Företagshälsovården är en del av social- och hälsovården – samarbetet med övriga hälso-och sjukvårdsaktörer  

Många olika aktörer producerar social- och hälsovårdstjänter åt befolkningen i arbetsför ålder inom det offentliga och privata servicesystemet. För att säkerställa att befolkningen i arbetsför ålder får behövliga tjänster vid rätt tid, på rätt plats och i behövlig omfattning, kräver det ett fungerande samarbete och styrning av klienten mellan olika social- och hälsovårdsaktörer för att säkerställa en smidig vård. 

Företagshälsovården betjänar och producerar tjänster för ungefär två miljoner invånare och är således en betydande del av social- och hälsovårdssystemet.    

Traditionellt har företagshälsovården varit ganska åtskild från den övriga hälso- och sjukvården. En integration av företagshälsovården som en del av hälso- och sjukvårdssystemet  skulle nyttiggöra arbetstagarna, arbetsgivarna och samhället i stort. Utan fungerande praxis i olika situationer, likt samarbete och styrning av klienter på ett smidigt sätt, splittras vården och kontinuiteten samt effektiviteten blir lidande.   

Bedömning av arbetsförmågan och stödjande av arbetsförmågan utgör kärnkompetenser inom företagshälsovården tillsammans med förebyggande, identifiering och vård av arbetsrelaterade sjukdomar. I dessa ärenden bör det finnas tydlig överenskommen praxis, hur klienten styrs på ett enkelt sätt till en bedömning inom företagshälsovården.   

Statsrådets principbeslut Hälsa i arbete 2025 – arbetsförmåga och hälsa genom samarbete tar fasta på att företagshälsovården funktionellt integreras i social- och hälsovårdssystemet och att företagshälsovårds-, hälso- och sjukvårds- samt rehabiliteringssystemet i rätt tid samarbetar för att förebygga arbetsoförmåga och återställa arbetsförmågan bland personer i arbetsför ålder. Dessa teman understryker också statsrådets förordning (708/2013) gällande god företagshälsovårdspraxis. 

Syftet med samarbetet mellan hälso- och sjukvården samt företagshälsovården (funktionell integration) är:   

  1. Smidig kommunikation mellan social- och hälsovårdsaktörerna och företagshälsovården samt handledning av klienten som utarbetad praxis för att säkerställa en samordnad tjänstehelhet för befolkningen i arbetsför ålder.   
  2. Tidigare och effektivare lösningsinriktat ingripande i fall av risk för arbetsoförmåga -> minskning av sjukfrånvaro och reducerat antal invalidpensioner.    
  3. Undvika överlappande verksamhet hos social- och hälsovårdsaktörerna -> fokusera användningen av resurser bättre.   
  4. Effektiviserande av kommunikation och datainsamling.