Utbildningen Stöd för arbetsförmågan

Lag om service och stöd på grund av handikapp
3.4.1987/380

Lag om funktionshinderservice 675/2023 (inte ännu i kraft)

Lag om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012)

Lag om ändring och temporär ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice 337/2022

Lagen definierar uppgifterna för välfärdsområdets socialtjänster, arbete i klientens intresse och gott klientbemötande samt planeringen och genomförandet av tjänsterna.

I 17 § i lagen fastställs uppgifterna för och genomförandet av social rehabilitering.

36 § lagen ålägger en anställd hos välfärdsområdets socialvård som i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård att omedelbart bedöma personens behov av brådskande hjälp.

Syftet med denna lag är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför.

Med handikappad avses i denna lag den som på grund av skada eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktioner som hör till normal livsföring.

Välfärdsområdet ska sörja för att tjänster och stöd för handikappade ordnas så att de till innehållet och omfattningen är sådana som behovet i välfärdsområdet påkallar. Vid anordnande av service och stöd enligt denna lag ska klientens individuella hjälpbehov beaktas.

I samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen bedömer arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten tillsammans en arbetslös persons servicebehov på ett sektorsövergripande plan, planerar och samordnar den service som är ändamålsenlig för att arbetslösa ska få arbete så att den bildar en sammanhängande helhet samt ansvarar för att serviceprocessen framskrider och följs upp (2 § i lagen).

Sysselsättning av en arbetslös kräver samordning av tjänster i enlighet med samarbetsmodellen, om anställningen hindras av begränsningar i arbets- och funktionsförmågan som påverkar sysselsättningen eller problem med livskontrollen som inte kan lösas enbart genom samråd mellan myndigheter (3 § i lagen).

Enligt 11 § får arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten behandla uppgifter som gäller en arbetslös person för att sköta sina uppgifter enligt denna lag i fråga om samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd samt för tillsyn, utveckling, uppföljning, bedömning, statistikföring, prognostisering och styrning som hänför sig till dessa uppgifter.

Enligt denna lag ordnar och betalar Folkpensionsanstalten ersättning för rehabilitering samt tryggar rehabiliteringsklientens försörjning under rehabiliteringstiden. Rehabiliteringsplanen är en skriftlig plan som utarbetats för att främja och stödja personens rehabilitering.

Enligt 6 § ordnar Folkpensionsanstalten ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för att stödja eller förbättra den försäkrades arbets- och förvärvsförmåga eller förebygga arbetsoförmåga, om en sjukdom, ett lyte eller en kroppsskada som konstaterats på behörigt sätt har medfört eller under de närmaste åren uppskattas medföra en väsentlig försämring av den försäkrades arbets- eller studieförmåga och förvärvsmöjligheter.

Enligt 7 § ordnar Folkpensionsanstalten som yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § 1) undersökningar som syftar till att utreda rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna, 2) arbets- och utbildningsförsök, 3) träning som syftar till att bevara och förbättra arbetsförmågan och därmed göra det möjligt för rehabiliteringsklienten att fortsätta sitt arbete, 4) arbetsträning, 5) grundutbildning, vidareutbildning och omskolning för ett yrke eller ett arbete som med tanke på de begränsningar sjukdomen, lytet eller kroppsskadan medför är lämpligt för den försäkrade samt allmänbildande utbildning och träning som är nödvändig för utbildningen i fråga, 6) andra åtgärder som kan jämställas med dem som räknas upp i 1–5 punkten och som är nödvändiga med tanke på studier eller arbete.

Enligt 7 a § i lagen ska Folkpensionsanstalten i form av yrkesinriktad rehabilitering för unga ordna tjänster för utredning och bedömning av rehabiliteringsbehovet, rehabiliteringsmöjligheterna och möjligheterna att studera och få arbete samt coachningstjänster.

Enligt 8 § i lagen ska Folkpensionsanstalten, i syfte att förbättra eller bevara en försäkrads arbetsförmåga och förvärvsmöjligheter, som yrkesinriktad rehabilitering ordna nödvändiga dyra och krävande hjälpmedel och betala ersättning för kostnaderna för dem till den försäkrade, om han eller hon till följd av sjukdom, lyte eller kroppsskada inte klarar studier eller arbete utan dem eller skulle ha oskäligt svårt eller tungt att klara sig utan hjälpmedel.

Enligt 9 § ordnar Folkpensionsanstalten krävande medicinsk rehabilitering för försäkrade under 65 år för att klara av arbete, studier eller andra vardagssysslor samt för att vara delaktig.

Enligt 11 a § i lagen ersätter Folkpensionsanstalten ändamålsenlig rehabiliterande psykoterapi i syfte att stödja eller förbättra 16–67-åriga försäkrades arbets- eller studieförmåga, om en mental störning som konstaterats och diagnostiserats på behörigt sätt hotar den försäkrades arbets- eller studieförmåga.

Enligt 12 § i lagen kan Folkpensionsanstalten betala ersättning för och ordna också annan yrkesinriktad eller medicinsk rehabilitering än sådan som den är skyldig att ordna (rehabilitering enligt prövning).

Vid planeringen av de konstruktioner, arbetslokaler, arbetsmetoder och produktionsmetoder som kommer att ingå i arbetsmiljön samt av användningen av de maskiner, arbetsredskap och andra anordningar samt hälsofarliga ämnen som är avsedda att användas i arbetet ska arbetsgivaren vid behov beakta personer med funktionshinder och andra arbetstagare i fråga om vilka utförande av arbetet samt hälsan och säkerheten i arbetet även i övrigt förutsätter särskilda åtgärder. (12 §)

Ändringarna i arbetarskyddslagen (1.6.2023) preciserar arbetsgivarens arbetarskyddsskyldigheter. Ett av syftena med ändringarna är att främja möjligheterna för personer som fyllt 55 år att orka i arbetet och minska antalet personer som tidigt lämnar arbetslivet. Ändringarna syftar också till att förhindra arbetsoförmåga och förbättra de anställdas möjligheter att arbeta längre när de är arbetsföra.

I samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen bedömer arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten tillsammans en arbetslös persons servicebehov på ett sektorsövergripande plan, planerar och samordnar den service som är ändamålsenlig för att arbetslösa ska få arbete så att den bildar en sammanhängande helhet samt ansvarar för att serviceprocessen framskrider och följs upp (2 § i lagen).

Sysselsättning av en arbetslös kräver samordning av tjänster i enlighet med samarbetsmodellen, om anställningen hindras av begränsningar i arbets- och funktionsförmågan som påverkar sysselsättningen eller problem med livskontrollen som inte kan lösas enbart genom samråd mellan myndigheter (3 § i lagen).  

Enligt 11 § får arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten behandla uppgifter som gäller en arbetslös person för att sköta sina uppgifter enligt denna lag i fråga om samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd samt för tillsyn, utveckling, uppföljning, bedömning, statistikföring, prognostisering och styrning som hänför sig till dessa uppgifter.

Enligt 7 a § i lagen ska Folkpensionsanstalten i form av yrkesinriktad rehabilitering för unga ordna tjänster för utredning och bedömning av rehabiliteringsbehovet, rehabiliteringsmöjligheterna och möjligheterna att studera och få arbete samt coachningstjänster.

I syfte att nå rehabiliteringsmålen ska inom ramen för tjänsterna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen för unga samarbete bedrivas med de aktörer som är behövliga med hänsyn till rehabiliteringsklienten.

Syftet med lagen är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför.

Enligt 12 § i lagen ska välfärdsområdet och kommunen för att förbättra de handikappades förhållanden samarbeta med olika myndigheter, anstalter och handikapporganisationer samt med andra samfund vilkas verksamhet har ett nära samband med de handikappades levnadsförhållanden.