Skyddskläder

Skyddskläder med god synbarhet hjälper arbetstagaren att synas bättre och skilja sig från arbetsmiljön. Skyddskläder med god synbarhet eller varselkläder krävs vid vägarbete, trafikstyrning eller arbete i närheten av vägar. Den största riskfaktorn vid vägarbeten är fordon som kör förbi för snabbt. Enligt statsrådets förordning om säkerheten vid byggarbeten 205/2009 ska varningskläder användas på byggarbetsplatser.

EN ISO 20471:2013 Skyddskläder med god synbarhet

Varselkläder är avsedda för arbeten där arbetstagaren måste synas. Kläderna är avsedda för situationer där det är mycket viktigt med hög synbarhet. Selar ingår inte i standardens tillämpningsområde. Standarden definierar minimikraven för materialens färg, reflektionsförmåga och ytor samt kraven på placeringen av materialet på kläderna.

Val av kläder

Skyddsklassen som anger synbarheten samt modellen och materialet väljs utifrån riskkartläggningen och användningsändamålet. Kartlägg modellen och materialet som bäst lämpar sig för arbetet. Modellalternativen är väst, jacka och byxor eller overall. Materialalternativen är vävt tyg, trikå, vattentätt eller flamskyddat material. Tillåtna färger på fluorescerande bakgrundsmaterial i kombination med andra material är gul, orange och röd.

Märkningen EN ISO 20471:2013

Du känner igen en typgodkänd produkt med hjälp av följande märkning: produktens namn, varumärke eller något annat sätt att identifiera tillverkaren eller dennes representant, produktens identifiering såsom handelsnamn eller produktnummer, storleksmärkning enligt standarden EN ISO 13688, nummer och år på standarden EN ISO 20471:2013, standardens piktogram och skyddsklass.

Standarden EN 471 som rör skyddskläder har ersatts av den nya standarden EN ISO 20471 från och med 30.9.2013. Varselkläder i enlighet med både standarden EN 471 och den nya standarden EN ISO 20471 får säljas och användas.

Visste du detta?

• Du kan testa reflexernas funktion i mörker med en ficklampa.
• Förvara inte varselkläder i direkt solljus på fordonssätet eftersom det synliga fluorescerande materialet kan blekna.
• Om arbetstagaren använder varselkläder och det finns optiska apparater på arbetsområdet, ska det säkerställas att reflexerna inte stör apparaternas funktion.
• Se till att kläderna är rena. Tvätta och byt kläderna tillräckligt ofta eftersom smuts minskar klädernas synbarhet. Det är viktigt att byta kläderna mot nya om materialets färg eller reflexerna har blekts eller om kläderna inte längre blir rena i tvätten. Jämför färgerna till exempel med färgerna i nya kläder. Byt kläderna mot nya eller byt reflexen om den har slitits ut eller skadats på annat sätt. Om du tvättar kläderna själv, tvätta dem enligt tvättanvisningen och alltid tillsammans med liknande färger.
• Om märken eller logotyper fästs på kläderna, fråga klädtillverkaren eller leverantören om den tillåtna ytan för dem.

Syftet med kemikalieskyddskläder är att skydda huden mot kemikalieexponering. På arbetsplatsen bör man undvika eller väsentligt minska exponeringen för kemikalier. 

Det är viktigt att använda CE-märkt skyddsutrustning av rätt skyddsklass. Skyddsutrustningen ska tas på och av enligt bruksanvisningen.

Kemikalieskyddsdräkterna är gas-, vätske-, stänk- eller dammtäta. Täthets- och skyddsnivån väljs utifrån användningsändamålet och skyddet som krävs. Kemikalieskyddskläderna kan även bestå av särskilda kläder såsom jacka, förkläde, ärm- eller benskydd.

Val

Det är viktigt att välja skyddsutrustning utifrån riskbedömningen, så klargör först:

• nödvändig skyddsnivå
• de använda kemikaliernas kvalitet och styrka
• arbetets fysiska belastning
• information om produktens genomtränglighet i bruksanvisningen.

För de mest skadliga kemikalierna är det mycket viktigt att utreda om skyddsutrustningen har rätt skyddseffekt. Kemikalierna kan även gå igenom materialet i skyddskläder!

Användning

• läs och följ tillverkarens bruksanvisningar
• ta på dig skyddsutrustningen på en ren eller oförorenad plats, ovanpå ett rent underställ eller rena arbetskläder
• ta pauser i arbetet i enlighet med arbetsbelastningen
• byt kläderna utan att smutsa ned dig själv med kläderna som exponerats för kemikalier
• öva på att ta av och på skyddsutrustningen i förväg eftersom smutsig utrustning kan exponera huden eller andningsvägarna och förorena ombytesplatsen.

Underhåll och förvaring

Förvara skyddsutrustningen skyddad mot ljus i ett normalt och rent utrymme inomhus.

Märkning

Kemikalieskyddskläder har märkts med “kemikalie”-symbolen. Typklassificeringen anger dräkternas täthet: dräkter av typ 1 är tätast och dräkter av typ 3, 4 och 6 kan vara heltäckande overaller eller dräkter<märkningen PB betyder att kläderna är en beklädnad som endast skyddar delar av koppen. Modellerna kan vara jacka, förkläde, ärm- eller benskydd.

Standarder

EN 943-1 Skyddskläder för användning mot kemikalier i fast form, vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta luftburna partiklar.

– Del 1: Fordringar på prestanda för ventilerade och ej ventilerade “gastäta” (Typ 1) och “ej gastäta” (Typ 2) skyddskläder.

EN 943-2 Skyddskläder mot farliga kemikalier i vätske-, gas- och fast form inklusive aerosoler i vätskeform och fast form.

– Del 2: Prestandakrav för gastäta (Typ 1) kemskyddsdräkter för insatsstyrkor.

EN 13034 + A1 Skyddskläder för kemikalier i vätskeform.

– Prestandakrav för kemisk skyddsdräkt med begränsad skyddsfunktion mot kemikalier i vätskeform (Typ 6 och Typ PB [6] utrustning).

EN 14325 Skyddskläder mot kemikalier.

– Provningsmetoder och klassificering av egenskaper hos material, sömmar, skarvar och förbindningar hos skyddskläder mot kemikalier.

EN 14605 Skyddskläder för kemikalier i vätskeform.

– Prestandakrav för skyddskläder mot kemikalier, med vätsketäta (Typ 3) eller stänktäta (Typ 4) anslutningar mellan olika delar av beklädnaden samt beklädnad begränsad till delar av kroppen (Typ PB [3] och PB [4]).

EN ISO 13982-1 Skyddskläder för användning mot fasta partiklar.

– Del 1: Fodringar på prestanda för skyddskläder mot kemikalier som ger skydd för hela kroppen mot luftburna fasta partiklar (Skyddskläder Typ 5).

Syftet med värmeskyddskläder är att tillfälligt skydda mot eld och värme. Valet av värmeskyddskläder ska göras med hjälp av en riskkartläggning och riskbedömning. Kläderna ska skydda mot risker i arbetet och skyddsutrustningen ska motsvara nödvändig skyddsnivå.

De vanligaste riskerna orsakade av värme är värmestrålning, värme från flammor, stänk av smält metall, svetsloppor samt varma ytor och vätskor. Även statisk elektricitet kan orsaka farliga situationer.

Modeller och material

Värmeskyddskläder består av jacka och byxor eller en helkroppsoverall. Det flamskyddade materialet kan vara vävt av naturligt värmetåliga fibrer eller så har materialet ytbehandlats med flamskyddsmedel. Flamskyddat material fortsätter inte brinna om det utsätts för värmebelastning, såsom värme från flammor. Material som belagts med värmereflekterande material skyddar kraftigt mot värmestrålning.

• Skyddskläder med antistatiska egenskaper eller skyddskläder som avleder statisk elektricitet. Kläderna fungerar samtidigt som värmeskyddskläder. Klädernas uppgift är att undvika laddningar och de används som en del av ett totalt jordat system.
• Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete. Kläderna skyddar mot svetsloppor och små stänk av smält metall, kortvarig flamkontakt och ultraviolett stålning samt damm och drag. Det finns två skyddsklasser.
• Kläder till skydd mot hetta och flamma. Värmeskyddskläder har olika skyddsnivåer. Kläderna skyddar mot flammor, kontaktvärme, värmestrålning eller stänk av smält aluminium eller järn. Det finns tre skyddsklasser, förutom för skyddet mot värmestrålning som har fyra.
• Släckningsdräkt eller skyddskläder för brandmän. Dräkten är avsedd att användas vid släckning av byggnadsbränder. Den skyddar förutom mot värmebelastning även mot kemikaliestänk och, beroende på klass, även mot vatten. Skyddskläderna består av en släckningsdräkt och kläderna som bärs under den. Lättare skyddskläder för brandmän är avsedda att användas vid släckning av terräng- och skogsbränder.
• Kläder för skydd mot ljusbågar. Kläderna skyddar mot termiska risker orsakade av ljusbågar. Det finns två skyddsklasser.

Val, användning och underhåll

Klargör först risken för hetta och risknivån. Exponeras arbetstagarna för värme från flammor, värmestrålning, stänk från smält metall eller kontaktvärme? Är risknivån liten, medelstor, stor eller mycket stor?

Se till att dragkedjorna och knapparna är stängda. Se till att kläderna är hela och rena.

Följ tillverkarens anvisningar. Byt kläderna mot nya om de inte blir rena i tvätten eller är påtagligt slitna.

Märkning och standarder

• CE-märkning
• standardnummer, flamsymbol och skyddsnivåer.

EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete (ersätter standard 470-1)

EN ISO 11612 Skyddskläder – Kläder till skydd mot hetta och flamma (ersätter standard EN 531)

IEC 61482-1-2 Arbete med spänning – Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar

EN 13911 Skyddskläder för brandmän. Fordringar och provningsmetoder för huvor för brandmän

EN 1149 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper

EN 469 Skyddskläder för brandmän – Funktionskrav för skyddskläder vid brandbekämpning

EN 1486 Skyddskläder för brandmän – Provningsmetoder och fordringar för värmereflekterande kläder för speciell brandbekämpning

Skyddskläder för svetsare

Syftet med skyddskläder för svetsare är att skydda mot svetsloppor, det vill säga små stänk av smält metall, värmestrålning från svetsbågen, kortvarig flamkontakt och UV-stålning. Svetsarbeten kräver skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611.

Skyddskläderna och deras skyddsklass väljs enligt svetsmetoden som används i arbetet. Kläderna kan bestå av en hel overall eller vara tvådelade. Vid behov kan man använda tilläggsskydd för svetsare, till exempel förkläde, huva, ärmskydd eller damasker. Skyddskläder för svetsare finns i två olika klasser:

Klass 1: kläderna är avsedda för manuella svetsmetoder där det uppstår lite svetsloppor och stänk. Kläderna ger mindre skydd mot gnistor och värmestrålning än kläder av klass 2. De lämpar sig för TIG-, MIG- och MMA-svetsning, lödning, punktsvetsning och gassvetsning.

Klass 2: kläderna är avsedda för manuella svetsmetoder där det uppstår mycket svetsloppor och stänk. Kläderna ger bättre skydd mot svetsloppor och värmestrålning än kläder av klass 1. De lämpar sig för TIG-, MAG- och MIG-svetsning, plasmaskärning och urholkning.

Klädernas modell

• hel overall eller jacka och byxor, tilläggsskydd är huva, förkläde, ärmskydd och damasker
• jackan måste nå 20 cm nedanför byxlinningen
• fästena, det vill säga dragkedjorna och knapparna, ska vara skyddade
• ficklocken ska vara vikta nedåt eller vara försedda med tryckknappar och vara 10 mm bredare än ficköppningen
• byxornas sidofickor får vara i 10 graders vinkel från sidosömmarna.

Val och användning

Välj nödvändig skyddsutrustning enligt riskkartläggningen av arbetet. Klargör modellens och materialets förmåga att skydda mot flamspridning. Välj skyddskläder tillverkade av flamskyddat tyg för svetsning, rondellkapning och skärbränning.

Kontrollera det nödvändiga skyddet mot gnistor och använd skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611. Kontrollera även brandsäkerheten i underställ och mellanlager. Använd inte underställ av konstfibrer eftersom de kan smälta på huden och på så sätt öka brännskadans allvarlighetsgrad!

Skydda halsens område, även nacken, handlederna och framsidan av kroppen. Se till att kläderna är stängda, ha ärmarna neddragna och byxbenen ovanpå skorna. Det är viktigt att alla fästen är stängda ända upp så att huden inte exponeras för UV-strålning eller gnistor. Välj underställ och mellanlager av icke-smältbart material, till exempel bomull, ull eller blandningar av dem, eller av flamskyddat material.

Märkning

• CE-märkning
• svetssymbol
• standardens nummer EN ISO 11611
• klass 1 eller 2
• bokstavs- och sifferkombination: A1 eller A2 eller A1+A2. Bokstavs- och sifferkombinationen på kläderna betyder följande:
  
  A1 = flamtest har utförts med ytantändningsmetoden,
  
  A2 = flamtest har utförts med kantantändningsmetoden.

Kläder till skydd mot hetta och flamma EN ISO 11612

1. låg risknivå
2. medelhög risknivå
3. hög risknivå

Skydd och märkning

Flamspridning eller antändning av materialet

• ytantändning (A1), kantantändning (A2)
• märkningskod: A1 eller A2 eller A1+A2.

Flamkontakt eller skydd mot konvektionsvärme

• märkningskod: B
• skyddsnivåer: B1, B2, B3
• I testet mäts temperaturökningen på materialets insida när ytan exponeras för flamma. Resultatet HTI anger den tid det tar att nå en temperatur på 24 °C (t24).

Värmestrålning

• märkningskod: C
• skyddsnivåer: C1, C2, C3, C4.

Stänk av smält aluminium och järn

• märkningskod: aluminium D, järn E
• skyddsnivåer: aluminium D1, D2, D3 och järn E1, E2; E3
• test: skyddsförmågan testas med smält aluminium eller järn: 100 – > 350 g smält aluminium (D) eller 60 – > 200 g smält järn (E). Under det testade materialet läggs konstgjord hud av PVC, med vilken man bedömer materialets skyddsförmåga och eventuella förändringar, smältning eller hål i den konstgjorda hudens mönsteryta.

Kontaktvärme

• märkningskod: F
• skyddsnivåer: F1, F2, F3
• test: testningstemperaturen är 250 °C

Frivilliga tester

Termiska risker orsakade av ljusbågar

• märkning: piktogram för ljusbåge
• testmetod: EN/IEC 61482-1-2 (s.k. Box-test) eller IEC 61482-1-1

Skydd mot flamma för hela plagg

• testmetod: förutsägelse av brännskador med hjälp av en instrumenterad docka ISO 13506

Vattentäthet

• märkningskod: W + vattentäthet och ånggenomgångsmotstånd, klass 1 eller 2.
• testmetod: vattentätheten och ånggenomgångsmotståndet testas och klassificeras enligt standarden EN 343.

Kläder för skydd mot ljusbågar

Värmeskyddskläder enligt standarden EN 11612 skyddar mot termiska risker orsakade av ljusbågar, såsom hetta och flamma. Valet av skyddskläder ska grunda sig på en riskbedömning på arbetsplatsen.

Elektriker har drabbats av arbetsolyckor orsakade av ljusbågar vid högspänningsarbeten då de bytt säkringar i elcentraler och distributionsskåp samt greppsäkringar. Högspänningsarbeten ska utföras utan spänning, men olycksfallen har berott på utrustningsfel eller felaktig drift. Antändning av kläder och smältning av dem på huden har orsakat allvarliga brännskador hos arbetstagare.

Val

Kläderna väljs alltid utifrån riskbedömningen på arbetsplatsen och den nominella spänningen som används i elarbetena. Värmeskyddskläderna ska vara CE-märkta och typkontrollerade. Beställaren kan kräva att kläderna har testats för skydd mot ljusbågar.

Minimiskydd mot ljusbågar fås av kläder vars skyddsnivå motsvarar minst klasserna A1, B1, C1 i standarden EN ISO 11612. Siffran bredvid koden anger skyddsnivån:

• A1 tygytan skyddar mot kortvarig flamkontakt
• B1 skyddar mot flamkontakt och
• C1 skyddar mot värmestrålning.

I testerna får klädmaterialet inte smälta, hål över 5 mm får inte bildas och temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

Skydd mot ljusbågar och märkning

Skyddsklädernas märkning är EN ISO 11612 och deras skyddsnivå måste motsvara minst klasserna A1, B1, C1. Kläderna kan även ha testats enligt standarden EN 61482-1-2. Alla värmeskyddskläder ger nödvändigtvis inte tillräckligt skydd mot de termiska effekterna orsakade av ljusbågar, men de smälter inte och fortsätter inte brinna. Tillverkaren kan låta testa klädernas skyddsförmåga mot ljusbågar.

Testmetoder för kläder till skydd mot hetta och flemma EN ISO 11612

kod A: skydd mot antändning eller flamspridning

• ytantändning A1
• materialet måste uppfylla kravet för flamspridning när ytan exponeras för flamma
• materialkombinationer tänds även på insidan
• tyget får inte antändas eller efterbrinna
• testet utförs på material, sömmar och tilläggsutrustning.

kod B: skydd mot konvektionsvärme

• mäter värmen som passerar genom materialet
• HTI = den tid det tar att nå en temperatur på 24 ºC
• temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

kod C: skydd mot strålningsvärme

• mäter temperaturökningen på andra sidan provbiten med en värmestrålningsnivå på 20 eller 40 kW/m²
• RHTI = den tid det tar att nå en temperatur på 24 °C (t24)
• temperaturen får inte överskrida 24 ºC på tygets insida.

Material

Material som skyddar mot värme är till exempel flamskyddad bomull, blandningar av bomull och polyester, aramid eller blandningar av aramid. Understället och mellanlagret bör vara av bomull eller något annat naturmaterial, alternativt konstfiber.

Flera klädlager skyddar bättre mot de termiska effekterna av ljusbågar än ett lager. Understället och mellanlagret bör vara av naturfiber eller brandsäker konstfiber som inte smälter. Konstfiber som smälter kan smälta fast på huden och förvärra brännskadan.

Märkning

Kläder till skydd mot hetta och flamma EN ISO 11612, A1, B1, C1 (enligt SFS 6002).

Ljusbågstestet är frivilligt för tillverkaren EN 61482-1-2 eller IEC 61482-2. Materialets och klädernas skydd mot ljusbågar har testats med en ström på fyra (4) eller (7) kiloampere (kA). I ljusbågstestet EN 61482-1-2 klassificeras kläderna enligt ljusbågens styrka, spänning och varaktighet.

Exponeringen i klass 1 motsvarar en energi på 158 kJ och i klass 2 en energi på 318 kJ.

Det finns två olika testmetoder för ljusbåge och resultaten kan inte jämföras med varandra. Den europeiska teststandarden är ett så kallat Box-test EN 61482-1-2. I Kanada och USA används testmetoden EN 61482-1-1, där ett ATPV-värde (Arc Thermal Performance, cal/cm²) fastställs för varje material.

Typer av skyddskläder:

EN ISO 11612:2008, minsta skyddsnivå: A1, B1, C1

EN ISO 11612:2008, minsta skyddsnivå: A1 B1 C1 + ljusbågsprovning EN 61482-1-2:2007, klasser 1 eller 2

IEC 61482-2, klasser 1 eller 2 och/eller s.k. ATPV-värde. ATPV-värde= Arc Thermal Performance, cal/cm²

Användning

Användarna måste få instruktioner i korrekt användning av kläderna på arbetsplatsen. Rena skyddskläder i gott skick ger bäst skydd. Skyddsklädernas fästen måste stängas innan arbetet inleds. Rena kläder som sitter korrekt ger bäst skydd.

Obs. I ändringen av den nationella SFS-standarden gällande elsäkerhet som trädde i kraft 4/2015 i Finland har följande fastställts om skyddskläder som används vid arbete med risk för ljusbågar: Skyddskläderna måste motsvara minst klass A1 B1 C1 i standarden SFS-EN ISO 11612.

EN ISO 11612 ersätter den föregående standarden EN 531 för värmeskyddskläder.

Skyddskläder mot kyla skyddar användaren mot olägenheter orsakade av kyla. Med kyla avses en kombination av kyla under -5 grader, luftfuktighet och vind. Skyddskläder mot kyla skyddar kroppen mot kraftig nedkylning, vind, regn och snöblandat regn beroende på klädernas material.

Bra skyddskläder i en temperatur på -10 °C och kraftig vind omfattar åtminstone följande:

• underställ som leder bort fukt från huden
• värmeisolerande (luftfyllt) mellanlager
• ytterlager som skyddar mot vind och andra externa faktorer
• bra skydd för händer, fötter och särskilt huvud

Skyddskläder mot kyla enligt standarden EN 342 har testats och klassificerats enligt deras värmande egenskaper och vindtäthet. Skyddskläder mot kyla klassificeras enligt deras värmeisoleringsförmåga. Skyddskläderna kan bestå av en eller två delar eller vara ett enskilt plagg.

Val, användning och underhåll

Välj skyddskläder mot kyla enligt arbetsförhållandena, arbetsbelastningen och väderförhållandena. För arbetstagare som utför medeltungt eller tungt arbete passar kläder med lägre värmeisoleringsförmåga. För mycket kalla förhållanden och arbeten med lättare belastning kan man välja mer isolerande kläder mot kyla. Vid utomhusarbete bör vindtätheten i kläderna vara av klass 3 eller 2. Vid kallt inomhusarbete, såsom i kyllager, räcker det med mindre vindtäta kläder, till exempel skyddskläder mot kyla av klass 1 eller 2. Membranförsedda eller ytbehandlade vattentäta material i skyddskläder andas sämre än vanliga material i utomhuskläder.

Läs bruksanvisningens rekommendationer om temperaturområdena under olika exponeringstider. Beakta inverkan av vind och fukt. Använd vid behov mer eller mindre kläder som underställ, mellanlager och ytterlager.

Observera att klädernas värmeisoleringsförmåga kan minska efter tvättar och underhållsåtgärder.

Märkning och standard

• CE-märkning
• snöflingesymbol
• standardens nummer EN 342
• Icler (B/C/R)= värmeisolering i hela dräkter, vilken mäts med en rörlig provdocka under laboratorieförhållanden. Rörelsen simulerar inverkan av lätt eller medeltungt arbete på värmeisoleringen. Underställ används i B/C/R-testerna.
• Icle (B/C/R)= värmeisolering i hela dräkter eller plagg, vilken mäts med en stående provdocka under laboratorieförhållanden
• luftpermeabilitet eller vindtäthet, tre klasser, varav klass 3 är vindtätast
• vattentäthet, två klasser, varav klass 2 är vattentätast. Vattentäthetstestet av material och sömmar är frivilligt för tillverkaren eller importören.

EN 342 Skyddskläder – Hela dräkter och plagg till skydd mot kyla.

Skyddskläderna består av flera olika materiallager och luftlagret mellan materialen fungerar som ett isolerande lager. Om kläderna blir blöta sjunker materiallagren ihop och kläderna värmer inte lika mycket jämfört med när de är torra.

Kallt vatten och hypotermi (räddningsdräkter för nödläge)

Räddningsdräkterna för nödläge skyddar användaren mot köldchock och hypotermi samt hjälper till att hitta personen i en räddningssituation. Arbete i vatten eller ovanför vatten på sommaren och vintern medför risk för hypotermi. Räddningsdräkterna för nödläge har olika användningsändamål och klasser. Flytvästen (EN 393) är ingen räddningsdräkt för nödläge och den skyddar inte användaren mot hypotermi.

• Dräkter för kontinuerlig användning. Dräkter för kontinuerlig användning i arbetet och på fritiden.
• Räddningsdräkter för nödläge. Räddningsdräkter som används/tas på för nödläge.
• Helikopterdräkter. Avsedda för helikopterförare och passagerare.

Val, användning, underhåll och förvaring

Klargör först användningsändamålet och den nödvändiga skyddsnivån samt rätt storlek enligt ditt bröstomfång och din längd.

Följ tillverkarens bruksanvisning. Miljöförhållanden och individuella egenskaper påverkar dräktens värmeisolering.

Endast en oskadad dräkt skyddar vid akut exponering. Förvara och underhåll räddningsdräkterna enligt tillverkarens anvisningar.

Märkning och standarder

• skyddsklass, våt-/torrdräkt
• storlek enligt bröstomfång och längd
• underställ rekommenderas för att räddningsdräkten ska uppnå sin optimala funktionalitet
• tillverkarens namn eller identifiering
• klassificering: oisolerade, isolerade, AES-dräkter (minst 80 N bärförmåga)

EN ISO 15027 Sjöräddningsdräkter

Skyddskläder för yrkesförare är jacka och byxor eller hel eller delad dräkt. Dräkterna är tillverkade av textil- eller skinnmaterial. Annan körutrustning är hjälm, motorcykelhandskar och motorcykelstövlar.

Skyddskläder och stötskydd skyddar motorcykelföraren vid fall. Stötskydd skyddar kroppen mot mekaniska slag. Dräkten har stötskydd vid axlarna, armbågarna, underarmarna, höften, knäna och underbenen. Ett ryggskydd skyddar ryggen mot slag. Stenskydd används i terrängkörning och det skyddar ryggen mot stenslag.

Använd alltid ordentliga och CE-märkta stötskydd. CE-märkta dräkter är testade och anses vara säkra.

Klargör först rätt storlek enligt längd och bröstomfång och användningsändamålet för att välja rätt skyddsklass.

Användning och underhåll

Använd utrustning alltid när du kör. Följ tillverkarens bruksanvisning. 

Underhåll vid behov dräkten enligt tillverkarens anvisningar eller byt den mot en ny.

Märkning och standarder

• enligt hela vikten och bröstomfånget
• tillverkarens namn eller identifiering
• standardens nummer och symbol med skyddets skyddsklass
• klassen anges i enlighet med det erhållna skyddet

Skyddskläder: det finns två skyddsklasser, klass 1 och 2. Skyddskläder av klass 2 ger bättre mekaniskt skydd jämfört med klass 1.

Stötskydd: det finns två skyddsklasser, klass A och B. Stötskydd av klass B är större och ger därmed bättre skydd mot slag. Stötskydd av klass A rekommenderas när ett större skydd stör föraren eller om ett mer ergonomiskt skydd krävs.

Ryggskydd: det finns två skyddsklasser, klass 1 och 2.

EN 1621-1 Skyddskläder mot mekaniska stötar för motorcyklister. Del 1: Stötskydd

EN 1621-2 Skyddskläder mot mekaniska stötar för motorcyklister. Del 2: Ryggskydd

EN 13594 Skyddshandskar för motorcyklister

EN 13595-1 Skyddskläder för professionella motorcyklister. Jacka, byxor och hel eller delad dräkt. Del 1: Allmänna krav

EN 13595-2 Skyddskläder för professionella motorcyklister. Jacka, byxor och hel eller delad dräkt. Del 2: Provningsmetoder för slitmotstånd

EN 13595-3 Skyddskläder för professionella motorcyklister. Jacka, byxor och hel eller delad dräkt. Del 3: Provningsmetoder för bestämning av sprickmotstånd

EN 13595-4 Skyddskläder för professionella motorcyklister. Jacka, byxor och hel eller delad dräkt. Del 4: Provningsmetoder för skärmotstånd

Skyddsutrustning för brandmän och räddningspersonal skyddar mot olika olägenheter och risker vid släcknings- och räddningsarbeten. Använd CE-märkt skyddsutrustning. Delarna i personlig skyddsutrustning ska vara kompatibla och välfungerande, eftersom flera arbetsuppgifter kräver samtidig användning av olika slags skydd.

Skyddskläder

Räddningspersonalens skyddskläder kan bestå av branddräkt, skyddskläder som skyddar mot kraftig värmestrålning, skyddsdräkt som används vid terrängbränder eller kemikalieskyddsdräkt. Om skydd behövs mot skärsår orsakade av motorsåg väljs skyddskläder för skogsarbetare.

• Skyddskläder för brandmän (EN 469) skyddar mot eld och värme, sporadiska kemikaliestänk samt, beroende på dräkttyp, vatten vid släckning av byggnadsbränder.
• Värmereflekterande kläder för speciell brandbekämpning (EN 1486) skyddar mot kraftig värmestrålning vid till exempel oljebränder.
• Skyddskläder vid skogsbrand (EN 15614) skyddar mot eld och värme vid släckning av terräng- och skogsbränder. Dräkten är mycket lätt vid långvarig värmebelastning.
• Kemikalieskyddsdräkt (EN 942-2) skyddar mot kemikalier i vätske- och gasform vid kemikalieolyckor. I dräkten ingår i allmänhet även huva, handskar eller skor. Tryckluftsapparaten som ingår i andningsskyddet kan finnas ovanpå eller under dräkten.
• Huvor för brandmän (EN 13911) skyddar halsen, nacken och ansiktet mot eld och värme vid släckning av bränder. Huvan används under brandhjälmen.
• Skyddshandskar för brandmän (EN 659) skyddar händerna och i kombination med skyddskläderna även handlederna mot värme, mekaniska risker och vatten.

Skyddsskor

Skyddsskor för brandmän (EN 15090) skyddar mot värme. Utsidan av skorna tål värme och eld och skorna har tåhätta och spikskydd. Valet görs utifrån riskbedömningen.

Hjälmar

EN 443 Skyddshjälmar för brandmän vid brandsläckning i byggnader och andra konstruktioner.

EN 16471. Firefighters helmets. Helmets for wildland fire fighting. Antagits som SFS-standard 19.01.2015, språk: engelska

EN 16473 Firefighters helmets. Helmets for technical rescue. Antagits som SFS-standard 19.01.2015, språk: engelska