Rekommendation för krisarbete inom företagshälsovården

Psykologiskt arbete vid akuta kriser innebär att man snabbt och tidsbegränsat ger psykosocialt stöd till individer och gemenskaper i samband med en plötslig chockerande händelse. En plötslig chockerande händelse inleder en anpassningsprocess för de delaktiga där starka psykiska och fysiska resurser tas i bruk. Händelsen berör också närstående till de delaktiga och gemenskapen i vidare bemärkelse. 

Till akut krisarbete räknas inte behandling av långvariga traumatiska upplevelser, såsom utnyttjande, illabehandling eller försummelse av behandlingen av psykiska skador eller psykologisk handledning eller vård i samband med utvecklings- och livssituationskriser. 

Det akuta krisarbetet genomförs i form av tidiga interventioner som man strävar efter att inleda så snart som möjligt efter att händelsen inträffade. I samband med akut krisarbete används olika begrepp, såsom krisstöd, krisintervention, krissession, psykisk första hjälp, psykologisk första hjälp och mental första hjälp. 

Med krisbearbetning (debriefing) avses en gruppsession som leds av en kompetent yrkesperson, där varje deltagare om de så önskar går igenom sin egen syn på händelsen och de känsloreaktioner som den väckt. Vanligtvis ordnas krisbearbetning inom 24–72 timmar efter den traumatiska händelsen. 

Avlastningssamtal (defusing) är avsedda i synnerhet för traumatiska händelser på en arbetsplats och de är samtal som tas med parterna genast efter händelsen eller senast i slutet av arbetsskiftet. För att avlasta lindriga situationer på arbetsplatsen används också en modell för psykisk första hjälp som genomförs av arbetsplatsens egna, utbildade stödpersoner. 

God företagshälsovårdspraxis definierar krisarbetet relativt tydligt endast enligt den så kallade verksamhetsmodellen för ett möte, vilket inte längre motsvarar de nuvarande rekommendationerna för krisarbete: 

”När det gäller att arbeta för en fungerande arbetsplats består psykisk eftervård av en gruppsession riktad till hela personalen. Där får varje deltagare gå igenom sin egen syn på händelserna och de känslor de väcker. Det rekommenderas att möjligheter till gruppsessioner erbjuds, men att det ska vara frivilligt att delta i dem.

En expert med utbildning i psykologisk eftervård håller i trådarna vid gruppsamtalet. Det kan vara en yrkesutbildad person inom företagshäl- sovården eller någon annan sakkunnig som konsulteras på förslag av företagshälsovården. Ambitionen är att lugna arbetstagarna och hjälpa arbetsplatsen att återgå till arbetet och se realistiskt på händelserna.  Behovet av psykisk eftervård bestäms utifrån en lägesbedömning som företagshälsovården gör tillsammans med arbetsplatsen. Bedömningen brukar göras 2–4 dagar efter händelserna.”

Enligt de nuvarande rekommendationerna räcker det inte alltid med psykologisk krisbearbetning (debriefing)som ofta genomförs som en engångssession. I undersökningar och rekommendationer rekommenderas däremot processliknande psykosocialt stöd som är inriktat på olika skeden och som utnyttjar olika metoder (praktiskt stöd, psykologisk behandling och aktiv uppföljning), med vilket man bättre kan stöda återgången till vardagen efter en krissituation.

Till företagshälsovårdens roll hör krisarbete på arbetsplatsen och hantering av chockerande händelser i arbetet. Likaså är det naturligt att inom företagshälsovården ordna stöd för arbetsgemenskapen till exempel i samband med en arbetskamrats plötsliga död. 

Företagshälsovårdens anställda är yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården som ofta känner deltagarna sedan tidigare. Vid behov är det också naturligt att ordna extra stöd. 

Till företagshälsovårdens förebyggande arbete hör att stöda anpassningsprocessen och funktionsförmågan samt förebygga och identifiera allvarligare symtom (till exempel PTSD). Det är också lätt att följa upp återhämtningen inom företagshälsovården.

På arbetsplatserna förekommer oförutsedda situationer som äventyrar hälsan och säkerheten och som hotar arbetsförmågan. Våld och störande beteende är vanligt till exempel i skolor samt inom social- och hälsovården. 

I vårdarbetet utsätts med större sannolikhet personer som arbetar på jouren, ambulanspersonalen och personer som arbetar med akut vård för akuta krissituationer. Sådana situationer kan också riktas direkt mot vårdpersonalen, till exempel som hot om våld. 

På arbetsplatserna har man ofta förberett sig på att hantera exceptionella situationer, men det finns inte nödvändigtvis definierade verksamhetsmodeller för eftervård av dessa ofta återkommande, eventuellt traumatiserande situationer. 

Akut krisarbete har visat sig minska stress, ångest, sömnförlust och andra skadliga hälsoeffekter som hör samman med händelsen. Psykisk traumatisering är också en riskfaktor för utvecklingen av olika psykiska störningar. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är det mest karakteristiska syndromet efter en enskild allvarlig psykisk chock. 

Krisarbetets positiva inverkan är dock inte entydig: undersökningar har visat att krisarbetet också kan skada personens naturliga återhämtning, men dessa observationer har också upphävts i senare undersökningar. 

I synnerhet enskilda krisbearbetningssamtal som en ledare med bristfällig utbildning drar, kan vara till större nackdel än nytta. Dessutom räcker enskilda krisbearbetningssamtal inte för många klienter som eftervård av traumatiska upplevelser, även om klienterna ofta upplever sig ha nytta av enskilda samtal. 

Med tanke på verkningsfullheten är det väsentligt att omsorgsfullt bedöma behovet av stöd, erbjuda det vid behov och på frivillig basis, genomföra ett kompetent krisarbete samt följa upp och utvärdera. 

Företagshälsovårdens roll i krisarbetet omfattar åtgärder redan före den traumatiska händelsen, dvs. den är mer omfattande än det egentliga akuta krisarbetet. 

1.    Identifiering av behov 

Företagshälsovården ska i arbetsplatsutredningen i samarbete med arbetsgivaren, utifrån en riskbedömning på arbetsplatsen, identifiera de arbetsplatser där det finns en risk för våld som medför särskild fara för ohälsa, en särskild risk för olycksfall eller där man upprepade gånger utsätts för kritiska händelser (s.k. förstalinjens arbetstagare, till exempel polisen och räddningsbranschen). 

2.    Att skapa en verksamhetsmodell

På arbetsplatserna skapas utifrån arbetsplatsens behov en verksamhetsmodell för hantering av kritiska situationer: hur går man till väga å ena sidan vid lindriga och medelsvåra händelser och å andra sidan vid exceptionellt chockerande och oväntade situationer. 

Modellen innehåller en verksamhetsmodell för psykosocialt stöd, interventioner i ett tidigt skede samt en plan för identifiering och eftervård av personer som behöver mer stöd. Arbetsplatsen ansvarar för att skapa verksamhetsmodellen, företagshälsovården fungerar som expert och hjälp. 

3.    Mental första hjälp

En bra krishjälp omfattar att erbjuda psykisk första hjälp till alla dem som har blivit utsatta för en plötslig chockerande händelse. Ansvaret för psykisk första hjälp i krissituationer ligger på arbetsplatserna. 

Det har konstaterats vara till nytta att det på arbetsplatsen finns en standardiserad verksamhetsmodell där psykisk första hjälp erbjuds automatiskt i samband med lindriga avvikelser. Detta förutsätter att det på arbetsplatsen har utbildats interna, egna stödpersoner som kan ge stöd från en arbetskamrat till en annan.

Medelsvåra och svåra situationer hänvisas vidare till företagshälsovården eller andra motsvarande instanser som sköts av yrkesutbildade personer. Företagshälsovården är ett stöd för dem som ger psykisk första hjälp.

4.    Tidig psykologisk genomgång 

En tidig psykologisk genomgång är en psykologisk genomgång av en traumatisk händelse och de tankar och känslor som den väcker. Genomgången riktar sig till naturliga grupper och gemenskaper (arbetsgemenskapen). Psykologisk genomgång är en betydande tidig interventionsmetod, men den är inte hela krisarbetet. En av fördelarna men psykologisk genomgång är att en splittrad händelse struktureras till en helhet. 

Vid en tidig intervention är det viktigt att gruppen har en fungerande sammansättning (till exempel samma arbetsplats, samma roll vid en olyckshändelse, blivit utsatta på liknande sätt). I genomgången utnyttjas en grupprocess som är en mer mångsidig metod jämfört med sporadiska individuella samtal som ofta används.

Gruppträffarna måste vara rättidiga med beaktande av deltagarnas behov. Detta kan innebära att flera sessioner ordnas till exempel inom en vecka i särskilt chockerande situationer. Förutsättningen för att en tidig psykologisk genomgång ska lyckas är rätt tidpunkt och rätt antal gånger.

5.    Identifiering av personer som behöver extra stöd

Under mötena i det tidiga skedet identifieras personer som behöver eventuellt extra stöd och som hänvisas till de tjänster som behövs. Extra stöd kan i tillämpliga delar inkluderas i företagshälsovårdens övriga utbud av psykosocialt stöd (rådgivning och handledning) eller så kan den som behöver extra stöd hänvisas till den offentliga hälso- och sjukvårdens tjänster. 

Akut krisarbete är krävande och förutsätter omfattande kompetens och tilläggsutbildning. Av företagshälsovårdens yrkesgrupper har psykologen omfattande psykosocial sakkunskap som ger den starkaste grunden för krisarbetskompetens. 

För närvarande finns det inget formellt kompetenskrav för akut krisarbete. Därför bör alla som utför krisarbete kritiskt bedöma sin kompetens i förhållande till krisarbetets krav.

En tidig psykologisk genomgång i grupp är mycket krävande med tanke på ledarnas färdigheter och kompetens. Det kräver god stresstålighet och särskilt engagemang, förmåga att tåla starka känslor och en god situationsförståelse. Man måste också arbeta tillräckligt för att kunskap och erfarenhet ska bli till kompetens. Å andra sidan kan krisarbete inte göras hela tiden för att man ska bevara känsligheten. 

Krisarbetaren ska i varje situation identifiera krisprocessens skede: vilka är de centrala frågor som deltagarna arbetar med, det vill säga vad som ska bearbetas just nu. För att identifiera behoven hos dem som upplevt en chockerande händelse och svara på dem krävs att de som utför krisarbete har mod och förmåga att hantera svåra tankar och känslor och att bryta det som har fastnat. 

Den som utför krisarbete ska identifiera vars och ens individuella förmåga att behandla dessa frågor just vid den tidpunkten samt om parten kan hjälpas med tidig intervention eller om hen ska hänvisas vidare. Hen ska också förstå eventuella fördröjande faktorer som påverkar krisprocessen och tidsmässigt planera krissessionerna därefter. 

Företagshälsovårdens tjänsteproducent ansvarar för att kompetensnivån hos dem som utför krisarbete utvärderas och uppdateras regelbundet. Krisarbetsmetoderna för både grupper och individer utvecklas hela tiden. Om enheten för företagshälsovård inte har tillräcklig kompetens ska utomstående experter anlitas.

Liksom i all företagshälsovårdsverksamhet behövs regelbunden uppföljning och utvärdering också för att upprätthålla kvaliteten på krisarbetet. Krisarbetet och dess verkningsfullhet ska i första hand utvärderas tillsammans med arbetsplatserna utan att glömma företagshälsovårdens interna kvalitetsrevision (auditering). 

I samarbete med arbetsplatsen bedöms hur väl krisarbetet motsvarar det behov som ursprungligen fastställts på individ- och arbetsgemenskapsnivå. Vi söker alltså svar på frågan om krisarbetsverksamheten var resultatrik ur arbetsplatsens synvinkel. Dessutom är det viktigt att också utvärdera verksamheten, metoderna och deras verkningsfullhet, dvs. fråga om vi gjorde rätt saker på rätt sätt. 

Företagshälsovårdens serviceproducent ska också internt bedöma hur krisarbetet är kopplat till andra företagshälsovårdsprocesser. 

 Det är också av största vikt att de forskningsrön som samlas in och de aktuella rekommendationerna för krisarbete följs för att företagshälsovården ska kunna erbjuda ett högklassigt och effektivt stöd för en enskild arbetstagare eller hela arbetsgemenskapen i en kris. 

Rekommendationen har behandlats i social- och hälsovårdsministeriets delegation för företagshälsovård 24.11.2022.