam tolkning av arbetsförmågan som social- och hälsovården, företagshälsovården, de som genomför rehabilitering, sysselsättningsstödet, försäkringsanstalterna, arbetstagarna och arbetsgivarna kan stödja sig på. Även representanter för olika vetenskaper betonar olika saker i arbetsförmågan. Härnäst presenteras tre omfattande modeller för arbetsförmågebegreppet.
1. Övergripande modell
Inom välfärdsområdets eller social- och hälsocentralens område kan arbetsförmågan granskas på befolkningsnivå till exempel enligt den kanadensiska forskargruppens övergripande modell, som beskrivs på bild 1.

2. Modellen Hållbar sysselsättning
Enligt den nederländska forskargruppen (van der Klink m.fl. 2016; Järvikoski m.fl. 2018) innebär hållbar sysselsättning (sustainable employability) förmåga och möjlighet att få arbete, behålla arbetet och avancera i arbetslivet. Dessutom innebär det förhållanden där arbetstagaren har möjlighet att göra en fullvärdig arbetsinsats och samtidigt trygga sin hälsa och sitt välbefinnande. I den här modellen är sjukdomen eller skadan inte föremål för särskilt intresse, men vid behov säkerställs att kontakten med hälso- och sjukvården fungerar. Utgångspunkten är att varje person som vill ha arbete är arbetsförmögen för något arbete om det planeras enligt dennes behov och tillräckligt stöd ges. Individen förstås som en aktör vars mål definierar lösningarna.
När arbetsförmåga och sysselsättning stöds enligt denna modell, ligger fokus särskilt på faktorer på arbetsmarknaden som hindrar arbetsförmågan från att förverkligas, arbetsorganisationernas praxis och hur arbetsförmågan realiseras i praktiska situationer, det vill säga arbetstagarens prestationer och möjligheter att utveckla sin karriär. Åtgärder som förbättrar arbetsförmågan hos en person som arbetar eller ska sysselsättas integreras i arbetsgemenskapens organisationsstruktur, arbetsplanering (till exempel arbetsprocesser och anpassning av arbetet) och personalutbildning. Enligt modellen strävar man efter att säkerställa att arbetstagarnas kompetens och funktionsförmåga är tillräckliga i förhållande till arbetet. Det är ändamålsenligt att bedöma arbetsförmågan endast i situationer i det verkliga livet där individen är en del av sin arbetsgemenskap.
3. Arbetsuppgiftsspecifik arbetsförmåga (specifikt begrepp för arbetsförmåga)
I denna modell har en svensk forskare (Bild 2, Tengland 2011, 2013) lyft fram arbetsförmågebegreppet med fokus på meningsfullheten och kompetensen i arbetet, som både yrkes- och arbetslivsfärdigheter och som individens egna tillgångar.

Vid bedömningen av en arbetslös persons arbetsförmåga strävar man efter att bedöma sysselsättningsförmågan. Läkaren och teamet eller nätverket för multiprofessionellt stöd för arbetsförmågan som arbetar med läkaren kan utnyttja de omfattande strukturerna ovan. Till exempel vilken kompetens och arbetsförmåga personen har enligt den uppgiftsspecifika struktureringen av arbetsförmågan och vad som borde stärkas med tanke på det yrke eller den arbetsuppgift hen söker.
Arbetskraftsmyndigheten ska ha tillgång till aktuell information om personens arbets- och funktionsförmåga som beskriver nuläget, och denna information använder arbetskraftsmyndigheten vid bedömningen av personens möjligheter att få arbete, behålla sitt arbete och avancera i arbetslivet. Enligt sjukförsäkringslagen är en försäkrad person arbetsoförmögen om hen inte kan utföra sitt vanliga arbete eller arbete som är nära jämförbart med det på grund av sjukdom. I regel bedöms en arbetslös persons arbetsförmåga för det arbete från vilket hen har blivit arbetslös och för ett nära jämförbart arbete. Arbetsförmågan hos en kund som länge varit arbetslös kan också bedömas för annat arbete som med beaktande av kundens utbildning, yrkesskicklighet och arbetshistoria kan anses vara hens vanliga eller jämförbara arbete. Enligt lagen har en arbetssökande inom arbetskraftstjänsterna ett skydd för yrkesskicklighet i tre månader i början av arbetssökandet, vilket innebär att hen endast är förpliktad att söka arbete inom sin egen bransch. Därefter ska den arbetssökande ansöka om allt arbete som hen kan utföra.
Ett läkarutlåtande om arbetsförmågan kan påverka den sökandes arbetssituation så snart arbetslösheten börjar. Om läkaren till exempel har konstaterat att en person är arbetsoförmögen för sitt eget arbete, börjar man inom arbetskraftstjänsterna i första hand fundera på ett nytt yrke som lämpar sig för den arbetssökande. Om den inte hittas utifrån befintlig kompetens måste man fundera på omskolning till exempel genom yrkesinriktad rehabilitering.
3 Perspektiv på bedömning av arbetsförmågan
I rollen som läkare betonas traditionellt utarbetande av skriftliga utlåtanden, såsom B-utlåtanden. När en kund ansöker om ett B-utlåtande, utkomststöd och rehabiliteringstjänster betonas bedömningen av arbetsoförmåga eller risk för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada (medicinsk uppfattning om arbetsförmåga). Särskilt nyutexaminerade läkare upplever att det är svårt att skriva läkarutlåtanden.
Bedömning av arbetsförmågan i praktiken – Mottagningssituation 2
34-åriga Jari har bokat en mottagningstid på 20 minuter till läkaren vid social- och hälsocentralen. Ankomstorsaken till besöket är ryggsmärta.
Innan mottagningsbesöket granskar läkaren kort Jaris tidigare sjukdomshistoria i patientdatasystemet och Kanta-systemet. Det finns inga tidigare besök på grund av ryggsymtom. Läkaren fäster uppmärksamhet vid att besök relaterade till mental hälsa och missbrukshistoria hade nämnts.
Läkaren kallar Jari till mottagningen. Hen noterar att Jari stiger upp från stolen utan besvär och rör sig normalt. Jaris utseende är vårdat och snyggt.

Under besöket ställer läkaren frågor om orsaken till att söka vård (tar anamnes). Jari berättar att ryggsmärtan redan är bättre. Det främsta problemet är nu att studierna inte löper smidigt. Studierna gick någorlunda när han var närvarande på plats, men distansstudierna har inte fungerat alls. Jari berättar att handledaren rekommenderade en läkarbedömning.
Läkaren drar snabbt en slutsats av situationen. Ankomstorsaken är utredningar av inlärningsförmågan som kräver att man sätter sig in i den tidigare sjukdomshistorian. Läkaren förklarar för Jari att läkaren ska sätta sig in i den tidigare sjukdomshistorian och studiernas förlopp samt anknytningen till arbetslivet. Bedömningen kan eventuellt kräva 2–3 besök som tar cirka 40–60 minuter. Eventuellt behövs också preciserande tilläggsutredningar beroende på anteckningarna i den tidigare sjukdomshistorien. Läkaren föreslår att de använder resten av denna mottagningstid för att allmänt beskriva situationen och att därefter agera på det sätt som föreslås ovan och boka en ny tid. Läkaren frågar om detta passar. Jari berättar att han behöver ett utlåtande till arbetskraftstjänsterna om denna plan. Och i övrigt är planen helt bra, men han funderar på fortsättningen av utkomsten.
Läkaren kommer att tänka på att en socialarbetare eller samordnare för arbetsförmågan kan göra en intervju angående utbildning och arbetshistoria. Vid behov kunde de också hjälpa i frågor som gäller utkomst. Passar detta för Jari? Jari blir lättad över att han samtidigt får svar på frågan om utkomst.
Enligt läkarens anvisningar reserveras en ny tid enligt områdets praxis för samordnaren för arbetsförmågan, hälsovårdaren som ansvarar för hälsoundersökning för arbetslösa samt läkaren själv. Dessutom reserverar läkaren tid för sig själv för skriftligt arbete för att sätta sig in i sjukdomshistorien. Vid behov kan man bli tvungen att beställa uppgifter från tidigare vårdande instanser, rådgivningen och skolhälsovården.
Efter mottagningen skriver läkaren i patientdatasystemet att en bedömning av arbetsförmågan och planering av stödet för arbetsförmågan har inletts.
Bedömning som stöd för beslutsfattande om tjänster och förmåner
Generellt sett är hälso- och sjukvårdens uppgift i att stödja arbetsförmågan enligt servicesystemets definition att dokumentera diagnosen, bedöma och beskriva arbetsförmågan och dess prognos i förhållande till kända arbetsrelaterade krav. I praktiken beskriver läkaren arbetsoförmågan och den återstående arbetsförmågan. Vid bedömningen av arbetsförmågan måste läkaren agera lika noggrant, systematiskt och professionellt som vid utförandet av andra arbetsuppgifter. Läkarutlåtandet är en expertutlåtande där läkaren personligen intygar att uppgifterna är korrekta. Varje bedömning av arbetsförmåga är i praktiken en individuell process. Bedömningen ska göras med respekt för personens integritet med beaktande av faktorer och förhållanden från fall till fall. Bedömningen ska vara tydlig, öppen och begriplig ur personens perspektiv. Läkaren måste också kunna redogöra för kriterierna för den tjänst eller förmån som ansöks om.
Alla sjukdomar påverkar inte arbetsförmågan. Och omvänt vet vi att fullständig inaktivitet eller passiv vila vid många besvär och sjukdomar kan hindra eller fördröja återhämtningen. Att arbeta kan stödja rehabiliteringen till exempel för en långtidsarbetslös. En enskild sjukdoms inverkan på arbetsförmågan är individuell. Även samverkan mellan många sjukdomar och personens funktionsförmåga måste bedömas individuellt. Andra faktorer som påverkar arbetsförmågan är till exempel personens motivation till sysselsättning, ålder, kompetens, användning av rusmedel, pendlingsområde, arbetsresor och andra utmaningar i livssituationen. Vid bedömningen av arbetsförmågan speglas förändringen i personens funktionsförmåga alltid mot arbetslivet, det yrke hen söker eller det befintliga arbetet och arbetsplatsen. Vid bedömningen av sysselsättningen beaktas också personens möjlighet till sysselsättning till exempel på deltid eller heltid.
Information utifrån en självbedömning ingår i bedömningen av och stödet för arbetsförmågan
Personerna kan bedöma sin egen funktions- och arbetsförmåga med flera olika mätare. Använd validerade objektiva mätare för att mäta funktions- och arbetsförmågan. Information om mätarna finns i TOIMIA-nätverkets databas. Det är viktigt att personen själv aktivt deltar i bedömningen av sin funktions- och arbetsförmåga. Personens uppfattning om sina egna besvär och deras inverkan på personens funktions- och arbetsförmåga har en central ställning. Ta alltid med personens egen uppfattning eller enkätresultat om deras arbetsförmåga i diskussionen. Personens egna åsikter och enkätresultaten kan stå i konflikt med varandra.
Kundupplevelser av arbetsförmågebedömning
Tjänsterna och förmånerna stöder personens handlingsförmåga. När man agerar behovsbaserat strävar man efter förutsägbarhet och transparens. Ur användarnas synvinkel bör tjänsterna vara mer begripliga än i nuläget. Även om man i läkarutlåtandena måste betona sjukdomar och arbetsoförmåga, vill personen i processen för stöd för arbetsförmågan diskutera helhetssituationen i sitt eget liv och bli beaktade som en helhet, inte bara som en rygg- eller mentalvårdsfråga. Vid mötena betonas vikten av mötet och även bedömningen av vad personen kan och klarar av att göra.
Vikten av sektorsövergripande och multiprofessionell bedömning
Se videon om bedömning av sektorsövergripande och multiprofessionell arbetsförmåga i läkarens arbete. Videons längd är 4 minuter och 17 sekunder.
4. För vad måste läkaren skriva ett B-utlåtande?
I de västerländska socialskyddssystemen har läkarna fått en central roll som portvakter för sjuk- och invaliditetsförmåner, även om förmånsbesluten fattas på administrativa grunder. Personer i arbetsför ålder behöver i samband med stödet för arbetsförmågan och sysselsättningen läkarutlåtanden under sjukdoms- och rehabiliteringsperioden som bilaga till sina ansökningar om utkomstförmåner och rehabilitering. Ett B-läkarutlåtande behövs alltså för att ansöka om socialförsäkringsförmåner. Sådana är till exempel sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning, medicinsk eller yrkesinriktad rehabilitering, rehabiliteringsstöd eller invalidpension.
B-utlåtandet är ett expertutlåtande där läkaren bedömer kundens hälsotillstånd samt arbets- och funktionsförmåga. I utlåtandena om arbetsförmåga bör tyngdpunkten flyttas från bedömning av arbetsoförmåga till bedömning och beskrivning av arbetsförmåga. I ett utlåtande ska arbetsförmågan konkret bindas till arbetslivet och de begränsningar i personens funktions- och arbetsförmåga som framkommer vid mottagningen. Bedömningen av arbetsförmågan vid ett mottagningsbesök har sina begränsningar, och det går exempelvis inte att göra observationer om personens verkliga dagliga funktioner eller arbetsprestationer. Det lönar sig för läkaren att utnyttja andra experters undersökningsresultat och bedömningar i sin bedömning. Läkaren gör en bedömning och ett sammandrag utifrån journalhandlingarna, en intervju och en klinisk undersökning.
Fundera på vem och för vad utlåtandet görs och beskriv i utlåtandet så bra som möjligt i bedömningssituationen vad personen är kapabel att göra. Läkarna måste göra många utlåtanden i sitt eget arbete och i vardagens brådska kan det bli oklart varför de görs. Ditt utlåtande är ett sätt att stöda arbetsförmågan, rehabiliteringen och sysselsättningen hos den person som besökt mottagningen.
Anvisningar för att göra ett B-utlåtande finns här: Så här skriver du ett B-utlåtande | Samarbetspartner| FPA
Utbildningar för yrkesutbildade om FPA:s förmåner hittar du här: FPA:s utbildningar för yrkesutbildade personer | Samarbetspartner| FPA
FPA har sammanställt en kompakt helhet om rehabilitering som också uppdateras regelbundet. Via webbskolan kan du bekanta dig med enskilda FPA-tjänster eller förmåner. Om du vill kan du bekanta dig med FPA:s webbskola om rehabilitering.
Beaktande av mottagarens behov när ett utlåtande utarbetas
Den behandlande läkaren beskriver i B-utlåtandet de begränsningar i funktions- och arbetsförmågan som en sjukdom orsakar baserat på
- personens egen berättelse om sin sjukdomshistoria
- patientjournalen
- information från olika källor och andra experters beskrivningar av funktions- och arbetsförmågan
- läkarens egna fynd och observationer.
Av utlåtandet ska framgå varifrån varje enskild uppgift har erhållits. Läkaren skriver expertutlåtandet, men deltar inte i förmånsbeslutet. Försäkringsläkarna vid arbetspensionsanstalterna har till uppgift att fastställa om de medicinska kriterierna för den förmån som söks uppfylls. Vid FPA fastställer försäkringsläkarna i regel inte alla enskilda fall utan drar upp riktlinjer för medicinska frågor och ger vid behov försäkringsmedicinska bedömningar på begäran.
Beviljandet av en förmån grundar sig alltid på en ansökan som personen själv har skrivit. Till ansökan bifogas läkarens B-utlåtande och andra nödvändiga handlingar. FPA och pensionsförsäkringsanstalterna beslutar om beviljande av rehabiliteringstjänster, -förmåner eller invalidpensionsförmåner för personer i arbetsför ålder. Det är bra om läkaren i praktiken vet att besluten inom socialförsäkringen inte enbart är medicinska. En expertläkare, jurist och en sakkunnig vid FPA eller arbetspensionsanstalten ska på ett tillförlitligt sätt kunna bedöma personens arbets- och funktionsförmåga utifrån ett B-utlåtande av den behandlande läkaren. I beslutet om erhållande av förmån beaktas dock även andra omständigheter beroende på vilken förmån det är fråga om. I avgörandena eftersträvas rättvisa och jämlikhet. Ett beslut fattas alltid av försäkringsanstalten, inte av en enskild expertläkare. Beslutet påverkas av försäkringsanstalternas gemensamma ersättningspraxis.
Arbetsoförmåga under sjukdagpenningsperioden
Syftet med FPA:s sjukdagpenning är att ersätta inkomstbortfall på grund av arbetsoförmåga som varar mindre än ett år. Rätten till sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning uppkommer för den tid då personen är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom.
En självrisktid har fastställts för sjukdagpenningsperioden (vanligen 1+9 dagar, för en FöPL-försäkrad företagare 1 sjukdag och för en LFöPL-försäkrad företagare 1+3 dagar). I kollektivavtalen har man kunnat komma överens om annan praxis. Efter självrisktiden betalar FPA sjukdagpenning i högst 300 dagar. Enligt sjukförsäkringslagen betalas sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning för tiden för arbetsoförmåga med undantag av den dag då arbetsoförmågan började och de nio närmast följande vardagarna. Löntagaren har enligt arbetsavtalslagen rätt att få lön för sjukdagpenningens självrisktid.
En mottagare av arbetslöshetsförmån (arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd) som blivit arbetsoförmögen har rätt till arbetslöshetsförmån för sjukdagpenningens självrisktid (arbetslöshetslagen 1290/2002 3 kap. 3 § 4 mom.). En förutsättning är att personen inte får någon annan lagstadgad ersättning som motsvarar dagpenningen och inte heller får lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren. Även för arbetslösa personer är det skäl att göra en bedömning av sjukfrånvaron och upprätta ett sjukintyg enligt samma principer som för förvärvsarbetande. Arbetslöshetsförmåner betalas endast för viss tid och sjukdagarna förbrukar i övrigt dagar från arbetslöshetsförmånen.
Bild 3. Arbetsoförmåga under sjukdagpenningsperioden.
Grunden för bedömning av arbetsoförmåga ändras efter sjukdagpenningsperioden från yrkesbaserad arbetsoförmåga till allmän arbetsoförmåga.
Vid bedömningen av arbetsförmågan ska man också stödja den återstående arbetsförmågan, personens resurser och handlingskraft. I det försäkringsrättsliga systemet definieras dock arbetsoförmåga eller risk för arbetsoförmåga till följd av sjukdom, lyte eller skada i utlåtandet. Läkarens roll är samtidigt alltså att stöda rehabiliteringen och beskriva arbetsoförmågan vilket kan kännas motstridigt i läkarens praktiska arbete. När utlåtanden utarbetas för aktörer som behöver dem kan läkaren bli tvungen att tänka på hur saken formuleras för att till exempel inte oavsiktligt kränka personen. Å andra sidan kan ett dåligt upprättat B-utlåtande leda till att den sökta tjänsten eller förmånen förkastas och i värsta fall till en försäkringsrättslig besvärsspiral. Läkarens utlåtanden får inte enbart grunda sig på personens egen berättelse.
Som läkare måste du först fundera på vilken förmån eller tjänst som söks med utlåtandet. I det finländska socialförsäkringssystemet avser sjukdomsbaserad verksamhet att en person har konstaterats lida av en sjukdom, ett lyte eller en skada som försämrar funktionsförmågan och som försvårar förmågan att klara sig i arbetet och därmed leder till nedsatt arbetsförmåga.
Vad betyder allmän och yrkesbaserad arbetsoförmåga?
Yrkesbaserad arbetsoförmåga gäller för alla under sjukdagpenningsperioden (Tabell 1). Detta innebär att man under FPA:s sjukdagpenningsperiod bedömer den yrkesbaserade arbetsoförmågan hos alla. Med vanligt och jämförbart arbete vid bedömning av arbetsoförmåga avses det arbete som en person huvudsakligen har utfört.
Efter sjukdagpenningsperioden, dvs. om arbetsoförmågan varar över ett år, ändras grunden för bedömningen av arbetsoförmågan från yrkesbaserad till allmän arbetsoförmåga. Undantag görs om personens arbetskarriär är lång och sammanhängande och sökanden har fyllt 60 år. Då granskas arbetsförmågan ytterligare på ett mer yrkesbaserat och djupgående sätt. Ålder, utbildning och yrkeskunskap samt tidigare arbete får en större betydelse i bedömningen av arbetsförmågan ju äldre pensionssökande det är fråga om. Även i situationer där en person under sitt anställningsförhållande inom den offentliga sektorn har blivit oförmögen för sin tjänst eller sitt arbete på grund av sjukdom, lyte eller skada för minst ett år tolkas arbetsoförmågan yrkesbaserat efter sjukdagpenningsperioden. Arbetstagare i arbetsavtalsförhållande hos staten, kommunen och kyrkan omfattas av pensionslagen för den offentliga sektorn. I huvudsak sköter Keva alla invalidpensionsärenden som gäller statens, kommunsektorns, kyrkans och FPA:s personal.
I övriga fall bedöms arbetsoförmågan efter sjukdagpenningsperioden enligt kriterierna för allmän arbetsoförmåga. Allmän arbetsoförmåga (Tabell 1) gäller alla som arbetar i företag (ArPL), som företagare (FöPL), som lantbruksföretagare (LFöPL) eller inom sjöfarten (SPK). Arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst två femtedelar på grund av sjukdom, lyte eller skada utan avbrott i minst ett år. Då bedöms den sökandes återstående arbets- och funktionsförmåga, dvs. om hen kan skaffa förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som hen rimligen kan förutsättas utföra. I dessa situationer beaktas utbildning, tidigare verksamhet, ålder, bostadsort och jämförbara omständigheter till dessa. Rehabiliteringsstöd och invalidpension kan betalas av antingen arbetspensionsanstalten, FPA eller båda.
Tabell 1. Utkomstförmåner för personer i arbetsför ålder som fastställts på basis av arbetsoförmåga. | |
Sjukdagpenning högst 300 dagar | Bedömning av yrkesbaserad arbetsförmåga (i förhållande till eget eller motsvarande arbete). |
Arbetsförmågan har försämrats oavbrutet i över ett år | Bedömning av allmän arbetsförmåga (i förhållande till vilket arbete som helst som personen rimligen kan förutsättas utföra), förutom i följande fall 1) dären yrkesbaserad bedömning om anställningen är giltigt i enlighet med pensionslagen för den offentliga sektorn 2) för > 60-åringar bibehålls en yrkesbasserad betoning. |
Arbetspensionsanstaltens pensionsförmåner | |
Partiellt rehabiliteringsstöd | Förmån som beviljas för viss tid på grund av partiell arbetsoförmåga under vård- och rehabiliteringstiden när sjukdomen möjliggör deltidsarbete. |
Rehabiliteringsstöd | Förmån som beviljas för viss tid på grund av arbetsoförmåga under vård- och rehabiliteringstiden. |
Delinvalidpension | Förmån som beviljas tills vidare när en sjukdom, ett lyte eller en skada hos en person orsakar en långvarig funktionsnedsättning trots vård och rehabilitering, men möjliggör deltidsarbete. |
Invalidpension | Förmån som beviljas tills vidare och vars förutsättning är långvarig nedsatt funktionsförmåga till följd av sjukdom, lyte eller skada trots vård och rehabilitering. |
Arbetslivspension | Ålder > 63 år, en minst 38 årig lång arbetskarriär bakom i ett arbete som orsakar ansträngning och slitage och arbetsförmågan har försämrats. |
FPA:s pensionsförmåner | Om de övriga pensionerna och ersättningarna underskrider inkomstgränsen. |
Rehabiliteringsstöd | Förmån som beviljas för viss tid på grund av arbetsoförmåga under vård- och rehabiliteringstiden. |
Invalidpension | Förmån som beviljas tills vidare och vars förutsättning är långvarig nedsatt funktionsförmåga till följd av sjukdom, lyte eller skada trots vård och rehabilitering. |
Om du vill kan du läsa mer om rehabiliteringsstöd och invalidpension på FPA:s webbplats.
Arbetsoförmåga vid rehabilitering enligt arbetspensionslagen
För att erhålla invalidpension förutsätts i pensionslagstiftningen en konstaterad sjukdom, ett lyte eller en skada som försämrar en persons funktionsförmåga under en lång tid så att funktionsförmågan inte räcker till för att arbeta eller skaffa en skälig utkomst. Rehabiliteringsmöjligheterna ska alltid utredas. En förutsättning för arbetspensionsanstalternas yrkesinriktade rehabilitering är hot om arbetsoförmåga, dvs. personens arbetsförmåga har försämrats så mycket att det sannolikt skulle leda till att personen går i invalidpension inom de närmaste fem åren. Rehabiliteringen ska vara ändamålsenlig, dvs. med hjälp av rehabilitering kan personens arbetsförmåga förbättras så att det är möjligt att fortsätta arbeta och pensioneringen kan skjutas upp. Arbetspensionsanstalternas metoder för yrkesinriktad rehabilitering är arbetsprövning, arbetsträning, omskolning och näringsstöd. Beviljande av invalidpension enligt arbetspensionslagarna förutsätter inte fullständig arbetsoförmåga.
En arbetstagare har rätt till invalidpension om dennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada bedöms vara nedsatt med minst två femtedelar utan avbrott i minst ett år. Invalidpension beviljas som full pension om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall beviljas invalidpensionen som delinvalidpension.
Innan pensionsanstalten fattar beslut om invalidpension måste den utreda om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt arbetspensionslagarna och säkerställa att arbetstagarens möjligheter till medicinsk rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om arbetstagaren har rätt till yrkesinriktad rehabilitering enligt arbetspensionslagarna, fattar pensionsanstalten ett förhandsbeslut om rätten till yrkesinriktad rehabilitering. Om rätten beviljas har personen nio månader på sig att presentera en noggrannare rehabiliteringsplan för arbetspensionsanstalten. Ett förhandsbeslut om yrkesinriktad rehabilitering kan alltså sökas med ett B-utlåtande, även om planen inte är klar. Anteckna också ett eventuellt behov av stödtjänst i utlåtandet om personen behöver hjälp med att hitta en lämplig bransch.
Lagen om pension för arbetstagare fastställer att man vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som arbetstagaren skäligen kan förutsättas utföra. Härvid beaktas också arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Om arbetsförmågan varierar beaktas arbetstagarens årliga inkomster.
Varaa riittävästi aikaa tilannekuvan laatimiselle, ennen kuin aloitat B-lausunnon laatimista
Hyvä työkyvyn arviointi saattaa vaatii lääkäriltä itsenäistä perehtymistä asiakirjoihin, usein jopa 2-5 vastaanottokäyntiä ja muiden ammattilaisten arvioita, sekä aikaa lausunnon laatimiseen. Käynteihin on varattava riittävästi aikaa, vaikka arvioinnin ja suunnittelun voi aloittaa lyhyelläkin vastaanotolla. Varaa aikaa dokumenttien läpikäymiseen ja tarvittaessa niiden täydentämiseen. Hyödynnä myös muiden ammattilaisten osallistumista toiminta- ja työkyvyn arviointiin. Tällaisia ammattilaisia ovat esimerkiksi hoitajat, psykologit, fysioterapeutit, toimintaterapeutit, kuraattorit ja kuntoutuksen asiantuntijat. Myös heidän on tehtävä toimintakykyä koskevat arviot siitä näkökulmasta, mistä yksilön odotetaan suoriutuvan ja mitä häneltä ei voida odottaa.
Mieti tarvittavat konsultaatiot tai mahdollisesti täydentävät tutkimusmenetelmät. Arvioinnin jälkeen anna henkilölle aina kirjallinen suunnitelma, joka sisältää myös kuntoutussuunnitelman. Suunnitelmaan kirjataan mahdolliset hoidolliset toimenpiteet, kuntoutuksen ja työllistyvyyden tai työhön paluun suunnitelman (katso Työkyvyn tuki -koulutuksen Työkyvyn tuen suunnitelma -osio). Huomioi prosessin aikana henkilön voimavarojen ja toimijuuden tukeminen.
5 Työkyvyn arvioinnin ja tuen prosessi terveydenhuollossa
Seuraavassa on esitelty työkyvyn arvioinnin prosessi interaktiivisen kuvan avulla.
Kuva 4. Työkyvyn arvioinnin prosessi.
6 B-lausunnon tietosisältö
Hyvän lausunnon perusteella on arvioitavissa, onko diagnostisoitu sairaus ja tähän liittyvät oireet, toimintakyvyn kuvaus, objektiiviset löydökset ja päätelmät sopusoinnussa.
Työkyvyttömyys on kokonaisarvion tulos
Muistathan, että kirjoittamasi B-lausunnon lisäksi Kelalla ja työeläkelaitoksella on muutakin tietoa. Näitä ovat esimerkiksi työntekijän oma hakemus, sairauspäivärahatiedot, sairauskertomuksia sekä dokumentteja kuntoutuksen toimista.
- Lääketieteellinen arvio sairauksien vaikutuksesta toimintakykyyn.
- Toimintakyvyn riittävyys työn tai ajateltavissa olevan työn asettamiin vaatimuksiin. Ei edellytetä täydellistä työkyvyttömyyttä.
- Sosiaalis-taloudelliset seikat, kuten ikä, ammattitaito, koulutus ja kotipaikkasidonnaisuus.
Henkilön oma hakemus on tärkeä tiedon lähde. Lääkärin on hyvä kannustaa potilasta täyttämään hakemus hyvin ja vastata kysymyksiin omin sanoin:
- Oma kuvaus toimintakyvystä: mihin pystyy, mihin ei pysty, kuka auttaa kotona, oma arvio ennusteesta, pahimmat oireet.
- Tarkat kuvaukset omista tekemisistä.
- Peruskoulutus, ammattikoulutus, työkokemus, jatko-opinnot, työalat, nykyinen tilanne. Huomioitava myös, onko potilas saanut mukautettua tai tukiopetusta.
60-vuotiaan työkyvyn alentumisen arvioinnissa (yksityisten ja julkisten alojen työeläke ja kansaneläke) painotetaan työkyvyttömyyden ammatillista luonnetta:
- Pitkä ansiotyöura.
- Työn aiheuttama rasittuneisuus ja kuluneisuus.
- Ikääntymiseen liittyvät tekijät.
- Työn jatkamisen kohtuuttomuus.
- Julkisilla aloilla otetaan huomioon myös työn vaativuus ja vastuullisuus.
- Työkyvyttömyys arvioidaan aina ensin (yleisten edellytysten mukainen oikeus). Jos 60 vuotta täyttäneen työura on lyhyt, arvioidaan yleisten edellytysten mukaan.
Huomioi nämä, kun otat kantaa työkykyyn
- Mieti, mihin tarkoitukseen ja kenelle lausuntoa tai kannanottoa tehdään. Kuvaa siihen liittyvät oleelliset asiat ja mieti, mihin sinun lääkärinä tulee ottaa kantaa. Jos asiakkaalle on sattunut tapaturma tai jos asiakkaalla on ammattitauti, hän saa yleensä ammatillisen kuntoutuksen vakuutusyhtiön järjestämänä.
- Mieti, onko kyseessä ammatillinen vai yleinen työkyvyttömyys.
- Selkiytä työttömyys ja työkyvyttömyys käsitteinä. Onko työnhakijalla jokin sairaus, joka alentaa hänen toiminta- ja työkykyänsä?
- Kuvaa konkreettisesti hakijan ammatti, koulutus, työhistoria ja viimeisin työtehtävä.
- Dokumentoi sairaushistoria hyvin: asianmukainen diagnoosi (ei luetella oireita), mihin diagnoosi perustuu (tutkimustulokset), miten on hoidettu sekä miten vaikuttaa työkykyyn.
- Toimintakyvyn kuvaus: mistä toimista suoriutuu työssä ja arjessa ja missä toimissa on vaikeuksia tai ei suoriudu. Pyydä henkilöä kuvaamaan, mitän hän suoriutuu arkiaskareistaan.
- Nykytila eli status, joka perustuu sinun omiin tutkimuksiisi ja havaintoihisi lääkärinä (esimerkiksi liikkuminen tutkimushuoneessa, miltä potilas näyttää ja kuulostaa), sekä kliiniset tutkimustulokset.
- Kuvaa asiantuntijan arvioina, miten toimintakyvyn muutos vaikuttaa työssä ja arjessa selviämiseen. Henkilön oma kuvaus ei riitä.
- Huomioi tutkimuksia sekoittavat tekijät, esimerkiksi asiakkaan motivaatio kuntoutumiseen ja työhön paluuseen, elämäntilanne, työnsaantimahdollisuudet ja päihdeongelmat.
- Selkiytä hoito- ja kuntoutussuunnitelma, kuvaa hoito- ja kuntoutusyritykset.
- Kirjaa lääketieteelliset faktat, ei esimerkiksi mielipiteitä.
- Jos etuus hylätään, pyydä hylkäyspäätös nähtäväksi. Arvioi ennen uuden lausunnon laatimista, puuttuuko lausunnosta jotain olennaista tai onko terveydentilassa tapahtunut muutosta. Kuvaa muutos ja sen suunta huolellisesti. Jos toimintakyky ei ole heikentynyt, niin harkitse tarkkaan henkilön kanssa yhdessä, kannattaako uutta lausuntoa eläkehakemusta varten tehdä.
Siirry seuraavaksi halutessasi opiskelemaan artikkelit Duodecimin verkkosivuilta:
7 Arvioinnista kuntoutuksen suunnitteluun ja kuntoutumisen seurantaan
Henkilön käsitys omista vaivoistaan ja niiden vaikutuksesta hänen toiminta- ja työkykyynsä ovat tärkeitä. Lääkärin on keskusteltava arviointitilanteessa jo eri vaihtoehdoista: Onko henkilö osa- vai kokoaikaisesti työkyvytön? Mitä mahdollisuuksia hänen kohdallaan on työllistymisvaiheessa räätälöidä työtehtäviä? Onko etä- tai hybridityö mahdollisia? Mitä työmatkajärjestelyjä vammaisen henkilön työssä käynti edellyttää? Puheeksi tulee ottaa myös, jos koettu toiminta- ja työkyky sekä objektiiviset löydökset ovat ristiriitaisia vakuutusoikeudellisesta näkökulmasta.
Toiminta- ja työkyvyn arviointi sekä työkyvyn ja työllistyvyyskyvyn tukeminen tulee olla läpinäkyvää ja ennakoitavaa myös henkilölle itselleen. Tämä toteutuu, jos henkilö itse osallistuu aktiivisesti prosessiin. Laajamittainen huolella tehty arvio on henkilön ja lääkärin välinen avoin vuoropuhelu.
Työkyvyn tuen suunnitelma
Jokaisessa työkyvyn arvioinnissa laaditaan yhdessä potilaan kanssa työkyvyn tuen suunnitelma, jonka tavoitteena on terveyden ja työkyvyn edistäminen, työkyvyttömyyden ehkäisy ja työllistymisen tukeminen. Suunnitelma on aina yksilöllinen. Henkilön kanssa sovitaan tavoitteet ja toimenpiteet sekä mitkä toimenpiteet asetetaan ensisijaisiksi. Tavoitteiden tulee olla realistisia ja seurantavälin sopiva.
Suunnitelmaan on syytä valita henkilön työkyvyn, työllistymisen ja niiden tukemisen kannalta tärkeimmät asiat, jotta suunnitelman tekoa ei koeta liian työlääksi. Suunnitelmasta tulisi käydä selvästi ilmi henkilön, terveydenhuollon ja mahdollisten muiden yhteistyötahojen osuus tavoitteiden saavuttamiseksi. Suunnitelmaan kirjataan myös seuranta: aikataulu ja vastuunjako eri toimijoiden kesken. Terveydenhuollon ulkopuolisten kanssa asioita käsitellään vain potilaan suostumuksella.
Toiminnan laadunvarmistus
Toiminta- ja työkyvyn arviointiin osallistuvat toimijat vastaavat seurannasta ja laadunvarmistuksesta sekä sopivat, miten, missä ja kenen toimesta seuranta tapahtuu. Lisäksi sovitaan milloin ja keneen henkilö on yhteydessä seuraavan kerran tai tarvittaessa. Käytäntöä on tarkasteltava, arvioitava ja kehitettävä. Sosiaali- ja terveydenhuollosta vastaavien tahojen tehtävänä on varmistaa, että laadunvalvontaa ja osaamisen kehittämistä varten on olemassa järjestelmät ja rakenteet. Terveydenhuolto vastaa siitä, että rekisteriin kerättävät tiedot ovat laadukkaita diagnoosin ja ilmoitetun diagnoosikoodin osalta. Tämä edellyttää muun muassa sitä, että lääkärinlausuntolomakkeet ja sairauskertomukset on täytetty oikein.
Lääkäri kuntoutuksen suunnittelijana ja seuraajana käytännössä – Vastaanottotilanne 3
Sote-keskuksen lääkäri on toteuttanut työkyvyn arvioinnin 48-vuotiaalle naiselle. Hän on pitkän työttömyysjakson jälkeen nyt palkkatuella logistiikka-alan tehtävissä. Hän kertoo sairastavansa perussairauksina verenpainetautia, sokeritautia ja näihin on säännöllinen lääkitys. Tämän lisäksi hänellä on ajoittain tuki- ja liikuntaelinten vaivoja. Kuitenkin työttömyysjaksojen pääasiallisena syynä on ollut alkoholin hallitsematon käyttö, jonka vuoksi työsuhteet ovat olleet lyhyitä.

Palkkatuettu työsuhde on päättymässä ja hoitosuhde siirtymässä työterveyshuollon palveluista sote-keskukseen. Asiakas itse haluaa selvittää oman terveydellisen tilanteensa ja mihin työhön vielä kykenisi. Asiakas on tunnistanut, että tarvitsee tukea päihteettömyyteen, vaikka palkkatuetussa työssä ei ole ollut poissaoloja alkoholin käytön vuoksi. Työpaikalla asiakas on hoitanut työnsä erinomaisesti ja hän on ollut pidetty työkaveri. Työkyvyn arvioinnin päätteeksi lääkäri ja asiakas tekevät työkyvyn suunnitelman ja lääkäri kirjaa sen potilaskertomukseen. Suunnitelmaan kirjataan tässä vaiheessa ne asiat, joihin asiakas pystyy sitoutumaan.
Työkyvyn suunnitelman rakenne ja struktuuri
- Tavoitteet ovat asiakkaan omia tavoitteita, joihin hän uskoo pystyvänsä sitoutumaan. Työkyvyn arvioinnin päätteeksi lääkäri suosittelee päihdekuntoutusta, joka tukee asiakasta päihteettömyyteen vaikka työsuhde ei jatku. Päihteettömyyden myötä myös perussairaudet pysyvät paremmassa hoitotasapainossa. Päätavoitteeksi asetetaan päihteettömyys ja osatavoitteiksi perussairauksien hoitotasapaino, jota hyvä ravitsemus ja liikunta tukevat.
- Asiakkaan tilannetieto kirjataan suunnitelmaan hänen yleisenä elämäntilanteena sekä työ- ja toimintakykynä laajan kartoituksen yhteenvedosta. Myös aiemmat tehdyt ja toteutuneet työkyvyn tuen keinot kirjataan.
- Asiakkaan koulutus- ja työhistoria, vahvuudet, voimavarat ja haasteet kuvataan suunnitelmaan.
- Työkyvyn tuen palvelut kirjataan suunnitelmaan asiakkaan omien tavoitteiden mukaisesti. Tässä kohdassa kiinnitetään huomio päihteettömyyden tukemiseen, johon asiakas on itse sitoutunut. Mielekkään työtehtävän löytäminen tukee kuntoutumista.
- Toimeenpano ja aikataulu kirjataan selkeästi suunnitelmaan.
- Työkyvyn suunnitelmaan kirjataan kuntoutuksen, päihdepalveluiden, sote-keskuksen ja työvoimapalveluiden rooli ja vastuu. Suunnitelmaan kirjataan selkeästi myös se, miten palveluiden koordinointi järjestetään sote-keskuksessa. Koordinointikäytännöt vaihtelevat sote-keskusten välillä – selvitä teidän oma käytäntönne.
- Seurannasta sovitaan konkreettisesti yhdessä asiakkaan kanssa. Seurannasta voi vastata joku muu kuin lääkäri. Asiakasta ei saa jättää yksin etsimään oikeaa palvelupolkua. Hyödynnä kuntoutussuunnitelmaa, mikäli se on laadittu aiemmin.
- Suunnitelman säilytys ja katseluoikeudet tulee kirjata itse suunnitelmaan, jolloin myös huomioidaan missä suunnitelma säilytetään ja miten suunnitelman tietoja saa siirtää.
8 Mitä lääkärin tulisi tietää työstä ja yhteistyöstä työpaikkojen kanssa?
Työurat moninaistuvat, ammatteja ja työpaikkoja katoaa, uusia syntyy. Työurat koostuvat yhä uudelleen työllistymisistä eripituisten työsuhteiden tai yrittäjyysvaiheiden ketjussa. Työllistymiskykyä aina uusiin tehtäviin tarvitaan pitkien työsuhteiden sisälläkin. Työttömäksi joutumisen ehkäiseminen ja työurien tukeminen on samalla pitkäjänteistä terveyden tukemista.
Koettu työllistymiskyky tarkoittaa henkilön kokemusta siitä, kuinka helppoa olisi löytää uusi työ. Yksilöllisten työllistymisen esteiden tasoittamisessa ja suunnitelmien laadinnassa ei pidä aikailla. Lisäksi tulee sopia seurannasta. Vielä työssä olevan on helpompi työllistyä kuin työttömän, joten työsuhteen aikana kannattaa toimia. Mahdollisuus harkinnanvaraiseen ammatilliseen kuntoutukseen työeläkevakuutuksen tuella säilyy vakiintuneen työuran jälkeen noin kahden vuoden ajan työsuhteen päättymisestä. Työelämän ulkopuolella olevilla on usein hoitamattomia sairauksia esteenä työllistymiselle.
Työkykyä koskevan arvion tekeminen edellyttää tietoa siitä, millaisia vaatimuksia työ asettaa yksilölle. Lääkärin olisi hyvä kartoittaa, miten henkilö on esimerkiksi työttömänä ollessaan suoriutunut työtehtävissä työkokeiluissa, työtoiminnassa tai kuntouttavassa työtoiminnassa tai vapaaehtoistyössä. Työkykyä arvioitaessa on aina huomioitava työelämän vaatimukset palkka- tai yritystyössä. Työllistymisen tuen yhteydessä lääkärin tulisi pyrkiä kuvaamaan, miten työkyvyn ja sen rajoitteiden näkökulmasta uutta työtä ja työolosuhteita tulisi muokata. Myös esimerkiksi tuetun työllistymisen prosessissa lääkärin on erityisen tärkeää saada tietoa siitä, voidaanko työtä tai työolosuhteita vielä muuttaa ja minkä verran. Lääkäri saa tietoa työsuhteesta, työstä ja työoloista henkilön itsensä lisäksi esimerkiksi työvoimapalveluiden asiantuntijalta tai työhönvalmentajalta. Lääkärin tehtävänä on kirjata tämä tieto lääkärinlausuntolomakkeeseen.
Verkostoyhteistyössä työllisyyden hoidon ja työpaikan toimijoiden kanssa on muistettava tarkistaa, mitä tietoa lääkäri voi jakaa toisille toimijoille. Erityisesti etä- ja hybridityyppisissä neuvotteluissa on tärkeää tarkistaa, mitä eri tahoja neuvotteluun osallistujat edustavat. Lähtökohtaisesti salassa pidettävistä arkaluonteisista terveydellisistä asioista ei tässä verkostoyhteistyössä keskustella. Lääkärin on osattava kuvata työkyvyn rajoitteet työssä suoriutumisen kautta. Kuvaa, mitä henkilö nykyisellä työkyvyllään ei voi tehdä ja mihin hän pystyy. Ota kantaa tämän lisäksi, miten työssä suoriutumista on seurattava yhteistyössä lääkärin kanssa. Seuranta voi toteutua esimerkiksi kontrollikäynnein tai muuna yhteydenottona ennalta sovitulla viestintäkanavalla.
Lääkäri viestijänä käytännössä – Vastaanottotilanne 4
Sote-keskuksen lääkärin tavanomaiselle 20 minuutin vastaanotolle on tullut uudelleen 57-vuotias mies pitkäaikaisten nivelvaivojen takia. Turvotusta ja kipuja on erityisesti sormi- ja rannenivelissä ja nyt myös alaselässä. Kanta-arkistosta selviää, että hän on käynyt reumalääkärin konsultaatiossa puoli vuotta aikaisemmin, jossa hänellä on diagnosoitu ei-aggressiivinen nivelreuma sekä kivun ja turvotusten hoitoon anti-inflammatorilääkitys. Mies on pitkäaikaistyötön ja tällä hetkellä kuntouttavassa työtoiminnassa Kierrätyskeskuksessa, mutta hän haluaisin kohentaa omaa taloudellista tilannettaan eli on kiinnostunut työllistymään. Hän on työllistynyt hoitoapulaisen työhön vanhusten hoivayksikköön. Nyt hän haluaa keskustella lääkärin kanssa, onko siihen nivelreuman vuoksi esteitä.

Vastaanotolla todetaan normaalipainoinen tutkittava, jonka käsien nivelstatus on nyt rauhallinen, alaselkä on liikkuvuudeltaan jäykkä. Kertoo, että lääkitys on päivittäisessä käytössä.
Lääkäri kyselee työstä lisää. Työ on vuoden kestävä määräaikainen, kokoaikainen kaksivuorotyö hoivaosastolla avustavissa tehtävissä. Tutkittava kuvaa, että hänen tehtäviinsä kuuluu pyykkihuoltoa, avustavia tehtäviä ruokailuissa ja hoitajien avustamista pyydettäessä. Kertoo pitävänsä työstään vanhusten kanssa. Kuvaa, että välillä väsyy esimerkiksi peräkkäisissä iltavuoro-aamuvuoro-tilanteissa.
Työkykyarviona lääkäri esittää, että nykytiedoilla henkilö voi jatkaa tässä työssään. Työ vaikuttaisi olevan kevyttä tai keskiraskasta ja tutkittavan kuvauksen perusteella vaihtelevaa. Lääkäri kirjaa tämän yhteenvedon myös potilastietojärjestelmään.
Vastaanoton jälkeisenä päivänä lääkärille soittaa työhönvalmentaja. Hän kertoo puhelimessa, että hänellä on henkilön lupa ottaa lääkäriin yhteyttä. Vastaat, ettet suullisen lupatiedon perusteella voi antaa puhelimessa tietoja. Samalla lääkäri kertoo, että työkykyarvion yhteenveto on asiakkaan saatavissa Oma Kannasta, joten työhönvalmentaja voi pyytää tietoa suoraan asiakkaalta. Jos sen perusteella jää kysyttävää, niin lääkäri toivoo yhteydenottoa asiakkaalta ja työhönvalmentajalta yhdessä tai siten, että lääkärillä on etukäteen käytettävissään asiakkaan kirjallinen suostumus työkykyarviotiedon luovuttamiseen.
Lataa tai tulosta itsellesi infograafi
Voit halutessasi ladata tai tulostaa itsellesi alta löytyvän "Työikäinen sote-keskuslääkärin vastaanotolla" -infograafin, jonka tarkoitus on tukea sinua työikäisen asiakkaan työkyvyn tuen tarpeen tunnistamisessa ja arvioinnissa.
Lähteet ja lisämateriaalit
Nämä lähteet ja lisämateriaalit ovat vapaaehtoisia. Yhden opintopisteen laajuisen kokonaisuuden voi suorittaa ilman lisämateriaalien lukemista.
Autti-Rämö I, Salminen A-L, Rajavaara M ja Melkas S (toim.) (2022) Kuntoutuminen. Kustannus Oy Duodecim. 2. uudistettu painos.
Blomgren S. (2023). Palvelut ja etuudet heikossa työmarkkina-asemassa olevien toimijuuden tukena. Janus 31(1):24-42. Saatavilla osoitteessa: https://journal.fi/janus/article/view/111242/76738.
Järvikoski A, Takala E-P, Juvonen-Posti P ja Härkäpää K, (2018). Työkyvyn käsite ja työkykymallit kuntoutuksen tutkimuksessa ja käytännöissä. Sosiaali- ja terveysturvan raportteja, 13. Helsinki: Kela.
Kelan koulutustallenteet aiheittain: https://www.kela.fi/yhteistyokumppanit-koulutustallenteet.
Kelan kuntoutuksen verkkokoulu: https://www.kela.fi/yhteistyokumppanit-kuntoutuksen-verkkokurssi.
Kela. Pikaopas sairausajan etuuksiin: https://www.kela.fi/sairastaminen-pikaopas.
Käypä hoito -suositus. (2019). Sairauspoissaolon tarpeen arviointi. Saatavilla osoitteessa: https://www.kaypahoito.fi/kht00137.
Lederer V, Loisel P, Rivard M, Champagne F (2014). Exploring the diversity of conceptualizations of work (Dis)ability: a scoping review of published definitions. Journal of Occupational Rehabilitation;24(2):242–67. Saatavilla osoitteessa: https://link.springer.com/article/10.1007/s10926-013-9459-4.
Normia-Ahlsten L, Riisalo-Mäntynen T, Karjalainen J, Turkia T, Sahrio A, Salmi S-M, Pitkäranta S. Työkyvyn ja työllistymisen tuki hyvinvointialueilla - suositukset toimintamallien käyttöönottoon. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Päätösten tueksi 6/2023. Saatavilla osoitteessa: https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/146474/URN_ISBN_978-952-408-066-8.pdf?sequence=1&isAllowed=y
Repo, J. (2020). Lääkärinlausunto. Terveysportti. Saatavilla osoitteessa: https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/ltk/article/ykt01119/search/Hyv%C3%A4%20B-lausunto.
Takala, T.; Aro, T.; Haanpää, M.; Hedenborg, M.; Kivekäs, J.; Leinonen, J. (2019). Vakuutusratkaisut potilaan tukena. Kustannus Oy Duodecim.
Tengland P-A. (2013). A qualitative approach to assessing work ability. Work; 44(4): 393-404.
Terveysportti. Sairaaksikirjoittaminen. Terveysportti > Lääkärin tietokannat > toimintakyky ja kuntoutus > sairaaksikirjoittaminen
TOIMIA-verkoston tietokannasta: https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/tmi?toc=802599.
Työterveyslaitos (2023). Työterveyslääkäri kannustaa muokkaamaan työtä - jokaisen työpanos on arvokas. Artikkeli 19.9.2023. Saatavilla osoitteessa: https://www.ttl.fi/tyopiste/tyoterveyslaakari-kannustaa-muokkaamaan-tyota-jokaisen-tyopanos-on-arvokas.
Van der Klink J, Bultmann U, Burdord A, Schaufeli W, Zijlstra F, Abma F, Brouwer S, Van der Wilt G. (2016). Sustainable employability--definition, conceptualization, and implications: A perspective based on the capability approach. Scandinacian Journal of Environment and Health;42(1):71-9.