Begrepp

Aktörer inom arbetet, arbetslivet och arbetsplatserna saknas ofta när man definierar rehabilitering. Rehabilitering anknutet till arbetet kopplar även dessa aktörer och verksamhetsfält till rehabiliteringen. Enligt forskning grundar sig effekten av den yrkesinriktade rehabiliteringen på kopplingen till arbete. Med rehabilitering anknutet till arbetet avses ett verksamhetssätt, inte en ny tjänst eller en ändring i tjänstesystemet.

Man kan öppna begreppet ”Rehabilitering anknutet till  arbetet” genom att se på samarbete mellan olika aktörer i arbetskarriärens olika skeden, det vill säga vilka handlingar skall göras när, samt hur och med vilka aktörer (Figur 2).

FIGUR 2. Samarbete i rehabilitering anknutet till arbetet.

I KUURA-projektet avser vi med rehabilitering anknutet till arbetet enligt ett brett arbetsförmågebegrepp ett multiprofessionellt samarbete mellan arbetsplatsen och dess samarbetspartner som stödjer arbetsförmågan, möjligheterna att stanna kvar i arbetet, återgången i arbetet och den framtida arbetskarriären (Figur 3).

Figur 3. I rehabilitering anknutet till arbetet står arbetet i centrum.

Rehabiliteringen riktas enligt mål och behov till individen och/eller arbetsgemenskapen, arbetet/ arbetsprocesserna och arbetsmiljön. Arbetstagaren, arbetsgemenskapen, chefen eller någon annan aktör samt tjänsteproducenten för företagshälsovård och rehabilitering kan delta i verksamheten (Figur 3).

Arbetsförmågan definieras på olika sätt i olika sammanhang. Med arbetsförmåga förstås vanligtvis en individuell egenskap hos en person på samma sätt som hälsa eller sjukdom. I samband med ansökan om förmåner som grundar sig på arbetsoförmåga (t.ex. sjukfrånvaro) är det viktigt att kartlägga faktorer som begränsar arbetsförmågan. Delvis på grund av detta talar man i själva verket om arbetsoförmåga när man talar om arbetsförmåga. Å andra sidan strävar man efter att kartlägga resursfaktorer och eventuella kunskapsbehov i funktioner som stödjer arbetsförmågan.

I ett bredare sammanhang avser man med arbetsförmåga i samband med en arbetsplats och ett arbete förhållandet mellan personens förmåga att klara av arbetet, individuella egenskaper och utförandet av arbetet. Den individuella arbetsförmågan som är specifik för en arbetsuppgift utgörs av hur meningsfulla vanliga arbetsuppgifter är, yrkeskunnande, arbetslivsfärdigheter och andra resurser som personen har t.ex. reaktionskänslighet eller kommunikationsförmåga. Dessutom utgörs arbetsförmågan som är specifik för en arbetsuppgift av att personen har en tillräckligt bra hälsa och av en arbetsorganisation som stödjer fysiskt, psykosocialt och organisatoriskt. Arbetsförmågan påverkas alltså av många faktorer i arbetet och av arbetsförhållanden som kan påverkas av till exempel chefen när hen vill stödja arbetsförmågan.

Generellt är arbetsförmågan alltså anknuten till individens hälsa, funktionsförmåga, kunnande och kollektiva faktorer såsom ledarskap, arbetsgemenskap och arbetsförhållanden. Arbetsförmågan framträder i relation till kraven som arbetet ställer och därför kan samma person vara fullständigt eller delvis arbetsoförmögen för någon typ av arbete men fullständigt arbetsförmögen för ett annat. Det är viktigt att granska individens förmåga ur ett perspektiv som utgår från arbetsplatsen och arbetssituationen. Genom anpassning av arbetet eller genom att byta arbete kan arbetsförmågan förbättras och i regel kan det ursprungliga hotet om att arbetsförmågan skulle bli nedsatt avvärjas. Det är också möjligt att fortsätta med den ändrade arbetsförmågan eller återgå till hel- eller deltidsarbete

Med anpassning av arbetet avses de verksamheter på arbetsplatsen genom vilka man får arbetet, arbetsprocessen och arbetsmiljön att motsvara arbetstagarnas arbetsförmåga. Anpassning av arbetet är en del av ledningen av arbetsförmåga, stödjandet av arbetstagarnas arbetsförmåga och rehabilitering. Anpassning av arbetet kan gälla hela arbetsplatsen eller en enskild arbetstagares arbete.

Enligt forskning främjar anpassning av arbetet tillsammans med chefens stöd deltagandet i arbete, återgång i arbete och möjligheter att stanna kvar på arbetet. Forskningsrön som visar effekten av anpassning av arbetet när arbetstagaren har någon typ av skada, sjukdomar i rörelseorganen, psykisk störning, cancer eller någon annan kronisk sjukdom. Äldre arbetstagares deltagande i arbetet kan också ökas genom att anpassa arbetet. Förändringar i arbetstider samt lösningar beträffande arbetsutrymmen och -redskap är de effektivaste metoderna för anpassning av arbetet. 

Verksamhetsmodellen för anpassning av arbetet beskriver processen på arbetsplatsen. Aktörerna på arbetsplatsen och vid behov professionella inom stöd för arbetsförmåga har sina egna uppgifter. Man önskar att verksamhetsmodellen sänker tröskeln för anpassning av arbetet och ökar nödvändigt kunnande. Verksamhetsmodellen hjälper arbetsplatsens ledning och chefer att förutsäga framtida situationer samt hantera dem konsekvent och jämlikt. Detta hjälper hela arbetsgemenskapen att förstå att “såhär gör man hos oss”.