Skyddskläder

Skyddskläder med god synbarhet hjälper arbetstagaren att synas bättre och urskilja sig från arbetsmiljön. Kläder med god synbarhet, dvs. varselkläder, behövs bland annat i vägarbete, trafikstyrning eller när arbete utförs i närheten av vägar. I vägarbete är den största riskfaktorn för arbetstagaren fordon som kör för snabbt förbi vägarbetsplatser.

Enligt statsrådets förordning om säkerheten vid byggarbeten 205/2009 ska varningskläder användas på byggarbetsplatser.

Skyddskläder med god synbarhet EN ISO 20471

Varselkläder är avsedda för arbete där det krävs att arbetstagaren syns och i situationer där det är mycket viktigt att synas väl. Syftet är att fästa fordonsförarens uppmärksamhet på klädanvändaren under alla belysningsförhållanden, både i dagsljus och i mörker då kläderna blir belysta med en ljuskälla. 

Standarden fastställer minimikraven för färgen på bakgrunds- och reflexmaterialen, materialets reflekterande egenskaper och yta för tre olika synbarhetsklasser. Därtill innehåller standarden krav på hur materialen ska placeras på kläderna.

Tillåtna färger på fluorescerande bakgrundsmaterial  och kombination material (fluorescerande + reflex) är gul, orange och röd.

Reflexselar hör inte till standardens tillämpningsområde, även om de också är personlig skyddsutrustning. Selar och till exempel varselvästar för barn är produkter som  med god synbarheten.

Val

Skyddsklassen som visar synbarheten, klädmodellen och materialet ska väljas utifrån riskkartläggningen och användningsändamålet. Kartlägg vilken modell och vilket material som passar bäst för arbetet.

• Alternativen är väst, skjorta, jacka och byxor eller heloverall.
• Materialalternativen är bland annat vävt tyg, trikå, vattentätt eller flamskyddat material.

Användning 

• Du kan testa reflexens funktion i mörker med en ficklampa.
• Det lönar sig inte att förvara varselkläderna i direkt solljus på fordonets sits, eftersom dess synliga fluorescerande material kan blekna.
• Om det inom arbetsområdet för en arbetstagare som använder varselkläder finns optiskt fungerande anordningar, bör man säkerställa att reflexen inte stör deras funktion.
• Om märken eller logotyper fästs på kläderna, fråga klädtillverkaren eller leverantören om den tillåtna ytan för dem.

Underhåll

• Håll kläderna rena, tvätta eller byt dem tillräckligt ofta, eftersom smuts försämrar klädernas synbarhet.
• Det är viktigt att byta kläderna mot nya om materialets färg eller reflexerna har blekts eller om kläderna inte längre blir rena i tvätten. Du kan jämföra färgerna till exempel med färgerna i nya kläder. Byt kläderna mot nya eller byt reflexen om den har slitits ut eller skadats på annat sätt.
• Om du tvättar kläderna själv ska du alltid tvätta dem enligt tvättanvisningarna med kläder i samma färg.

Märkning 

En typgodkänd produkt identifieras genom följande märkning: 

• CE-märkning
• namn, varumärke eller annat sätt att identifiera tillverkaren eller den auktoriserade representanten och postadressen
• produktens identifierare, till exempel handelsnamn eller produktnummer
• storlek och skötselanvisning
• standardens nummer och år, standardsymbol (varningsväst) och skyddsklass enligt synbarhet (1–3, den synligaste klassen är 3).

Standard

EN ISO 20471 Skyddskläder med god synbarhet (Varselklädsel). Provningsmetoder och krav.

Syftet med kläder som skyddar mot kemikalier och infektioner är att skydda användarens hud och kropp mot kemikalier och mikrober. 

Syftet med skyddskläderna kan också vara att minska exponeringen för luftvägarna när man bland annat förhindrar att den egna klädseln och håret kontamineras. 

Om exponeringen inte kan minskas tillräckligt med tekniska åtgärder enligt riskbedömningen, ska man välja CE-märkta skyddskläder enligt förordningen om personlig skyddsutrustning.

Bruksanvisningarna för skyddsutrustningen innehåller

• skyddsutrustningens användningsändamål
• kravklassificeringar
• på- och avklädningsanvisningar
• anvisningar för nedläggning.

Kläder som skyddar mot kemikalier eller mikrober kan vara gas-, vätske-, stänk- eller dammtäta. Utöver heloveraller finns det plagg som delvis skyddar kroppen mot vätskor eller deras stänk, till exempel förkläden, jackor, byxor, armskydd, huvor och benskydd.

Val

Skyddsutrustningen väljs utifrån riskbedömningen. Genom riskbedömningen utreds hur skadlig den realiserade risken kan vara och hur sannolikt det är att den realiseras. När man har tagit reda på hur betydande risken kan vara väljer man skyddsutrustning som skyddar tillräckligt och lämpar sig väl för användaren, arbetet och användningsmiljön.

Användningen av täta skyddskläder orsakar värmebelastning, så det är viktigt att utreda hur länge det är tryggt att använda dem i arbetsuppgifterna. Arbetsgivaren är skyldig att beakta arbetstagarens hälsotillstånd vid valet av skyddsutrustning. På grund av värmebelastningen gäller detta särskilt ibruktagande av skyddskläder.

Innan man tar i bruk kläder som skyddar mot kemikalier eller mikrober bör man planera rum för påklädning, avklädning och underhåll av utrustningen samt avfallshantering av engångsskydd. Rummen och vid behov även luftkonditioneringen i dem ska planeras väl så att de minskar exponeringen.

Faktorer som ska beaktas vid valet av skydd:

• Vilken kemikalie eller mikrob skyddar man sig mot?
• Hur sker exponeringen?
• Hur farliga är kemikalierna eller mikroberna?
• Vilka skydd och material skyddar tillräckligt mot exponering i arbetet? Med andra ord utreds uppgifterna om genomträngning av kemikalier eller mikrober i skyddskläderna.
• Vilken täthet krävs av kläderna? På så sätt får man reda på vilken typ av skyddsklädsel som behövs.
• Vad är skyddsbehovet, behövs heloveraller eller räcker det med skyddsutrustning som delvis täcker kroppen?
• Fungerar engångskläder eller kläder som ska underhållas och tvättas flera gånger bättre i arbetet?

Användning

• Bekanta dig med tillverkarens bruksanvisningar och följ dem.
• Pausa arbetet enligt belastningen och se till att du dricker tillräckligt med vätska under pauserna.
• Om det finns risk för att utsättas för mycket värme lönar det sig att om möjligt ställa temperaturen under den normala rumstemperaturen.

På- och avklädning

• Ta på dig skydden på en ren eller icke-förorenande plats ovanpå det rena understället eller arbetskläderna.
• Öva på påklädning och avklädning i förväg, eftersom avklädning av smutsiga skydd kan exponera huden eller andningsvägarna och förorena avklädningsplatsen.
• En spegel på omklädningsplatsen hjälper dig att klä dig rätt.
• Reservera ett tryggt rum för avklädning där du kan byta kläder eller duscha vid behov.
• Man bör ha sina egna kläder och de använda, smutsiga skydden på olika platser.
• Det kan vara nödvändigt att ta av sig skyddsutrustningen med assistans för att användaren ska kunna ta av sig skyddsutrustningen på ett säkert sätt. Den allvarligaste risken för en väl skyddad och person som har blivit trött av arbetet kan vara när personen klär av sig skyddsutrustningen.
• På grund av den stora mängden agenser eller deras farlighet kan det vara nödvändigt att skyddsutrustningen genast rengörs när användaren avlägsnar sig från exponeringssituationen och ännu har på sig utrustningen.
  • Agenser i dammform kan dammsugas och agenser i flytande form kan sköljas. Tryckluftsblåsning används inte.
  • Vid skydd mot mikrober kan utrusningen i extrema fall desinficeras medan användaren ännu har den på sig.
  • Vid planering av sköljning eller desinfektion ska man välja tillräckligt täta dräkter som inte släpper igenom desinfektionsmedlet. Exponeringens och desinfektionsmedlets farlighet för miljön ska beaktas när man sköljer ner medlen i avloppet eller samlar in det.

Underhåll och förvaring

• Tvätta och underhåll skyddskläder som används flera gånger enligt bruksanvisningen.
• Förvara skydden skyddade mot ljus i ett rent rum inomhus.
• Skyddskläderna kan skadas om de förvaras vikta.
• Se bruksanvisningarna.

Märkning

Alla märkningar ska framgå av bruksanvisningen. 

Kemikalieskyddskläderna är märkta med en kemikaliesymbol och kläderna som skyddar mot infektioner med en mikrobsymbol. Standarderna för produktens krav ingår i märkningen.

Efter CE-märkningen skall det finnas fyra siffror som anger det anmäld organ som deltar i kvalitetskontrollen i produkttillverkningen. 

Klädernas typ anger utrustningens täthet:

• Kläder av typ 1 är gas-, vätske- och dammtäta.
• Typ 2 finns inte längre.
• Kläder av typ 3 är vätsketäta. De skyddar användaren mot tryckstänk.  Kläderna skyddar också om användaren lutar sig mot till exempel ytan av ett bord, varvid kläderna utsätts för tryck.
• Kläder av typ 4 skyddar mot stänk. Vätskan kan gå igenom materialet på grund av trycket, till exempel om användaren lutar sig mot någon yta.
• Kläder av typ 5 minskar exponeringen för partiklar (bland annat vid asbestsanering).
• Kläder av typ 6 skyddar mot tunn dimma.

När bokstaven B följer typnumret är skyddskläderna klassificerade att skydda mot infektioner. Om det inte finns något B i märkningen är skyddsutrustningen avsedd att skydda mot kemikalier.

Kläderna av typ 3, 4 och 6 kan vara heloveraller eller sådana som delvis skyddar kroppen, märkning PB. 

Klädernas storlek anges som längd- och bröstmått.

Om märkningen inne i cirkeln har nummer 2 med en snedstreckad linje ovanpå, är kläderna för engångsbruk.

Standarder

• EN 943-1 Skyddskläder mot farliga kemikalier i fast form, vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta luftburna partiklar. Del 1: Prestandakrav för ventilerade och ej ventilerade ”gastäta” (Typ 1) skyddskläder
• EN 943-2 Skyddskläder mot farliga kemikalier i fast form, vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta luftburna partiklar. Del 2: Prestandakrav för gastäta (Typ 1) kemskyddsdräkter för insatsstyrkor
• EN 13034+A1 Skyddskläder för kemikalier i vätskeform. Prestandakrav för kemisk skyddsdräkt med begränsad skyddsfunktion mot kemikalier i vätskeform (utrustning av Typ 6 och Typ PB[6]).
• EN ISO 13982-1 Skyddskläder för användning mot fasta partiklar. Del 1: Fodringar på prestanda för skyddskläder mot kemikalier som ger skydd för hela kroppen mot  luftburna fasta partiklar (Skyddskläder  Typ 5).
• EN 14126 Skyddskläder. Funktionskrav och provningsmetoder för skyddskläder mot smittsamma ämnen.
• EN 14325 Skyddskläder mot kemikalier. Provningsmetoder och klassificering av egenskaper hos material, sömmar, skarvar och förbindningar hos skyddskläder mot kemikalier
• EN 14605 Skyddskläder mot kemikalier i vätskeform. Prestandakrav för skyddskläder mot kemikalier, med vätsketäta (Typ 3) eller stänktäta (Typ 4) anslutningar mellan olika delar av beklädnanden samt beklädnad begränsad till delar av kroppen (Typ PB[3] och PB[4]).

Standardiseringskommitténs tekniska rapporter

CEN/TR 15419 Skyddskläder. Vägledning vid val, användning, skötsel och underhåll av skyddskläder till skydd mot kemikalier.

Syftet med värmeskyddskläder är att tillfälligt skydda mot flamma och värme. Valet av värmeskyddskläder ska göras med hjälp av en riskkartläggning och riskbedömning. Kläderna ska skydda mot risker i arbetet och skyddsutrustningen ska motsvara nödvändig skyddsnivå.

De vanligaste riskerna orsakade av värme är värmestrålning, värme från flammor, stänk av smält metall, svetsloppor samt varma ytor och vätskor. Även statisk elektricitet kan orsaka farliga situationer.

Modeller och material

Värmeskyddskläderna består av en jacka och byxor eller kan vara en heloverall. Det flamskyddade materialet kan vara vävt av naturligt värmetåliga fibrer eller så har flamskyddets gjorts genom att finslipa materialet. 

Flamskyddat material fortsätter inte brinna om det utsätts för värmebelastning, såsom värme från flammor.

Material som belagts med värmereflekterande material skyddar kraftigt mot värmestrålning.

Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete: Kläderna skyddar mot svetsloppor och små stänk av smält metall, kortvarig flamkontakt och ultraviolett stålning samt damm och drag. Det finns två skyddsklasser.

Kläder till skydd mot hetta och flamma: Värmeskyddskläder har olika skyddsnivåer.  Kläderna skyddar mot flammor, kontaktvärme, värmestrålning eller stänk av smält aluminium eller järn.  Det finns tre skyddsklasser, förutom för skyddet mot värmestrålning som har fyra.

Kläder för skydd mot ljusbågar: Kläderna skyddar mot termiska risker orsakade av ljusbågar. 

Skyddskläder för svetsare EN ISO 11611

Syftet med skyddskläder för svetsare är att skydda mot svetsloppor, det vill säga små stänk av smält metall, värmestrålning från svetsbågen, kortvarig flamkontakt och UV-stålning. Svetsarbeten kräver skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611.

Skyddskläderna och deras skyddsklass väljs enligt svetsmetoden som används i arbetet. 

Skyddskläderna kan bestå av en heloverall eller vara tvådelade. Vid behov kan man använda tilläggsskydd för svetsare, till exempel förkläde, huva, ärmskydd eller damasker. 

Skyddskläder för svetsare finns i två olika klasser:

• Klass 1: Kläderna är avsedda för manuella svetsningsmetoder där det uppstår lite svetsloppor och stänk. Kläderna ger mindre skydd mot svetsloppor och värmestrålning än kläder av klass 2. De lämpar sig för TIG-, MIG- och MMA-svetsning, lödning, punktsvetsning och gassvetsning.
• Klass 2: Kläderna är avsedda för manuella svetsningsmetoder där det uppstår mycket svetsloppor och stänk. Kläderna ger mer skydd mot svetsloppor och värmestrålning än kläder av klass 1. De lämpar sig för MMA-, MAG- och MIG-svetsning, plasmaskärning och urholkning.

Val och användning

• Välj nödvändig skyddsutrustning enligt riskkartläggningen av arbetet.
• Klargör modellens och materialets förmåga att skydda mot flamspridning.
• Välj skyddskläder tillverkade av flamskyddat tyg för svetsning, rondellkapning och skärbränning.
• Kontrollera det nödvändiga skyddet mot gnistor och använd skyddskläder enligt standarden EN ISO 11611.
• Säkerställ också att understället och mellanlagren brandsäkerhet är tillräcklig. Använd inte underställ av konstfibrer som inte är brandskyddade, eftersom de kan smälta på huden och på så sätt öka brännskadans allvarlighetsgrad!
• Välj underställ och mellanlager av icke-smältbart material, till exempel bomull, ull eller blandningar av dem, eller av flamskyddat material.
• Skydda halsens område, även nacken, handlederna och framsidan av kroppen.  
• Se till att kläderna är stängda, ha ärmarna neddragna och byxbenen ovanpå skorna. Det är viktigt att alla fästen är stängda ända upp så att huden inte exponeras för UV-strålning eller gnistor.

Märkning

• CE-märkning
• svetssymbol
• standardens nummer och år
• klass 1 eller 2
• bokstavs- och sifferkombination: A1 eller A1+A2. Bokstavs- och sifferkombinationen på kläderna betyder följande:
  • A1 = materialets antändningstest har gjorts med en låga som riktats mot ytan
  • A2 = materialets antändningstest har gjorts med en låga som riktats mot nedre kanten.

Kläder till skydd mot hetta och flamma EN ISO 11612

Kläder till skydd mot hetta och flamma som uppfyller kraven i EN ISO 11612 skyddar mot flammor, kontaktvärme, värmestrålning eller stänk av smält aluminium eller järn.

Värmeskyddskläderna har olika skyddsnivåer och modeller. Kläderna skyddar hela kroppen eller kan vara extra skydd, såsom damasker, huvor eller skoskydd.

Standarden definierar kraven

• för materialen och klädkonstruktionerna, såsom fogar
• för extra utrustning, såsom märken och logotyper
• för klädmodellen. 

Kraven på kläder som skyddar mot stänk av smält metall är noggrannare.

Val, användning och underhåll

• Utred först risken för hetta och risknivån. Exponeras man i arbetet för flammor, värmestrålning, stänk av smält metall eller kontaktvärme? Är risknivån låg, medelhög, hög eller mycket hög:

1. låg risknivå
2. medelhög risknivå
3. hög risknivå

• Håll klädesplaggets blixtlås och knappar stängda.
• Se till att kläderna är hela och rena.
• Följ tillverkarens anvisningar.
• Byt kläderna till nya om de inte blir rena i tvätten eller om de är tydligt skadade.

Märkning 

• CE-märkning
• flamsymbol
• standardens nummer och år
• skyddsnivå
  • Värmeskyddskläderna ska uppfylla minst kraven för skyddsnivå A1 och en värmeöverföringsegenskap (B, C, D, E eller F).

Skyddsnivåer

• Flamspridning, det vill säga antändning av materialet, kod A1 eller A1+A2
  • ytantändning (A1), kantantändning (A2)
• Flamkontakt eller skydd mot konvektionsvärme, kod B
  • skyddsnivåer: B1, B2, B3
• Värmestrålning, kod C
  • skyddsnivåer: C1, C2, C3, C4
• Stänk av smält aluminium och järn, kod: aluminium D, järn E
  • skyddsnivåer: aluminium D1, D2, D3
  • skyddsnivåer: järn E1, E2, E3
• Kontaktvärme, kod F
  • skyddsnivåer: F1, F2, F3.

Frivilligt test

• Skydd mot flamma för hela plagg
  • testmetod: förutsägelse av brännskador med hjälp av en instrumenterad docka ISO 13506.

Kläder för skydd mot termiska risker orakade av ljusbågar EN 61482-2

Elektriker har drabbats av arbetsolyckor orsakade av ljusbågar vid högspänningsarbeten då de har bytt säkringar i elcentraler och distributionsskåp samt greppsäkringar. Högspänningsarbeten ska utföras utan spänning, men olycksfallen har berott på utrustningsfel eller felaktig drift. Antändning av kläder och smältning av dem på huden har orsakat allvarliga brännskador hos arbetstagare.

Skyddskläder enligt standarden EN 61482-2 ger skydd mot termiska risker av ljusbågar, såsom värme och flamma. Det kan fortfarande finnas kläder till försäljning som visar standardens tidigare form IEC 61482-2. 

Val

I den i Finland gällande standarden för elarbetssäkerhet SFS 6002 definieras följande om skyddskläder och andra skyddsutrustningar som används vid arbeten med ljusbågsrisk: 

• Skyddskläderna ska vara enligt standarden EN 61482-2.
• Dessutom bör ansiktsskydd och handskar som skyddar mot ljusbåge användas.

Kläderna och nödvändig skyddsnivå ska alltid väljas enligt arbetsplatsens riskbedömning och den nominella spänning som används i elarbeten. Det är viktigt att beakta att skyddskläder enligt standarden EN 61482-2 inte isolerar mot el eller skyddar mot elchock. Kläderna skyddar mot hetta och flamma från ljusbågar.

Testmetoder

Det finns två olika testmetoder för ljusbågar och resultaten kan inte jämföras med varandra.

• EN 61482-1-1 är ett så kallat Open arc-test där ett tal för ljusbågar fastställs för skyddskläder som är tillverkade av det testade materialet. Skyddskläderna ska ha ett minimiskydd mot ljusbågar som kan definieras med tre olika värden (ELIM, ATPV, EBT).
• EN 61482-1-2 är ett så kallat Box-test. Skyddet av materialet och kläderna mot ljusbågar har testats med en ström av fyra (4) eller sju (7) kiloamper (kA). Enligt dem får kläderna klassificeringen APC 1 (4 kA) eller APC 2 (7 kA).

Material och användning

• Material som skyddar mot värme är till exempel flamskyddad bomull, flamskyddade blandningar av bomull och polyester, aramid eller blandningar av aramid.
• Flera klädlager skyddar bättre mot de termiska effekterna av ljusbågar än ett klädlager.
• Understället och mellanlagret bör vara av naturfiber eller av brandsäker konstfiber som inte smälter. Konstfiber som smälter kan smälta fast på huden och förvärra brännskadan.
• Anvisningar om korrekt användning av kläderna ska ges på arbetsplatsen.
• Rena skyddskläder som är i gott skick och rätt påklädda skyddar bäst.
• Skyddsklädernas fästen ska stängas innan arbetet inleds.

Märkning

• CE-märkning
• ljusbågesymbol
• standardens nummer och år
• skyddsnivå
  • ljusbågsklassificering (ELIM-värde och/eller ATPV- eller EBT-värde) och/eller
  • skyddsklass [(APC 1 (4 kA) eller APC 2 (7 kA)].

Standarder

• EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete
• EN ISO 11612 Skyddskläder. Kläder till skydd mot hetta och flamma. Lägsta prestandakrav
• EN 17673 Skyddskläder. Skydd mot hetta och flamma. Krav och testmetoder för plagg med integrerade smarta textilier och icke-textilelement
• EN 61482-2 Arbete med spänning. Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar. Del 2: Fordringar.

Standardiseringskommitténs tekniska rapporter

• CEN/TR 14560 Vägledning för val, användning, vård och underhåll av skyddskläder mot värme och flamma (språk: engelska)
• CEN/TR 17620 Vägledning för val, användning, skötsel och underhåll av smarta kläder som skyddar mot hetta och flamma (språk: engelska).

Material, materialkombinationer och kläder med begränsad flamspridning EN ISO 14116

Skyddskläder som uppfyller kraven i EN ISO 14116 är avsedda att skydda mot tillfällig och kortvarig kontakt med små flammor under förhållanden där det inte finns någon särskild risk för hetta eller någon annan typ av värmebelastning. 

Standarden fastställer skyddskraven för materialens, materialkombinationernas och skyddsklädernas flamspridningsegenskaper och klassificerar dem enligt antändningsegenskaperna i indexen 1–3. Indexen beskriver materialets brandbeteende och dess efterbrands- och efterglödgningstid. Index ett (1) har det sämsta skyddet och index tre (3) det bästa. 

Målet är att minska risken för att kläderna antänds och förhindra att kläderna blir en fara.

Märkning

• CE-märkning
• standardens nummer och år
• index för flamspridning 1, 2 eller 3
• ingen symbol.

Standard

EN ISO 14116 Skyddskläder mot flamma. Material, materialkombinationer och kläder med begränsad flamspridning

Kläderna är en del av en säker arbetsmiljö i arbeten där det finns explosionsrisk. Explosionsrisk uppstår när brandfarligt damm, ångor och gaser har blandats med luften eller något annat brännbart ämne i lämplig proportion.

Sådana förhållanden förekommer bland annat inom kemiindustrin, på avstjälpningsplatser och i jordarbeten, i energiproduktion, avloppsvattenhantering, gasdistribution, mekanisk träindustri, jordbruk, metallbearbetning, livsmedels- och foderindustrin, läkemedelsindustrin, på oljeraffinaderier och återvinningsanläggningar. 

Observera följande saker i arbeten där det finns risk för explosion:

• I arbeten där statisk elektricitet kan medföra brand- eller explosionsfara ska skyddskläder och skyddsskor som tillverkats av ledande eller elektrostatiskt avledande material användas.
• Personligt skydd mot farliga elektrostatiska urladdningar säkerställs genom att man jordar arbetstagarna. Jordning omfattar jordning av golv, ledning av skor samt elektrostatiskt avledande kläder och arbetsredskap.
• Avledande kläder och verktyg tar inte bort laddningen från en elektriskt isolerad person, om laddningen inte kan ledas vidare.
• Den skyddsutrustning som behövs ska definieras enligt risken. Kläder som klassificeras som personlig skyddsutrustning är inte nödvändigtvis nödvändig om risken inte är stor. I första hand ska man se till att jordningen är i skick.

Skyddsklädernas elektrostatiska egenskaper EN 1149-5

EN 1149-5 fastställer kraven på de skyddskläder som är avsedda för hantering av statisk elektricitet. Det finns särskilda krav på klädmodellen. Alla metalldelar ska vara täckta och det lager som leder statisk elektricitet ska täcka alla underliggande lager som inte avleder statisk elektricitet.

De viktigaste sätten att göra tyget ledande är att tillsätta metalltrådar i konstruktionen, tillverka tyget av ledande trådar som innehåller kolfiber eller finslipa tyget så att det leder.

Antistatiska skyddskläder EN 1149-5 skyddar inte mot termiska effekter av ljusbågar som orsakas av överslag vid lågspänning.

Märkning

• CE-märkning
• symbolen skydd mot statisk elektricitet (s.k. blixtsymbol)
• standardens nummer och år.

Standard

EN 1149-5 Skyddskläder. Elektrostatiska egenskaper. Del 5: Fordringar på design och ingående material
 

Skyddskläder skyddar användaren mot olägenheter orsakade av kyla. Med kyla avses en kombination av kyla under -5 grader, luftfuktighet och vind.  Skyddskläder mot kyla skyddar kroppen mot kraftig nedkylning, vind, regn och snöblandat regn beroende på klädernas material.

Bra skyddskläder i en temperatur på -10 °C och kraftig vind omfattar åtminstone följande:

• underställ som leder bort fukt från huden
• värmeisolerande (luftfyllt) mellanlager
• ytterlager som skyddar mot vind och andra externa faktorer
• bra skydd för händerna, fötterna och särskilt huvudet.

Skyddskläder mot kyla EN 342

Skyddskläder mot kyla enligt EN 342 har testats och klassificerats enligt

• hur varma de är, det vill säga deras värmeisoleringsförmåga
• deras vintäthet, det vill säga luftpermeabilitet.

Skyddskläderna kan bestå av en eller två delar eller ett enskilt klädesplagg. Skyddskläderna består av flera olika materialskikt och luftskiktet mellan materialen fungerar som ett isolerande lager. Om kläderna blir våta sjunker materialskikten ihop så att de inte värmer lika mycket som när de är torra.

Val

• Valet av skyddskläder mot kyla ska göras enligt arbetsförhållandena, arbetets belastning och väderförhållandena.
• Kläder med lägre värmeisolering passar personer som utför medeltungt eller tungt arbete.
• För mycket kalla förhållanden och arbete med lättare belastning kan man välja mer isolerande skyddskläder mot kyla.
• Vid utomhusarbeten ska vindtätheten för skyddskläder mot kyla vara i klass 3 eller 2.
• Vid kallt inomhusarbete, såsom i fryslager, räcker det med mindre vindtäta kläder, till exempel skyddskläder mot kyla i klass 1 eller 2.
• Ett membranförsett eller ytbelagt vattentätt skyddsklädselmaterial andas sämre än materialet på vanliga ytterkläder.

Användning och underhåll

• Bekanta dig med bruksanvisningens rekommendationer om användningstemperaturområden under olika exponeringstider.
• Beakta vindens och luftfuktighetens inverkan.
• Lägg till eller minska på underställ, mellanlager och ytterkläder vid behov.
• Observera att klädernas värmeisoleringsförmåga kan försämras efter tvätt och underhåll.

Märkning 

Standarden för skyddskläder mot kyla förnyades 2017. Då ändrades kraven och bland annat sättet att beräkna klädernas värmeisolering ändrades. Märkningen av äldre skyddskläder mot kyla är annorlunda än nedan nämnda märkningar på de nyaste skyddskläderna:

• CE-märkning
• snöflingesymbol
• standardens nummer och år
• Icler (B/C/R) = klädhelhetens värmeisoleringsförmåga, mätt med en rörlig värmedocka i laboratorieförhållanden. Rörelsen simulerar hur lätta eller medeltunga arbeten påverkar värmeisoleringsförmågan. B/C/R är en understället som används i testerna
• luftpermeabilitet, dvs. vindtäthet: 3 klasser, varav klass 3 är den vindtätaste
• vattentäthet: märkningen WP, om kravet uppfylls. Testning av materialets och fogarnas vattentäthet är ett frivilligt test.

Standard

EN 342 Skyddskläder. Hela dräkter och plagg till skydd mot kyla.

Räddningsdräkterna skyddar användaren mot köldchock och hypotermi samt hjälper till att hitta en person som har hamnat i vattnet och att rädda hen. Arbete i vatten eller ovanför vatten på sommaren och vintern medför en risk för hypotermi. 
Kläderna får inte försvåra räddningsinsatserna eller orsaka för stor fysisk belastning. När man använder dem ska man alltid kunna simma. 

Klädernas färg, reflexer eller nödbelysning förbättrar användarens synbarhet.

Flytoveraller (EN 393) är inte räddningsdräkter och skyddar inte användaren mot hypotermi. Overaller enligt standarden i fråga får inte längre tillverkas eller säljas.

Skyddskläder mot kallt vatten EN ISO 15027

Räddningsdräkter som skyddar mot kallt vatten har olika användningsändamål och klassificeringar.

• EN ISO 15027-1 Dräkter för kontinuerlig användning: Arbets- och fritidsdräkter för kontinuerlig användning är avsedda att användas i rutinmässiga funktioner i vatten eller nära vatten i situationer där det finns risk för att man hamnar i vattnet. Syftet med dräkten är att förlänga tiden man klarar sig i kallt vatten. De får inte störa det normala arbetet och de ska kunna hållas på i flera timmar utan fysisk överbelastning. 
• EN ISO 15027-2 Räddningsdräkter: Räddningsdräkter som tas i bruk/kläs på i nödsituationer och där huvudet, händerna och fötterna är skyddade. De har planerats så att de är snabba att klä på sig när man håller på att hamna i vattnet, t.ex. i en nödsituation när ett fartyg sjunker. Räddningsdräkterna ger ofta ett bättre skydd mot kallt vatten än dräkterna som är avsedda för kontinuerlig användning.
• Helikopterdräkter: Dräkten för helikopterflygare och passagerare kan antingen användas kontinuerligt eller som räddningsdräkt.

Räddningsdräkten kan vara avsedd att användas tillsammans med eller utan separata flytvästar.

Det finns många krav på räddningsdräkter och deras material. Användningen av räddningsdräkten och värmeisoleringen testas med hjälp av testpersoner. I värmeisoleringstestet flyter försökspersonerna enligt dräktens klassificering under en viss tid i vatten som har en viss temperatur. Försökspersonernas funktionsförmåga ska bevaras och deras inre och yttre temperatur får inte sjunka lägre än de temperaturgrader som fastställs i standarden.

Val, användning, underhåll och förvaring

• Ta först reda på användningsändamålet och den nödvändiga skyddsnivån samt rätt storlek på basis av bröstomkretsen och längden.
• Följ tillverkarens bruksanvisningar. Både miljöförhållandena och de personliga egenskaperna påverkar dräkternas värmeisoleringsförmåga.
• Endast hela dräkter skyddar vid plötslig exponering. Förvara och underhåll räddningsdräkterna enligt tillverkarens anvisningar.

En standardiserad räddningsdräkt kan vara en torr- eller våtdräkt.

Syftet med en torrdräkt är som namnet antyder att hålla användaren så torr som möjligt genom att förhindra att vatten kommer in i dräkten om man sjunker och blir blöt.  Dess värme regleras med underställ och mellanlager som väljs enligt användningsförhållanden, väder och vattentemperatur.

En våtdräkt erbjuder isolering och begränsar att vatten kommer in i eller ut från dräkten. I våtdräkten ersätter vattnet luften mellan huden och dräkten. Räddningsdräkterna som används i Finland är i regel torrdräkter. Våtdräkterna är för kalla i våra vattendrags temperaturer vid långvariga räddningsuppdrag.

Märkning

Räddningsdräkten ska åtföljas av både en märkning som fästs på dräkten och en förteckning över nödvändig information som erbjuds konsumenten. Konsumentlistan ska innehålla följande uppgifter:

• standardens nummer
• dräktens typ och modell (våt-/torrdräkt)
• användningsändamål
• skyddsklass (A, B, C, D)
• rekommenderad underställ för att uppnå räddningsdräktens funktionalitet
• dräktens storlek
• vid behov kompatibilitet med säkerhetsselar och annan utrustning
• nödvändiga varningar.

Standarder

• EN ISO 15027-1 Sjödräkter - Arbetsdräkter, säkerhetskrav
• EN ISO 15027-2 Sjödräkter - Räddningsdräkter för nödläge, säkerhetskrav

Skärskydd för skogsarbetare skyddar mot skärskador från kedjemotorsågar. Skärskydd är alltid en kompromiss mellan säkerhet och lätthet. De skyddar inte perfekt mot skärskador i alla arbetssituationer.

Skyddskläder för användare av motorsåg EN ISO 11393

Skärskyddet kan genomföras på tre olika sätt. I skyddskläder används ofta fler än ett sätt. 

• Motorsågskedjan glider i skärskyddsmaterialet och skär inte materialet när det träffar det.
• När bladet träffar specialförstärkningen, dvs. skärskyddet, täpper fibrerna i materialet motorsågskedjan och stoppar den. Förstärkningen består oftast av flera lager av tyg eller trikå med långa fibrer.
• I skärskyddet används fibrer med hög skärhållfasthet som dämpar motorsågskedjans rotationskraft och sänker dess hastighet.

Skyddskläder är skyddsjacka och -byxor. Andra skydd för motorsågsanvändare är handskar, skyddsskor och vristskydd.

Skyddsjackan skyddar övre delen av kroppen, armarna och halsen. Det finns två olika skyddsnivåer för jackor:

• Modell A: Jackan skyddar axlarna, armarna och övre delen av kroppen från armhålorna uppåt.
• Modell B: Jackan skyddar axlarna, armarna och hela övre delen av kroppen ända till jackans fåll.

Det finns skyddsbyxor med olika skyddsnivåer. Byxorna skyddar antingen hela benområdet eller endast främre delen och det andra benet:

• Modell A: Byxor eller leggins som skyddar framsidan och sidan av benen (observera höger- och vänsterhänt modell).
• Modell B: Chaps som skyddar framsidan och sidan av benen (observera höger- och vänsterhänt modell).
• Modell C: Byxor eller leggins som skyddar hela benområdet.

Användning och underhåll

• Byt ut det skadade skärskyddet mot ett nytt skydd.
• Underhåll skydden enligt bruksanvisningen.

Märkning 

• CE-märkning
• motorsågssymbol
• standardens nummer och år
• skyddsområde-märkning
  • byxor: modell A, B eller C
  • jacka: modell A eller B.

Standarder

Standardserien för skyddskläder för användare av motorsåg förnyades 2018 och 2019. EN ISO 11393-standarderna är i kraft och har upphävt EN 381-standarderna. 

• EN ISO 11393-2 Skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar, del 2: Prestandakrav och provningsmetoder för benskydd. (Har ersatt standarden EN 381-5.)
• EN ISO 11393-6 Skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar, del 6: Provningsmetoder och prestandakrav för skydd för överkroppen. (Har ersatt standarden EN 381-6.)

Produkter enligt äldre standarder kan ännu finnas till försäljning och användas.