Servicesystemet

Servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning förnyas som bäst. Socialvården och hälso- och sjukvården slogs samman och överfördes till välfärdsområdenas organiseringsansvar. Arbets- och näringstjänsterna överförs från staten till kommunerna år 2025. Då överförs också den Sektorsövergripande samservice som främjar arbetskraft (TYP) och Navigatorn som betjänar unga till kommunerna. Syftet med denna reform är att effektivisera de tjänster som erbjuds arbetslösa och att föra dem närmare den lokala nivån.

Servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning består av flera aktörer som alla har sina egna uppgifter och ansvar. Lagstiftningen bestämmer om uppgifterna och styr genomförandet av kundens process. För att servicesystemet ska fungera optimalt måste varje aktör förutom sin egen roll även känna till andra aktörers roller och ansvar. Samarbetet mellan de yrkesutbildade är viktigt eftersom ingen ensam kan hantera hela servicesystemet.

För att hjälpa en kund i arbetsför ålder kan det krävas sektorsövergripande och multiprofessionellt samarbete mellan de yrkesutbildade. Detta blir lättare när de yrkesutbildade har gemensamma mål och är medvetna om varandras kompetens, roller och ansvar samt identifierar och erkänner varandras arbete. Sektorsövergripande tjänster som stöder arbetsförmågan genomförs i samarbete med aktörerna i området. I olika områden kan ordnandet av tjänster och nätverk för stöd för arbetsförmågan skilja sig från varandra. Det är viktigt att identifiera kundens behov av stöd för arbetsförmågan, särskilt när kunden övergår från en tjänst till en annan (s.k. övergångsskede).

Tjänster som stöder arbetsförmågan kan inledas när kunden kontaktar serviceproducenten till exempel via webbtjänsten, per telefon eller e-post. Personer i arbetsför ålder kan utnyttja tjänsterna antingen självständigt på nätet eller vid möten med yrkesutbildade personer ansikte mot ansikte eller som distanstjänster. Även serviceproducenten kan kontakta kunden och inleda tjänsterna om kundsystemet eller patientdatasystemet som påvisar servicebehovet meddelar detta. I områdena är det viktigt att komma överens om i vilka situationer man kontaktar kunden och vem som ansvarar för kontakten.

I följande interaktiva bild kan du granska centrala uppgifter och roller för aktörerna inom servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning. Genom att klicka på plus-tecknet kan du läsa en beskrivning av varje aktörs uppgifter. Genom att klicka på bilden i övre högra hörnet kan du förstora den. Därefter kan du bekanta dig närmare med verksamheten av Teamet för stödjande av arbetsförmågan, hälsoundersökning för arbetslösa, bedömning av den funktionella arbetsförmågan, social rehabilitering och FPA:s rehabilitering av personer i arbetsför ålder.

_{Bild 1. Servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning (Utbildningen Stöd för arbetsförmågan, Arbetshälsoinstitutet 2022).}

Teamet för stödjande av arbetsförmågan vid social- och hälsocentralen

Välfärdsområdena ansvarar för att ordna och allokera resurser för tjänster som stöder arbetsförmågan vid social- och hälsocentralerna. Ordnandet av tjänster som stöder arbetsförmågan utgår från strategiarbetet i varje område, rätt dimensionerade tjänster och säkerställandet av de yrkesutbildades kompetens.

Social- och hälsocentralens tjänster för stöd för arbetsförmåga är avsedda för personer i arbetsför ålder (sysselsatta, företagare eller arbetslösa) som har identifierat ett behov av stöd för arbetsförmågan och som inte omfattas av företagshälsovården eller studerandehälsovården.

Vid social- och hälsocentralerna finns ett team för stödjande av arbetsförmågan som har specialkompetens inom stöd för arbetsförmågan och sysselsättningen. Teamet för stödjande av arbetsförmågan kan vara en permanent struktur eller ett sektorsövergripande nätverk som byggs upp enligt kundens situation. I båda fallen är det viktigt att utveckla verksamhetsmodeller som gör att kunder hänvisas till teamet för stödjande av arbetsförmågan. Teamet för stödjande av arbetsförmågan kan omfatta en läkare, sjukskötare, hälsovårdare, expert inom det sociala området, fysioterapeut, psykolog, samordnare för arbetsförmågan eller case-koordinator. Teamet samarbetar multiprofessionellt och sektorsövergripande med hela servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning.

Teamet för stödjande av arbetsförmågan har till uppgift att identifiera kundens arbetsförmåga och sysselsättningsbehov, ställa upp mål och bygga upp en servicestig tillsammans med kunden. Från teamet för stödjande av arbetsförmågan utses en kundansvarig som koordinerar kundens tjänster och sköter samarbetet mellan olika aktörer. Den kundansvariga ser också till att kundens situation följs upp.

I programmet för arbetsförmåga genomfördes regionala försök där man byggde upp och testade en servicehelhet och verksamhetsmodeller som stöder arbetsförmågan hos personer i arbetsför ålder. I programmet utvecklades i synnerhet sektorsövergripande arbete och kundansvarigmodellen. Verksamheten lyckades stödja kundernas arbetsförmåga och hänvisa dem till rehabilitering. I centrum för verksamheten stod kunden och dennes mål och närstående.

I teamets verksamhet betonas:

• tidig identifiering av servicebehovet
• identifiering av kundens mål
• modell med egen kontaktperson eller ansvarig arbetstagare
• skräddarsydda och individualiserade tjänster
• samordning av tjänster och förmåner
• nätverksarbete mellan yrkesutbildade personer
• sektorsövergripande verksamhet
• servicestigar, servicekedjor och koordinering av tjänster
• uppföljning.

Social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd samt Arbetshälsoinstitutet producerade tillsammans en handbok för att effektivisera sysselsättningen av partiellt arbetsföra och utveckla tjänsterna för stöd för arbetsförmågan: Ordnande av stöd för arbetsförmågan i välfärdsområdena: Snabbguide för beslutsfattare (endast på finska).

Läs därefter kapitel 2 ”Bättre arbetsförmåga i Finland 2023–2027 åtgärder” sidorna 13-24 i arbetet Tarvainen K, Kovanen N, Forsman-Grönholm L, Hakala L, Kantolahti T: Bättre arbetsförmåga i Finland 2023–2027 Främjande av arbets- och funktionsförmågan hos befolkningen i arbetsför ålder. Social- och hälsovårdsministeriet 2024:36. 

Stöd för arbetsförmågan vid social- och hälsocentralen

Läs i handboken nedan (endast på finska) hur man utvecklade verksamheten för stöd för arbetsförmågan vid social- och hälsocentralen i Satakunta. Projektet Työkykyä Satakuntaan var en del av Programmet för arbetsförmåga. Vid social- och hälsocentralen är det viktigt att hitta en gemensam förståelse för hur man med hjälp av tjänsterna kan stöda personer i arbetsför ålder att komma in i arbetslivet, återvända till arbetet och stanna kvar i arbetslivet.

Hälsoundersökning för arbetslösa

En arbetslös person har rätt till en avgiftsfri hälsoundersökning. Syftet med undersökningarna är att bedöma och stärka den arbetslösa personens hälsotillstånd, välbefinnande samt arbets- och funktionsförmåga. Syftet med hälsoundersökningen är dessutom att förebygga sjukdomar samt främja personens psykiska hälsa och livshantering. Välfärdsområdets uppgift är att ordna tjänster för arbetslösa. Hälsoundersökningen är avgiftsfri för kunden, men välfärdsområdet kan ta ut avgifter för den fortsatta vården.

Hälsoundersökningen för arbetslösa är ett exempel på en serviceprocess där man i stor utsträckning koordinerar tjänster som stöder den arbetslösas arbetsförmåga och sysselsättning och fungerar som en del av ett multiprofessionellt team. Hälsoundersökningen för arbetslösa görs i allmänhet av en hälsovårdare. En läkare behövs till exempel om kundens arbetsförmåga eller rehabiliteringsbehov måste bedömas. En hälsovårdare som utför en hälsoundersökning för arbetslösa kan koordinera kundens tjänster och sammanställa information, särskilt inom hälso- och sjukvården. Dessutom kan hen se till att kundens fortsatta vård eller servicestig genomförs systematiskt.

Studier visar att arbetslösa har fler hälsoproblem och sjukdomar än personer i arbete. Hälsoundersökningen kan vara det första steget mot sysselsättning för en del arbetslösa. Det är bra att göra upp en plan utifrån hälsoundersökningen om kunden behöver tjänster eller stödåtgärder.

Vid hälsoundersökningen för arbetslösa utreds följande:

• livssituation, bostads- och familjesituation, ekonomisk situation
• utbildningsbakgrund, arbetshistoria, sysselsättningsmöjligheter
• kundens egen bedömning av sin arbets- och funktionsförmåga
• tidigare sjukdomar, medicineringar och deras behandlingsnivå, munhälsa, vaccinationsskydd
• levnadsvanor och hälsovanor: motion, sömnrytm, näring, användning av rusmedel, beroenden, sociala nätverk
• egen motivation, resurser
• laboratorieprov, syn, hörsel, riskbedömning för alkoholbruk, test för att insjukna i diabetes, depressionsenkät, test för arbetsförmåga, test för inlärningssvårigheter.

Efter hälsoundersökningen hänvisas personen vid behov till vård eller rehabilitering, en läkarmottagning eller en mottagning för sakkunniga inom olika områden. Hälsoundersökningen för arbetslösa är i hög grad förknippad med multiprofessionellt samarbete. Om serviceproducenten inte har funderat på genomförandet av hälsoundersökningen och fortsatta vägar i anslutning till den, kan betydelsen av hälsoundersökningen bli marginell med tanke på personens sysselsättning.

Om du vill läsa mer om hälsoundersökningar för arbetslösa, se nedanstående handbok som publicerades den 26 september 2023:

Handbok för personer som genomför hälsoundersökning för arbetslösa

Bedömning av den funktionella arbetsförmågan

Med tanke på hållbar sysselsättning bör arbetsförmågan granskas i arbetets kontext. Detta kan dock vara svårt om kunden saknar ett yrke eller en arbetsplats eller om det gått flera år sedan den senaste anställningen. Bedömning av den funktionella arbetsförmågan lämpar sig för sådana situationer. Vid en bedömning av den funktionella arbetsförmågan kan man till exempel ordna en period av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, arbetsprövning eller lönesubventionerat arbete på en lämplig plats, varvid man kan följa upp hur perioden löper och samla information om kundens arbetsförmåga.

Bekanta dig med bedömningen av den funktionella arbetsförmågan i filen nedan, där Pudasjärvi stads modell beskrivs (endast på finska).

Social rehabilitering

Social rehabilitering innebär intensifierat stöd som ges med hjälp av socialt arbete och social handledning. Social rehabilitering finns skriven i socialvårdslagen som en form av socialservice. Välfärdsområdet ansvarar för att ordna social rehabilitering. Dessutom producerar aktörer inom tredje sektorn och många projekt tjänster inom social rehabilitering.

Kunder inom den sociala rehabiliteringen behöver ofta många slags tjänster. Målet med rehabiliteringen är att stärka kundens sociala funktionsförmåga. Processen för social rehabilitering framskrider enligt följande:

1. Utredning av den sociala funktionsförmågan och rehabiliteringsbehovet.
2. Rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning samt vid behov samordning av rehabiliteringstjänster.
3. Träning i att klara av vardagsfunktioner och olika livssituationer.
4. Gruppverksamhet och stödjande av social interaktion.
5. Andra nödvändiga åtgärder som främjar social rehabilitering.

Läs mer om du vill:

Utveckling av den sociala rehabiliteringen i Nyland. (endast på finska)

Rekommendation om kvalitetskriterier för ordnande av social rehabilitering för personer i arbetsför ålder

FPA:s rehabilitering

FPA:s webbskola om rehabilitering är ett verktyg för att studera FPA-förmåner som är centrala för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och en handbok för snabb sökning av information. I webbskolan finns anvisningar om till exempel hänvisning till rehabilitering samt upprättande av läkarutlåtanden och rehabiliteringsplaner.

Gå in och studera rehabiliteringstjänsterna för personer i arbetsför ålder som erbjuds av FPA. Logga in på webbplatsen genom att skapa ett användarnamn: FPA:s webbskola om rehabilitering.

Sektorsövergripande samarbete innebär att yrkesutbildade personer inom olika förvaltningsområden samarbetar utifrån sina gemensamma kunders behov. Sektorsövergripande samarbete genomförs ofta i olika nätverk, men det kan också vara annat samarbete eller spontana kontakter från yrkesutbildade personer. Då samarbetar till exempel yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, arbets- och näringstjänsterna eller kommunens sysselsättningsstöd, FPA och organisationer för att stöda sin gemensamma kunds arbetsförmåga. Exempel på sektorsövergripande samarbete är sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (TYP), Navigatorn för unga samt team för stödjande av arbetsförmågan vid social- och hälsocentralerna. Sektorsövergripande samarbete kan bedrivas antingen av representanter för samma eller olika yrken.

Multiprofessionellt samarbete innebär att yrkesutbildade personer inom olika branscher samarbetar utifrån sina gemensamma kunders behov. De yrkesutbildade kan då arbeta antingen inom samma eller olika förvaltningsområden, såsom social- och hälsovården, rehabiliteringstjänsterna, tjänsterna inom sysselsättningsstöd eller organisationerna. En del av dem kan också ha utbildning som samordnare för arbetsförmågan.

Varför behövs sektorsövergripande samarbete?

Sektorsövergripande samarbete gynnar både kunden och de yrkesutbildade. Kunden drar nytta av att den breda kompetensen i hela nätverket används för kundens bästa. Kunden har då möjlighet att få sektorsövergripande tjänster på samma plats och behöver inte gå från en skild tjänst till en annan. Även de yrkesutbildade drar nytta av sektorsövergripande samarbete. Yrkesutbildade personer med olika utbildningsbakgrunder kan kombinera sina kunskaper och samtidigt lära av varandra. De yrkesutbildade har då möjlighet att tillsammans söka lösningar för kundens situation och samtidigt få stöd av varandra. Lagstiftningen förutsätter identifiering av sektorsövergripande servicebehov och samarbete.

Sektorsövergripande samarbete

Sektorsövergripande arbete förutsätter en förändring av verksamhetskulturen inom social- och hälsovården. När tjänsterna integreras och de yrkesutbildade samarbetar sektorsövergripande, utvecklar och förenar olika yrkesgrupper sin kompetens. Ledningen måste möjliggöra denna förändring. Integrationen av tjänsterna kräver också att ledningen arbetar tillsammans och bidrar med sin egen kompetens till den gemensamma utvecklingen. Ledningens uppgift är att säkerställa resurserna och skapa samarbetsstrukturer så att de yrkesutbildade kan arbeta sektorsövergripande.

Sektorsövergripande arbete kräver allas engagemang och god växelverkan. I bästa fall är arbetet flexibelt, solidariskt och präglat av ömsesidig respekt. I arbetet betonas ömsesidigt förtroende och smidigt samarbete.

Sektorsövergripande samarbete underlättas när serviceprocesserna har beskrivits tydligt och alla känner till processerna. Dessutom underlättas samarbetet om de yrkesutbildade har ett gemensamt språk samt gemensamma spelregler, verksamhetsmodeller och verktyg. Sådana är till exempel kundens planer, kundens mål samt metoder för mätning av arbets- och funktionsförmågan.

I utvecklingen av det sektorsövergripande samarbetet är det viktigt att ledarna känner till särdragen inom olika branscher samt olika yrkesgruppers kompetensområden och styrkor. Detta hjälper till att bygga upp samarbetet mellan olika aktörer. Även de yrkesutbildade måste känna till varandras uppgifter, roller och ansvar. Samarbetet kräver gemensam kompetens av de yrkesutbildade, i synnerhet inom följande ämnen:

• lagstiftning
• begrepp och språk
• servicesystemet
• olika aktörers roller och ansvar
• serviceprocesser och servicehelheter
• metoder för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning
• metoder och arbetsredskap

registrering och användning av uppgifter (om du vill kan du läsa mer och ta tjänsten i bruk på FPA:s webbplats).

Kompetens inom sektorsövergripande samarbete är ett av målen med social- och hälsovårdsreformen. Kompetens är också en förutsättning för integration av tjänster och gemensam verksamhet. Man strävar efter att genomföra integrationen av tjänsterna på tre nivåer:

1. Servicehandledning och kundansvarigmodellen.
2. Integration av serviceprocesserna.
3. Skapande av gemensamma lokaler och team för yrkesutbildade personer i serviceprocesserna.

I integrationen av tjänsterna betonas förutom sektorsövergripande samarbetsfärdigheter även förståelse för arbetets etiska krav och värdegrund, kundinriktning samt kännedom om servicesystemet. Samarbetskompetensen utvecklas bäst när yrkesutbildade personer samarbetar i praktiken. Den kan dock effektiveras genom överenskommelser om samarbetspraxis, ledningsarrangemang och personalutbildning.

Utvecklingen av samarbetsfärdigheterna förutsätter att sammanslagningen av organisationer och funktioner överskrider yrkesgränserna. Genom ledning och organisationsförvaltning tryggas strukturerna och resurserna. Arbetstagarna står alltid i centrum i det sektorsövergripande och multiprofessionella arbetet. I sitt kundarbete möter de olika verksamhetskulturer och arbetssätt. Synsätten kan vara motstridiga när man arbetar tillsammans. Sammanslagningen av social- och hälsovården förutsätter gemensam verksamhet, varvid gemensam kompetens samlas med tiden. Insamlingen av gemensam kompetens handlar om en interaktiv förändring i arbetslivet, där kompetensen ses som gemensam expertis.

Sektorsövergripande och multiprofessionellt arbete innebär att överskrida gränserna (Bild 3). Gränserna kan vara kulturella, attitydmässiga, strukturella och anknyta till kundens ställning. Att överskrida gränserna kräver tålamod och ömsesidigt förtroende av de yrkesutbildade. De yrkesutbildade måste identifiera och erkänna varandras kompetens.

Olika arbetskulturer möts i sektorsövergripande arbete. De yrkesutbildade representerar var och en sin egen organisation, sin yrkesorientering och sitt yrke. I samarbetet måste man samordna olika verksamhetskulturer, identifiera olika aktörers roller och hitta delade expertområden. De yrkesutbildade måste modigt se saker ur ett nytt perspektiv och ifrågasätta sina egna arbetsmetoder.

Att överskrida strukturella gränser innebär att överkomma förvaltningsmässiga gränssnitt. Verksamhetsmiljön är komplicerad, därför skapar ledning och organisationsförvaltning förutsättningar för sektorsövergripande och multiprofessionellt arbete. När man bryter mot strukturella gränser måste man beakta verksamhetsmiljön och hanteringen av information via flera kanaler. Ett exempel är sektorsövergripande möten som ökar kännedomen om varandras arbete och tänkesätt inom olika yrkeskårer.

När gränserna för expertis överskrids stöder varje persons egen yrkesidentitet samarbetet. Sektorsövergripande arbete minskar inte betydelsen av den egna specialkompetensen. Kärnan i arbetet är att ha kunskap och kompetens inom sitt eget område samt en stark yrkesidentitet. En positiv uppfattning om den egna kompetensen skapar förtroende och en grund för att kombinera arbete med kompetens inom andra yrkesområden. För samarbetet behövs förutom den egen specialkompetensen även arbetslivets metafärdigheter, såsom utvecklingskompetens.

Läs mer om du vill: Multifunktionalitet som arbetstagarens resurs och utmaning (endast på finska).

Tauno är en 48-årig timmerman som har gått grundskolan och avlagt grundexamen inom byggnadsbranschen vid en yrkesskola. Efter skolan fick Tauno anställning på ett stort byggföretag. Arbetet var fysiskt ansträngande och belastade särskilt stöd- och rörelseorganen.

Taunos anställningsförhållanden var korta och oregelbundna. Redan som ung hade han problem i stöd- och rörelseorganen, såsom smärta i axlar och knän. Arbetet gick smidigt med hjälp av smärtstillande läkemedel och han besökte sällan läkare. Gradvis började han självmedicinera med alkohol, särskilt under veckosluten. Alkoholkonsumtionen ökade gradvis, humöret försämrades och han lämnade sina hobbyer.

Under en ekonomisk lågkonjunktur blev Tauno uppsagd från sitt jobb. Han anmälde sig som arbetslös arbetssökande vid AN-byrån och ansökte om inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa. På AN-byrån erbjöds han arbetskraftspolitiska kurser för att kunna uppdatera sin kompetens och ansöka om ett lättare jobb. Kurserna avbröts dock på grund av hans besvär i stöd- och rörelseorganen, så han remitterades till hälso- och sjukvården.

Läkaren sjukskrev honom och hänvisade honom till en fysioterapeut vid hälsovårdscentralen. Fysioterapeutens handledning och den frivilliga rehabiliteringen hjälpte dock inte varför en axel- och knäoperation planerades för honom. Han rekommenderades FPA:s medicinska rehabiliteringskurs, men han var inte motiverad för den. Han ville vänta i lugn och ro och se vilken typ av hjälp operationerna skulle ge honom. Han ansökte om sjukdagpenning och bostadsbidrag för hyreskostnader från FPA. Utkomsten var knapp och han började gradvis förlora livskontrollen.

Taunos axel och knä opererades inom den specialiserade sjukvården och han fick rehabilitering. När sjukdagpenningsperioden (300 dagar) var avslutad ansökte man om rehabiliteringsstöd för honom. Den avslogs dock, så han överklagade beslutet. Han sökte sig på nytt till AN-byrån som arbetslös arbetssökande för att få utkomstskydd för arbetslösa. Han förklarade att han var sjuk och inte kunde utföra något arbete.

Ändringsansökan om rehabiliteringsstödet godkändes inte, så han ansökte om utkomststöd från FPA utöver utkomstskyddet för arbetslösa och bostadsbidraget. FPA anmälde hans situation till vuxensocialarbetet där han tillsammans med en socialarbetare undersökte sina möjligheter att återgå till arbetslivet. I samarbete med kommunens tjänster inom sysselsättningsstöd påbörjade han arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte för att få innehåll och rytm i sina dagar.

Taunos situation krävde samarbete mellan socialarbetet, primärvården, FPA och AN-byrån. Gradvis gick Taunos rehabilitering framåt och hans välbefinnande och livskontroll förbättrades. Tillsammans med sitt sektorsövergripande nätverk övervägde han vilka vägar som kunde leda honom tillbaka till arbetslivet med hänsyn till hans hälsotillstånd.

Tauno ansökte till FPA:s rehabiliteringsutredning, som rekommenderade FPA:s yrkesinriktade rehabilitering (TEAK) som främjar sysselsättningen. Han behövde stöd för att klargöra sina karriärmål och hitta en bransch som passade hans hälsotillstånd.  Han rekommenderades en kombination av arbetsprövning och arbetsträning med långsiktigt stöd för arbetsförmågan.

Inom rehabiliteringen utarbetades en yrkesinriktad rehabiliteringsplan för Tauno. I enlighet med den inledde han en arbetsprövning som försäljare av byggtillbehör. Arbetsprövningen varade i sex månader och FPA betalade rehabiliteringspenning för perioden. Tauno anpassade sig väl till sin nya arbetsgemenskap och hans dagsrytm återställdes. Efter arbetsprövningen påbörjades FPA:s arbetsträning, som inkluderade studier inom handel med fokus på att arbeta. Han fick jobb på ett företag. Efter att ha hittat anställning träffade Tauno arbetstränaren under ett uppföljningsbesök hos FPA. På detta sätt fick Tauno fortfarande stöd under de tidiga stadierna av sin anställning. Arbetet gav hans liv mening och Tauno började också göra andra livsstilsförändringar för att öka sitt välbefinnande.

Servicebehoven hos personer i arbetsför ålder anknyter ofta till stöd för arbetsförmågan. Behovet av stöd för arbetsförmågan identifieras i alla skeden av arbetskarriären. Det är viktigt att de yrkesutbildade alltid tar upp arbetet och förmågan att klara sig i arbetet till diskussion, med beaktande av kundens situation och utgångspunkter. Den yrkesutbildade kan fråga om kundens kompetens, styrkor, planer och mål och fästa uppmärksamhet vid kundens befintliga arbetsförmåga.

Platser för att identifiera behovet av sektorsövergripande stöd kan delas in i tre kategorier:

1. Personer som står utanför tjänsterna.
2. Nya kunder som ansluter sig till tjänsterna.
3. Kunder som redan använder tjänsterna.

En del av de personer som skulle gynnas av sektorsövergripande tjänster befinner sig inte alls inom räckhåll av tjänsterna. För att hitta dem kan man exempelvis använda uppsökande socialt arbete och utveckla lågtröskeltjänster. Identifieringen av det sektorsövergripande servicebehovet hos personer som söker sig till tjänsterna är av största vikt och sparar på kostnaderna. Identifieringen sker vid bedömningen av servicebehovet, när planen görs upp och i samband med den kan man utnyttja olika mätare och enkäter.

Behovet av sektorsövergripande stöd hos personer som redan använder tjänsterna kan belysas genom de faktorer som presenteras i bild 4.

Målet med det sektorsövergripande servicebehovet är att utreda kundens stödbehov på ett omfattande och övergripande sätt. I centrum står kundens livssituation och hens egen syn på servicens nödvändighet och prioritering. Servicehelheten, rollerna och ansvaren antecknas i kundens planer.

För en yrkesutbildad person behövs:

• Förmåga att bedöma servicebehovet, behovet av särskilt stöd (socialarbete, mentalvårdstjänster) och behovet av rehabilitering (medicinsk och yrkesinriktad rehabilitering).
• Förmåga att möta kunden, skapa en dialogisk samarbetsrelation och fokusera på kundens resurser.
• Färdighet att inspirera och motivera kunden samt stöda kundens mål och lösningar.
• Kunskap om servicesystemet och dess funktion samt metoder och förmåner för att stödja arbetsförmågan.

Databasen TOIMIA

Databasen TOIMIA är ett gratis och öppet verktyg för alla experter och yrkesutbildade som är intresserade av att mäta och bedöma funktionsförmågan. Innehållet i databasen produceras i det nationella expertnätverket (TOIMIA). Verksamheten koordineras av Institutet för hälsa och välfärd. I identifierandet av servicebehovet kan man utnyttja olika verksamhetsmodeller och mätare.

Databasen innehåller:

• Rekommendationer och instruktioner för bedömning av funktionsförmåga i olika situationer.
• Grundläggande uppgifter om och lämplighetsbedömningar av cirka 100 mätare av funktionsförmåga.
• Alla mätare som publiceras i databasen TOIMIA lämpar sig inte för användning i alla situationer. Därför är det absolut nödvändigt att alltid läsa mätarens lämplighetsbedömning.  Den sammanfattar hur mätaren lämpar sig för den situation som nyligen har bedömts.

Rehabiliteringshuset

I Hälsobyns Rehabiliteringshus (endast på finska) finns material om identifiering av behov av stöd för arbetsförmågan samt om det sektorsövergripande nätverkets arbete för att stödja arbetsförmågan.

Om du vill kan du bekanta dig med rekommendationerna:

Aikuisten toimintakyvyn itsearviointi kuntoutumistarpeen tunnistamisessa ja kuntoutumisen seurannassa (julkari.fi) (endast på finska)

Rekommendation för enhetlig och etisk användning av mätare av funktionsförmåga inom det sociala områdets klientarbete(julkari.fi) 

Työikäisten kognitiivisen toimintakyvyn hyvä arviointikäytäntö (julkari.fi) (endast på finska)

Matias är 22 år gammal vid tidpunkten för beskrivningen. Han har en medelsvår hjärnskada till följd av en trafikolycka vid 12 års ålder. Han har gått gymnasiet och tagit studenten.

Under de senaste 10 åren har han fått olika tjänster, stödåtgärder och förmåner för att stödja sin funktionsförmåga, studieförmåga och sysselsättningsmöjligheter (Bild 6). Som en del av yrkesinriktad rehabilitering deltog han i en sex månaders arbetsprövning på ett apotek, där han utförde arbetsuppgifter som farmanom (läkemedelstekniker). Både han själv och hans chef ansåg att han klarade sitt arbete bra.

Efter arbetsprövningen sökte Matias till yrkesinstitutet Stadia för att studera till farmanom. Både studierna och praktikperioderna på olika apotek löpte bra för honom. Han utexaminerades som farmanom våren 2016 som den bästa studeranden på sin kurs.

Enligt Trafikförsäkringscentralens uppgifter fördelades kostnaderna för de tjänster, stödåtgärder och förmåner som Matias har fått enligt följande (bild 7):

Ekonomiska beräkningar ur ett individperspektiv

• Om Matias sysselsätts och arbetar en full karriär som farmanom (lön 1 700 €/mån), kommer han att tjäna sammanlagt cirka 720 000 € under sin arbetskarriär.
• Om han går i pension vid 20 års ålder och lever på garantipension (cirka 750 €/mån), kommer han att tjäna totalt cirka 270 000 € under samma tidsperiod.
• Skillnaden i de personliga inkomsterna är då cirka 450 000 €.

Ekonomiska beräkningar ur ett samhällsperspektiv

• Om Matias arbetar som farmanom under hela sin arbetskarriär, betalar han cirka 140 000 € i skatt på sina arbetsinkomster och uppskattningsvis 70 000 € i mervärdesskatt, dvs. sammanlagt 210 000 €.
• Om Matias lever på garantipension betalar samhället honom 270 000 euro i pension och dessutom uteblir cirka 210 000 euro i skatteinkomster från samhället.
• De totala kostnaderna för samhället uppgår till cirka 480 000 €.

Läs mer om du vill:

Matias utexaminerades som farmanom trots sin hjärnskada - Duodecim (terveysportti.fi) (endast på finska)

Genomförande av verksamhetskonceptet Partiellt arbetsföra med i arbetslivet (Osku) och fördelar i olika verksamhetsmiljöer – SHM

Artiklar, rapporter och handböcker

Ala-Kauhaluoma M (2019). Sijoita ja valmenna -malli osaksi terveydenhuollon ammattilaisten keinovalikoimaa. Tillgänglig på: https://www.terveysportti.fi/dtk/tyt/avaa?p_artikkeli=ttl01766. (endast på finska)

Heikkinen J, Koivisto H (2019). Työllistymiskyvyn palveluverkosto. Tillgänglig på:  https://www.terveysportti.fi/dtk/tyt/avaa?p_artikkeli=ttl01759. (endast på finska)

Henriksson M, Unkila K, Hirvonen M, Nevala N (2024). Monialaisen yhteistyön kehittyminen työkyvyn tukemisessa. Kuntoutus 47(1):38-44. (endast på finska)

Webbkurs om rehabilitering som ordnas av FPA: https://www.kela.fi/samarbetspartner-webbkurs-om-rehabilitering

Koivisto J, Tiirinki H (red.) (2020). Identifiering av multiprofessionellt servicebehov inom social- och hälsovården samt arbetskraftsservicen. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2020:38. Tillgänglig på: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/162382/VNTEAS_2020_38.pdf. (referat på svenska)

Lappalainen K (2017). Työttömän työelämävalmiuksien tukeminen- painopisteenä terveydenhuolto ja verkostoyhteistyö. University of Eastern Finland, Faculty of Health Sciences. Publications of the University of Eastern Finland. Dissertations in Health Sciences 410. Tillgänglig på: https://erepo.uef.fi/handle/123456789/18009?locale-attribute=fi. (endast på finska)

Mönkkönen K (2018). Vuorovaikutus asiakastyössä. Asiakkaan kohtaaminen sosiaali- ja terveysalalla. Tallinna: Gaudeamus. (endast på finska)

Mönkkönen K, Kekoni T (2020). Monitoimijaisuus työntekijän voimavarana ja haasteena. Teoksessa Anneli Hujala & Helena Taskinen (red.) Uudistuva sosiaali- ja terveysala (2020). Tampere: Tampere University Press, 215–240. Tillgänglig på:  https://trepo.tuni.fi/bitstream/handle/10024/124079/monkkonen_ym_monitoimijaisuus_tyontekijan_voimavarana.pdf?sequence=2. (endast på finska)

Nevala N, Turunen J, Tiainen R, Mattila-Wiro P. (2016). Matias valmistui farmanomiksi aivovammasta huolimatta. Työterveyslääkäri 34(4):72-73. Tillgänglig på:  https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/tyt/article/ttl01518?toc=112495. (endast på finska)

Nevala N, Turunen J, Tiainen R, Mattila-Wiro P. (2015). Verksamhetskonceptet Partiellt arbetsföra med i arbetslivet – en studie om genomförandet och fördelarna i olika verksamhetsmiljöer. Social- och hälsovårdsministeriet, Arbetshälsoinstitutet. Tillgänglig på:   https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/74998/Raport…

Normia-Ahlsten L, Riisalo-Mäntynen T, Turkia T (red.) (2023). Sosiaalihuolto työkyvyn tuen palvelukokonaisuudessa. Kokonaisvaltaisen tuen puuttuva palanen. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Työpaperi 21/2023. Tillgänglig på: https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/147700/URN_ISBN_978-952-408-114-6.pdf?sequence=1&isAllowed=y. (endast på finska)

Paakkanen E, Heikkilä M, Ilomäki T, Shemeikka R (2023). Osatyökykyisten henkilöiden työllistymistä edistävät keinot – katsaus viimeaikaisiin tutkimuksiin. Kirjallisuuskatsaus. Kuntoutussäätiön työselosteita Working Papers 68/2023. Helsinki. Kuntoutussäätiö. Tillgänglig på: https://kuntoutussaatio.fi/assets/files/2023/02/tyoselosteita_68_2023.pdf. (endast på finska)

Sinervo L, Lappalainen K. Handbok för personer som genomför hälsoundersökning för arbetslösa: v. 2.0. Institutet för hälsa och välfärd THL (2024). Tillgänglig på: https://www.julkari.fi/handle/10024/150056

Timperi, T (2022). Den multiprofessionella samarbetskompetensen i den integrerade social- och hälsovården. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2022:22. Tillgänglig på: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/164410. (referat på svenska)

Annat webbmaterial

Servicesystemet utvecklas https://thl.fi/sv/teman/ledningen-av-social-och-halsovardstjanster/servicesystemet-utvecklas

Utbildningen Stöd för arbetsförmågan https://www.ttl.fi/sv/oppimateriaalit/tyokyvyn-tuki

Rehabilitering anknutet till arbetet – informationspaket https://www.ttl.fi/sv/laromedel/rehabilitering-anknutet-till-arbetet-informationspaket