Företagshälsovårdsinriktad sjukvård

För sjukvårdstjänsterna upprättas ett arbetsgivarspecifikt avtal, vars innehåll och omfattning ska anges i verksamhetsplanen för företagshälsovård. I sista hand har arbetsgivaren rätt att bestämma omfattningen av den sjukvård som ges till de anställda. Arbetsgivaren får ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader för sjukvård som genomförs enligt god företagshälsovårdspraxis i enlighet med FPA:s detaljerade anvisningar.   

Sjukvården ska vara avgiftsfri för arbetstagaren och innehållet ska vara lika för hela personalen.  

Om arbetsgivaren så önskar kan han också ordna sjukvårdstjänster för sina anställda i form av personalförmåner, som inte ingår i den verksamhet som ersätts som företagshälsovård. Kostnadsansvaret, omfattningen av dessa sjuk- eller hälsovårdstjänster och principerna för deras användning måste alltid tydligt fastställas i avtalet om företagshälsovård och personalen måste informeras om den överenskomna praxisen.  

Företagshälsovårdsinriktad sjukvård skiljer sig från den primärvårdsinriktade sjukvården bland annat genom följande egenskaper:  

• både arbetstagarnas och arbetsplatsernas behov beaktas vid ordnandet av sjukvården  

• sjukdomarnas samband med arbetet bedöms på grundval av yrkesmedicinska kunskaper  

• individens arbets- och funktionsförmåga stöds genom åtgärder som inte bara påverkar individen själv utan även arbetsmiljön och arbetsgemenskapen.  

Målet med företagshälsovårdsinriktad sjukvård är att trygga tillgången till god vård, hänvisning till nödvändig behandling samt uppföljning och stöd av personalens arbetsförmåga och välbefinnande.  

Inom företagshälsovårdsinriktad sjukvård behöver man också utveckla verksamhetsmodeller som aktivt vänder sig till arbetstagare som behöver särskilt stöd, som riskerar att bli arbetsoförmögna eller utslagna.    

Som stödtjänster för den företagshälsovårdsinriktade sjukvården anlitas ofta primärvårdsbaserade laboratorie- och bilddiagnostiska tjänster på allmänläkarnivå och läkarkonsultationer på specialistnivå. Företagshälsovårdsproducenterna ansvarar för att sjukvårdstjänsterna motsvarar god praxis.  

En effektiv användning av begränsade resurser förutsätter en vidareutveckling av verksamhetsmodellerna för i synnerhet nivåstrukturering av vård vid akut sjukdom. Praxis med egenanmälan vid sjukfrånvaro är ofta användbar.  

Inom företagshälsovården kan akuta sjukdomar också behandlas av andra yrkesgrupper än företagsläkare. Personen ska alltid hänvisas till egen företagsläkare när det gäller arbetsrelaterade frågor eller när sjukskrivningen hotar att förlängas. Företagshälsovårdens starka sidor är kunskap om arbetet och arbetsplatsen samt kunskap om och erfarenhet av samspelet mellan arbete och hälsa. Sjukvården effektiviseras genom utveckling av samarbetspraxis för de parter som deltar i vården.  

Om arbetsgivaren så önskar kan han eller hon ordna vård och uppföljning av långtidssjukdomar för sin personal. Långtidssjukdomar kräver ofta ett smidigt samarbete mellan företagshälsovård och den övriga hälsovården. Samarbetspraxis måste utvecklas regionalt för att möjliggöra tidig bedömning av företagshälsovård och nödvändiga åtgärder för att stödja arbetsförmågan vid sjukdomar som påverkar arbetsförmågan. 

Företagshälsovårdsinriktad sjukvård är en del av samarbetet mellan arbetsplatsen och företagshälsovården vars syfte är att stödja arbetsförmågan. Dessutom måste man ta ställning till nödvändiga stödåtgärder. Den ömsesidigt överenskomna uppföljningsplanen dokumenteras i patientjournalen.  

Under sjukvårdsbesöket bör man ta ställning till om symtomet/sjukdomen är relaterade till arbetet och om det kan orsaka en försämring av arbetsförmågan.  

Den information som erhålls under sjukvårdsbesöken kan användas effektivt i förebyggande verksamhet bara om sjukdomens koppling till arbetet registreras i patientjournalen så att den kan registreras och rapporteras.  

Detta omfattar till exempel en mer exakt definition av sjukdomens arbetsrelaterade karaktär, beaktande av arbetets krav och möjligheterna att anpassa arbetet, utredning av arbetstagarens egen uppfattning och motivation samt beaktande av arbetsgemenskapens situation.