Samhällsförändringar, arbetslivet och psykisk hälsa

Arbetslivet är en del av samhället. När samhället och arbetslivet har moderniserats har psykiskt välbefinnande och psykisk hälsa fått en mer central ställning. Den förändrade kulturen har påverkat agerandet både bland befolkningen i arbetsför ålder och inom arbetsgemenskaperna. Förändringen i de kulturrelaterade sätten att tänka och agera, utvecklingen av nya arbetstagarideal och utvecklingen av de vetenskapliga perspektiven har påverkat synen på arbetsförmåga och psykisk hälsa.

Arbetslivets utveckling från primärproduktion och förädling till digital och interaktiv verksamhet har inneburit radikala förändringar i arbetets innehåll och processer samt ledningen av arbetet. Majoriteten av befolkningen i arbetsför ålder utför informations- och servicearbete. Arbetets resultat bygger på kompetens, interaktion, innovation och kundförståelse. Man har övergått från en traditionell syn på arbetsförmåga till att fokusera på arbetstagarens psykiska funktioner.

I informations- och interaktionsintensivt arbete betonas sambandet mellan psykiskt välbefinnande och produktivitet. Det föränderliga arbetslivet kräver psykisk flexibilitet och att man samlar på sig ny kompetens. Tidspress, behovet av beredskap för förändringar och förväntningarna på utveckling pressar den psykiska hälsan. Ett överhettat liv, globala hot (såsom coronapandemin) och minskade sociala nätverk (exempelvis distansarbete) ökar den allmänna känslan av otrygghet. Arbetstagarna polariseras så att någras insatser behövs i arbetslivet medan andra har svårt att komma in i arbetslivet och bli delaktiga i välbefinnandet.

En tillräcklig balans mellan kompetens och utmaning främjar psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen. 

Från ett sjukdomsbaserat till ett mer helhetsmässigt tänkande kring psykisk hälsa

Finland och andra länder i västvärlden har övergått till ett mer helhetsmässigt tänkande kring psykisk hälsa, där psykisk hälsa omfattar många nya områden. Denna förändring har återspeglats i utmaningar i verksamheten på arbetsplatser och inom företagshälsovården. Arbetslivet och arbetsförmågan definieras allt mer av motstridiga och paradoxala trender. Strävan efter maximalt välbefinnande och lycka leder inte nödvändigtvis till bättre välbefinnande, utan till ökat illamående på samhällelig nivå.

Hos de generationer som är i arbetslivet på 2020-talet ser man ofta en strävan efter rikedom i innehållet och upplevelsemässigt välbefinnande. Att hitta en plats som passar en själv i arbetslivet och samhället kan medföra identitetsmässiga utmaningar och psykiskt arbete. En ny typ av välbefinnandeindustri har också stigit fram. Samtidigt har mångsidiga diskurser kring psykisk sårbarhet börjat påverka den offentliga debatten. Den ökade diskussionen återspeglar dock inte en absolut ökning av den psykiska sårbarheten bland befolkningen i arbetsför ålder.

När den psykiska hälsan har lyfts fram som en nationell utmaning för arbetsförmågan har det uppstått ett behov av att utveckla åtgärder och förändringar i arbetslivet som bättre stöder arbetsförmågan. Verksamhet som stöder arbetsförmågan kan förbättra den psykiska hälsan och den psykiska arbetsförmågan.