Skydd mot fågelinfluensa

Sjuka fåglar utsöndrar virus till andningsluften, och spillning från sjuka fåglar innehåller stora mängder virus. Människor kan bli smittade genom att röra vid sjuka fåglar eller deras spillning. De kan också smittas genom att röra vid fågeldelar som inte har tillretts genom upphettning. Det finns virus både i fåglarna och i deras närhet, t.ex. bland damm och grus. Det är viktigt att inte sprida dammet till luften.

• Virus sprids som droppsmitta högst en meter från smittkällan, men i inomhusutrymmen med stora fågelbesättningar kan hela luftrummet vara förorenat av kringsvävande damm och aerosol.
• Högtryckstvätt kan sprida virus som aerosol till luften.
• Virus kan spridas via hantering av otillrett kött och blod från smittade fåglar.
• Fågeldelar (t.ex. dun och fjädrar) kan innehålla virus.

Viruset är hållbart i dagar eller till och med veckor i fågelspillning. Kyla förlänger hållbarhetstiden. Viruset förstörs av solljus och hetta. Destruktion av virus sker i laboratorieförhållanden med användning av desinfektionsapparat. I praktiken räcker det med kulörtvätt i 60 ^oC i tvättmaskin.

Olika desinfektionsmedel förstör viruset på olika sätt, beroende på medlets egenskaper. För desinficering av hud används handsprit.

Överföringen av fågelinfluensa sker via ögonen, munnen eller luftvägarna. Smittrisken ökar om man röker eller äter med smutsiga fingrar eller gnuggar sig i ögonen och näsan.
Exempel på smittsätt:

• direkt kontakt med levande smittade fåglar eller deras spillning, kroppsvätskor eller utsöndringar.
• inandning av luftburet damm eller aerosol som innehåller spillning eller andra kroppsvätskor från fåglar
  • högtryckstvätt för bortspolning av fågelspillning orsakar aerosolbildning
  • krypande i trånga utrymmen rör upp damm i luften
  • fåglarnas andning ger upphov till aerosolbildning och fåglarnas rörelser ökar koncentrationen av virus i luften
  • också fåglar nyser när de är sjuka, vilket kan orsaka droppsmitta
• kontakt med kontaminerade ytor i burar, skjul och andra utrymmen där det har funnits sjuka fåglar
• kontakt med fåglar som dött i fågelinfluensa.

Fågeln kan lämnas där den är, om den har hittats ute i naturen på en plats som inte ligger nära bebyggelse. På platser för bebyggelse eller annan regelbunden aktivitet är det bäst att skaffa undan fågeln t.ex. på något av följande sätt:

Man kan lägga fågeln i en tät plastpåse utan att röra vid fågeln med händerna och utan att smutsa ner påsens utsida.

• Vik påsens mynning till en bred krage. Öppna påsens mynning. Stick in händerna under påsens krage. Håll påsen mellan dig och fågeln. Skjut in fågeln i påsen. Räta ut påskragen. Tillslut påsen.

Vid hantering av stora fåglar är det säkrast att använda handskar.

• Vik ut påsens mynning till en bred krage. Lyft in fågeln i påsen, t.ex. med en spade. Lägg handskarna i påsen. Räta ut kragen utan att röra vid påsens insida. Tillslut påsen.

Påsen med fågeln i kastas som blandavfall. Man kan också gräva ner fågeln utan plastpåse på cirka 40 cm djup på en plats där nedgrävning är tillåtet. Nedgrävning är inte tillåtet i skyddszoner kring vattentäkter eller i grundvattenområden av klass I. För nedgrävning krävs tillstånd av markägaren. Vid nedgrävningen får fågeln vidröras endast med spaden.

Händerna tvättas noga med tvål och vatten. Innan man har tvättat händerna bör man inte äta eller röka, och undvika att gnugga sig i ögonen eller näsan.

Fyndplatsen och föremål som använts för att röra vid fågeln bör rengöras, om det är troligt att någon kommer att röra vid platsen eller föremålet med sina händer. Platsen bör alltid rengöras, om det är fråga om en måltidsplats eller en plats där små barn brukar vistas. Om fyndplatsen är belägen i ett orört naturområde behöver den inte rengöras, eftersom viruset förstörs av solljus och spolas bort av regn.

Med massdöd bland fåglar avses vanligen en situation där man inom ett och samma område påträffar flera sjuka eller döda fåglar – fem eller mer om det rör sig om vattenfåglar, mer än tio om det rör sig om andra fågelarter. Man bör inte gå nära fåglarna och inte röra vid dem. Ta utan dröjsmål kontakt med kommunveterinären eller länsveterinären. Meddela var fåglarna finns, deras uppskattade antal och möjliga arttillhörighet. Tjänsteveterinären beslutar om fortsatta åtgärder.

Man bör akta sig för att röra vid fågelspillningen. Om detta inte är möjligt, bör man använda mikrobtäta engångshandskar. Efter användningen bör man kassera handskarna genom att kasta dem som blandavfall i en tillsluten tät soppåse. Händerna bör tvättas noga med tvål och vatten. Innan man har tvättat händerna bör man inte äta eller röka, och undvika att gnugga sig i ögonen eller näsan.

Om man inte har tillgång till rent vatten, kan man använda handdesinfektionsmedel (t.ex. preparat innehållande 70 % alkohol och glycerol). Observera att desinfektionsmedel har dålig effekt på händer som är mycket förorenade.

Mikrobtäta gummi- eller plasthandskar kan vara hala eller sakna den mekaniska hållbarhet som arbetet kräver. Då kan man använda mikrobtäta handskar som underhandskar och dra arbetshandskarna över dem. Arbetshandskarna bör kasseras tillsammans med de mikrobtäta handskarna.

Om man påträffar små mängder fågelspillning, bör man följa basala hygienrutiner. Man ska t.ex. rengöra utebord och bänkar från fågelspillning innan man äter. Smittrisken medför inte något ökat behov av att avlägsna fågelspillning på platser där det inte har funnits några döda eller sjuka fåglar.

Rengöring

• Tvätta noga bort spillningen med vatten och tvättmedel som lämpar sig för rengöring av ytan.
• Undvik att röra upp förorenat damm i luften eller att sprida spillning till luften med högtryckstvätt.
• Använd mikrobtäta handskar.
• Använd vid behov gummistövlar och tvätta dem efter användningen.
• Rengöringsredskapen kastas som blandavfall i en tillsluten soppåse eller tvättas noga och läggs att torka i solen.
• Handskar som varit i kontakt med ett rengöringsobjekt eller smutsigt tvättvatten bör kastas i soporna i en tillsluten soppåse eller tvättas med vatten och tvättmedel – först på utsidan med handskarna på händerna och sedan på insidan. Handskarna läggs på tork med avigsidan utåt. De får inte användas för andra ändamål.
• Till sist tvättar man händerna med tvål och rent vatten.

Många arbetsuppgifter innebär arbete på platser med mycket fågelspillning, t.ex. soptippar, strandklippor, tornbyggnader, master och sjösäkerhetsanordningar. På sådana platser bör man använda skodon som är lätta att rengöra och som ger ett heltäckande skydd, helst stövlar av gummi eller polyuretan. Stövlarna är lättare att rengöra om de inte har sulor med djupa räfflor. Byxbenen bör stickas in i stövelskaften, som bör vara så höga att byxorna inte kan bli nersmutsade. I stället för stövlar kan man använda skoskydd av engångstyp, om de är hållbara nog att arbeta i.

Om även andra delar av kroppen bör skyddas, är det bra att använda engångsskyddskläder av typ 3B, som ger skydd mot mikroorganismer, eller skyddskläder av typ 4B, som uppfyller kraven på resistens mot viruspenetration enligt standarden ISO 16604, klass 6. Mikrobtäta skyddskläder av typ 3B och 4B uppfyller standarden EN 14126. Man kan fästa byxbenen med ventilationstejp för att förhindra att de glider ut ur stövlarna. Händerna skyddas med mikrobtäta handskar. Bilden nedan visar märkningen för handskar som skyddar mot mikroorganismer. Vid användning av skyddskläder bör man följa anvisningarna för på- och avtagning.

Skyddsmärkning av handskar som skyddar mot mikroorganismer

Stövlarna bör efter användning bytas ut mot andra skodon. Stövlarna sköljs rena från lös smuts, tvättas med tvättmedel och sätts på tork. Under rengöringen används mikrobtäta handskar som är tillräckligt långa. Efteråt rengörs tvättredskapen och stöveltvättstället. Tvättstället och tvättredskapen får inte användas för rengöring av matredskap. Om det inte finns möjlighet att tvätta stövlarna på arbetsstället, bör de sändas till tvätt i en tillsluten tät transportpåse. Transportpåsen bör genast efter användning kastas i soporna i en tillsluten soppåse.

Om man är tvungen att röra vid fågelspillning, bör man använda mikrobtäta armbågslånga handskar med nedan angivna märkning som visar att de skyddar mot mikroorganismer och uppfyller standarden EN 374. Denna typ av handskar bör användas också vid rengöring av redskap och skyddsutrustning. Efter användning bör handskarna kastas i soporna i en tillsluten soppåse eller tvättas med vatten och tvättmedel – först på utsidan med handskarna på händerna och sedan på insidan. Handskarna torkas med avigsidan utåt. De får inte användas för andra ändamål. Till sist tvättas händerna med tvål och vatten.

Andningsskydd bör användas vid arbete på platser där man misstänker att det kan ha funnits sjuka fåglar. Andningsskydd bör också användas på platser med konstruktioner som hindrar utvädring – t.ex. under broar. För kortare arbeten, särskilt sådana som räcker mindre än två timmar, lämpar sig en filtrerande halvmask av klass FFP3.

Ögonen bör skyddas med ögonskydd som har märkningen EN 166 och en sifferserie innehållande siffran 5 (t.ex. EN 166 3459 B). Man kan också använda andningsskydd som täcker hela ansiktet (helmask, huva eller visir).

Mycket dammiga rengöringsobjekt kan fuktas för att binda dammet.

• Andningsskydd: fläktassisterat skydd och kombinationsskydd, som skyddar mot både damm (TMP3) och det använda desinfektionsmedlet.
• Skyddsdräkt som skyddar mot kemikalier och mikrober:
  • Vätsketät kemikalieskyddsdräkt, typ 3 eller 3B
  • Vid låg exponeringsrisk eller användning av kemikalier med ringa effekter på människors hälsa används stänktät skyddsdräkt av typ 4 eller 4B
    • Skyddsdräkten bör skydda mot både virus och desinfektionsmedel när man befinner sig i utrymmen där medlet finns som aerosol eller gas i luften. Materialets genombrottstid bör därför vara längre än den tid under vilken man exponeras för kemikalien.
  • Dubbla lager av täta handskar (varav ett par extra tjocka) ger vanligen ett gott skydd mot de vanligaste typerna av desinfektionsmedel vid användning i korrekt brukskoncentration.
    • När man späder ut medlet bör man undvika att få det på handskarna.
    • Vid användning av aldehyder bör man försäkra sig om att handskens genombrottstid är längre än den tid under vilken handsken kan komma i kontakt med aldehyder.
  • Stövlar

För olika kemikalier finns olika andningsskyddsfilter. I kemikaliens säkerhetsdatablad bör finnas angivet vilken typ av filter som ska användas.

Andningsskyddet minskar den skadliga kemikaliekoncentrationen i andningsluften till en nivå som motsvarar koncentrationen i omgivningsluften dividerat med andningsskyddets skyddskoefficient. Avsikten är att sänka koncentrationen till en nivå som ligger under det indikativa gränsvärdet (HTP-värden, koncentrationer som befunnits skadliga, Social- och hälsovårdsministeriets förordning).

HTP-värdet (den koncentration som befunnits skadlig vid exponering i 15 minuter) är 0,5 ppm. Vid en uppmätt eller uppskattad luftkoncentration på 12 ppm krävs en skyddskoefficient på 12 ppm dividerat med 0,5 ppm = 24.

Andningsskyddet bör ha en skyddskoefficient som är klart högre än 24, för att exponeringen säkert ska understiga den skadliga koncentrationsnivån. Skyddet kan vara till exempel av typ TH3PB2 SL eller TM3B2P SL.

• TH = tryckluftsmatat andningsskydd med filter och huva, visir eller hjälm
• Gasfilter av typ B2 = oorganiska gaser, filter med medelstor gasbindningsförmåga
• P-filter: filtrerar partiklar (S) och vätskeaerosoler (L).

1. Ta tag i mudden/skaftet till handsken. Rör inte vid armen.
2. Dra handsken av handen. Handsken ska komma av med avigsidan utåt.
3. Samla ihop den avtagna handsken i din handskförsedda hand utan att röra vid någondera handsken med din fria hand.
4. För in handen under mudden till den oavtagna handsken. Skuffa av handsken med avigsidan utåt, så att den handske som du håller i näven blir på insidan.
5. Lägg handskknytet i en soppåse. Knyt ihop påsen.
6. Tvätta händerna.

Skyddsutrustningens effektivitet har verifierats genom testning i samband med att den godkänts för den europeiska marknaden. Om den skyddsåtgärd man vidtar inte lyckas, beror misslyckandet vanligen på misstag i samband med avtagningen av skyddsutrustningen. Ett enda misstag kan i värsta fall omintetgöra hela skyddsåtgärden. Det är därför nödvändigt att öva.

Under övningen försäkrar man sig om att anvisningarna för avtagning kan tillämpas i den planerade situationen samt att de olika delarna av utrustningen är kompatibla med varandra och att de passar för arbetstagarna. Genom att ta på sig skydden i en bestämd ordning kan man försäkra sig om att de sluter tätt, och att också avtagningen sker på rätt sätt.

Om man under övningen konstaterar att det är omöjligt att ta av sig skydden utan att vidröra deras förorenade utsidor med händerna, bör man använda tre par handskar. Inom vissa yrkesgrupper är användning av tre par handskar en grundregel som det inte finns skäl att avvika från. Ett alternativ till användning av tre par handskar kan vara att desinficera händerna under avtagningen av utrustningen.

Se till att det finns en soppåse och en tät avfallsbehållare för engångsskydd på avtagningsplatsen. Om en del av skydden kommer att användas på nytt, bör man se till att det också finns desinfektionsmedel och -redskap samt skyddsutrustning för desinficering. Om skydden måste förvaras innan de desinficeras, bör det finnas täta förvaringskärl och -påsar på avtagningsplatsen.

Även följande åtgärdskedja kan övervägas:

1. Samla ihop alla använda icke-engångsskydd för rengöring och desinficering.
2. Invänta resultatet av undersökningen som visar om det har påträffats farliga virus på arbetsobjektet.
3. Om virus har påträffats, kasseras de insamlade skydden i en sluten behållare eller desinficeras med vidtagande av skyddsåtgärder.
4. Om virus inte har påträffats, rengörs skydden och tas på nytt i bruk.

Innan arbetet påbörjas, bör man vid behov komma överens om särskilda områden för på- och avtagning av skyddsutrustning. Personer vars närvaro i arbetsområdet eller av- och påtagningsområdet inte är nödvändig bör hindras från att beträda området. I påklädningsområdet får inte finnas några smittkällor. Om tjänsteveterinären konstaterar att arbets- och avtagningsområdet efter hanteringen av fåglarna utgör en smittrisk, ska området rengöras och desinficeras. Områden i naturen behöver vanligen inte rengöras.

I avtagningsområdet skiljer man mellan en ren och en oren zon. Efter avtagningen bör man kunna stiga från den orena zonen över till den rena zonen, plocka upp sina förorenade stövlar och skyddskläder och lägga dem i avfallsbehållaren. Avfallsbehållaren och förvaringskärl för eventuella tillbehör som ska desinficeras ställs på gränsen mellan den rena och den orena zonen. I den rena zonen bör i mån av möjlighet finnas vatten och tvål att tvätta sig med, eller åtminstone desinfektionsmedel (t.ex. en huddesinfektionsprodukt innehållande 70 % etanol och glycerol). På gränsen mellan den rena och den orena zonen kan man också placera utrustning för rengöring av skodon och en desinfektionsbalja. I avtagningsområdet bör man undvika att sprida förorenat damm genom onödig hantering av skydden.

För att förhindra dammspridning och luftvägsexponering kan man efter ett arbetspass i mycket dammiga förhållanden låta en medhjälpare spreja skyddsdräktsanvändaren tunt med vatten medan användaren står med utrustningen på i den orena zonen. Därefter kan skyddsdräkten torkas av med en absorberande pappersduk. Efter användningen kasseras sprejflaskan och pappersduken tillsammans med annat smittfarligt avfall. Om dammvolymerna är stora, bör man använda en vätsketät skyddsdräkt (typ 3B) och duscha skyddsdräktsanvändaren innan utrustningen tas av. Man bör förvissa sig om att andningsskyddet är av en sådan typ som tål att duschas. Undvik att rikta duschen rakt mot andningsskyddets filter.

Det finns många anvisningar för korrekt på- och avtagning av skyddsutrustning. Enda sättet att avgöra hur anvisningarna fungerar i praktiken och om de behöver förbättras är att öva sig i att tillämpa dem. Genom övning försäkrar man sig om att skydden kan tas på i rätt ordning, så att de kan tas av utan risk för att man själv eller andra utsätts för kontaminering.

• Kontrollera att skydden är i skick och av lämplig storlek.
• Ta på dig skydden inom det område som man kommit överens om på förhand.
• Ta först på dig andningsskyddet och ögonskyddet och kontrollera att andningsskyddet sitter tätt:
  • Ta ett kraftigt andetag för att kontrollera att masken sluter tätt mot ansiktet. Det får inte kännas något läckage från kanterna.
• Ta på dig överhandskarna.
• Ta på dig skyddsdräkten:
  • skyddsdräktens ärmmuddar ska sitta ovanpå handskarna
  • om muddarna har tumgrepp, drar du dem på plats.
• Ta på dig stövlarna och dra byxbenen ovanpå stövelskaften.
• Ta på dig överhandskarna.
• Kontrollera själv och be en arbetskamrat kontrollera att skydden är kompatibla: alla delar av kroppen bör vara skyddade, också när du rör sig.
• Kontrollera att övergångarna mellan skydden sluter tätt.

• Kontrollera att skyddsdräkten håller tätt när du sträcker upp armarna eller sätter dig på huk.
• Om skyddsdräkten saknar tumgrepp, kan man sticka ut tummen genom dräkten ovanför gummibandet i mudden. Då måste handsken fästas tätt i mudden med tejp.
• När man tätar övergångarna mellan skydden med tejp, bör tejpändan vikas dubbel, så att man lätt får loss tejpen när skydden ska tas av.
• Om det är nödvändigt med tejpning, bör följande övergångar tejpas:
  • stövlar/skyddsdräkt
  • andningsskydd/skyddsdräkt (andningsskydd med huva och lång kragdel behöver inte tejpas)
  • handskar/skyddsdräkt
  • skyddsdräktens blixtlås
• När man använder tejp för att täta övergången mellan andningsskyddet och skyddsdräkten måste man använda flera korta tejpbitar för att det ska hålla tätt.

• Ta av dig skydden på det område som man kommit överens om på förhand.
• Ta av överhandskarna och lägg dem i sopsäcken.
• Öppna skyddsdräktens framflik och blixtlås. Ta av huvan genom att vända insidan ut.
• För båda händerna bakom ryggen och använd ena handen för att dra ner ärmen helt och hållet.
• Ta av den fria handens handske genom att ta tag i dess utsida och dra den avig. Lägg handsken i sopsäcken.
• Ta av den andra ärmen genom att skuffa ner den från axeln från insidan så att den vänds avig. Ta samtidigt av dig handsken genom att skuffa den avig från insidan.
  Lägg handsken i sopsäcken.
• Skuffa ner skyddsdräkten utan att röra vid dess utsida.
• Kliv ur stövlarna så att du sätter ner fötterna i den rena zonen. Om stövlarna ska användas på nytt, tar du loss dem genom att ta tag i dem från insidan av skyddsdräkten.
• Lägg skyddsdräkten eller dräkt- och stövelbyltet i sopsäcken. Rör endast vid dräktens insida.
• Ta av ögonskyddet och andningsskyddet genom att ta tag i fästremmarna bakifrån. Skydd av engångstyp läggs i sopsäcken.
• Tvätta eller desinficera händerna.

• Ta av dig eventuella smycken. Töm arbetsklädernas fickor på onödiga saker. Kontrollera att skydden är i skick och av lämplig storlek.
• Kontrollera andningsskyddets anslutningar och batteriets skick.
• Ta på dig skyddsoverallen, stövlarna och underhandskarna.
  • Skyddsdräkten behöver inte vara försedd med huva. Om den är det, bör huvan inte användas.
• Ta på dig andningsskyddet. Medhjälparen assisterar vid behov.
  • Fäst fläkten vid midjan och sätt igång den.
  • Ta på dig huvan.
  • Spänn huvan genom att dra i spännbandet.
• Den skulderlånga skyddshuvans underkant ska hänga ner över skyddsdräktens utsida. Skyddsdräktens blixtlås stängs så att det är lätt att öppna utan att det uppstår några luckor i skyddet.
• Medhjälparen assisterar med påtagningen av överhandskarna.
• Medhjälparen assisterar med tejpningen av övergångarna mellan skyddsdräkt och handskar och eventuellt stövlar, och med tejpningen av skyddsdräktens framflik.
• De ställen som tejpas måste hållas raka vid tejpningen för att de ska hålla tätt.
• Tejpändarna viks dubbelt, så att tejpen är lätt att dra loss.

• Vid behov sprejas eller duschas skydden och torkas av med en absorberande pappersduk.
• Medhjälparen lossar på skyddshuvans spännband.
• Medhjälparen öppnar skyddsdräktens blixtlås upptill.
  • Medhjälparen bör akta sig för att röra vid skyddsdräktsanvändaren med sina förorenade handskar. Huvans främre underkant skuffas uppåt från utsidan, så att blixtlåset kan öppnas.
• Medhjälparen tar bort fläktanordningen som skyddsdräktsanvändaren har vid midjan.
• Användaren öppnar själv resten av blixtlåset.
• Användaren skuffar ner skyddsdräkten från axlarna utan att röra vid annat än dräktens utsida och
• tar själv av sig skyddsdräkten genom att ta tag i ärmarna bakom ryggen.
• Användaren skuffar ner skyddsdräkten på stövlarna.
• Användaren kliver ur stövlarna och sätter ner fötterna i den rena zonen.
• Användaren tar av sig andningsskyddets ansiktsdel och ger den till medhjälparen. Användaren tar av sig handskarna så att de vänds aviga.
• Medhjälparen stänger av fläkten och ser till att andningsskyddet kommer till rengöring och desinficering.
• Medhjälparen plockar upp de övriga skydden och lägger dem i sopsäcken.

• Ta av dig eventuella smycken. Töm arbetsklädernas fickor på onödiga saker. Kontrollera att skydden är i skick och av lämplig storlek.
• Kontrollera andningsskyddets anslutningar och batteriets skick. Lossa på ansiktsdelens remmar.
• Påtagning av skyddsoverall, stövlar och underhandskar sker på samma sätt som ovan.
  • Underhandskens mudd hamnar under ärmen på skyddsdräkten.
• Påtagning av andningsskyddet:
  • Fäst fläkten vid midjan.
  • Starta fläkten.
  • Anpassa ansiktsdelen med hjälp av fästremmarna, så att den sluter tätt mot huvudet.
  • Dra upp skyddsdräktens huva så att den täcker ansiktsdelens ytterkanter och fästremmarnas fästen.
  • Ta på dig överhandskarna.
  • Medhjälparen använder korta tejpbitar för att tejpa ihop övergången mellan skyddsdräkten och andningsskyddet. Tejpändarna bör vikas så att tejpen kan dras loss.
  • Tejpning är nödvändigt.
  • Medhjälparen assisterar med fasttejpningen av stövlarna och handskarna i skyddsdräkten och tejpningen av skyddsdräktens framflik.
• De ställen som tejpas måste hållas raka vid tejpningen för att de ska hålla tätt.

• Vid behov sprejas eller duschas skydden och torkas av med en absorberande pappersduk.
• Medhjälparen tar loss tejpen från övergången mellan andningsskyddet och skyddsdräkten och från dräktens blixtlås.
• Medhjälparen öppnar blixtlåset ända till midjan.
  • Medhjälparen bör akta sig för att röra vid skyddsdräktsanvändaren med sina förorenade handskar.
• Medhjälparen tar bort fläktanordningen som skyddsdräktsanvändaren har vid midjan.
• Användaren öppnar själv resten av blixtlåset.
• Användaren skuffar ner skyddsdräkten från axlarna utan att röra vid annat än dräktens utsida och tar själv av sig skyddsdräkten genom att ta tag i ärmarna bakom ryggen.
• Användaren skuffar ner skyddsdräkten på stövlarna.
• Användaren kliver ur stövlarna och sätter ner fötterna i den rena zonen.
• Användaren tar av sig andningsskyddets ansiktsdel och ger den till medhjälparen. Användaren tar av sig handskarna så att de vänds aviga.
• Medhjälparen stänger av fläkten och ser till att andningsskyddet kommer till rengöring och desinficering.
• Medhjälparen plockar upp de övriga skydden och lägger dem i sopsäcken.

I första hand bör man använda engångsskydd som inte ska desinficeras. Vid sköljning och desinficering av förorenade skydd bör man använda åtminstone:

• ögonskydd: EN 166 3
• andningsskydd: FFP3
• långa mikrobtäta handskar
• långärmade arbetskläder och plastförkläde av engångstyp.

Handskarna tas på så att de sitter på utsidan av arbetsdräktens ärmar.

Om det är många skydd som ska desinficeras eller om de är starkt förorenade, bör man använda samma slags skydd som vid hantering av massdöd bland fåglar.

Efter åtgärden läggs engångsskydden i en tillsluten tät plastpåse i avfallsbehållaren, som skickas till förbränning. De använda arbetskläderna sänds för tvättning. Händerna och övriga använda skydd tvättas med tvål och vatten och desinficeras.

En medhjälpare som assisterar vid avtagningen behöver samma typ av skyddsutrustning som används vid desinfektionsarbete: dubbla handskar på händerna och engångsskydd för skorna. Två par handskar är nödvändigt för att medhjälparen efter att ha slutfört assistens- och rengöringsarbetet ska kunna ta av sig sina överhandskar och sin skyddsutrustning utan att bli förorenad.

• Det är viktigt att bekanta sig med tillverkarens desinficeringsanvisningar.
• Fläktdelen rengörs med en fuktig tyg- eller pappersduk.
• När filtret och slangkopplingen är anslutna till fläkten, kan den sprejas med ett desinfektionsmedel som rekommenderats av tillverkaren. Desinfektionsmedlets bruksanvisning ska följas.
• Till sist avlägsnas filtret och läggs bland smittfarligt avfall. Fläktanordningens filter- och slanggängor torkas av med desinfektionsmedel.
  • Desinfektionsmedel får inte sprejas in i fläktanordningen.
  • Vissa anordningar tål även upphettning till 70 ºC i en halv timmes tid.
  • Före upphettningen ska filtret avlägsnas och läggas bland avfallet.
  • Huvan eller visiret och midjebandet tvättas. Desinficeringen genomförs genom sprejning eller nedsänkning i ett desinfektionsmedel som rekommenderats av tillverkaren. Desinfektionsmedlets bruksanvisning ska följas.

Skydden läggs i plastpåsar, som förpackas i avfallsbehållare och sänds till förbränning i en anläggning för farligt avfall. Vid hantering av förorenade skydd använder man samma slags skydd som den medhjälpare som assisterar vid avtagningen. Den som förpackar de förorenade skydden lägger till sist sina egna skydd i en tillsluten tät soppåse i en avfallsbehållare som sänds till förbränning. Använda arbetskläder sänds till tvätt. Händer och ögonskydd tvättas med tvål och vatten och desinficeras. Vid hantering av avfallsbehållaren används täta handskar.

Skyddsutrustningen väljs utgående från en bedömning av riskerna. Vid riskbedömningen beaktas möjliga smittkällor (fåglar, fågeldelar, spillning, utsöndringar, aerosol och damm i luften, ytor) samt virusets hållbarhet, smittsätt och smittvägar. Antalet exponerade personer som behöver skyddas mot smitta bör minimeras.

Valet av skyddsutrustning påverkas också av exponeringens omfattning och sannolikhet. Särskilda skyddsåtgärder behövs t.ex. vid arbete på fartygsdäck, i hönsgårdar, på öde skär och under broar.

Vid bedömning av skyddsutrustningens lämplighet bör man beakta användarens individuella egenskaper. Urvalet av storlekar och modeller bör vara tillräckligt stort.

Vid valet av skyddsutrustning bör man särskilt beakta hur användbar den är när användaren har tagit på sig all den utrustning som behövs. Användaren ska kunna arbeta obehindrat iförd sin skyddsutrustning.

Användning av andningsskydd och skyddskläder är fysiskt ansträngande och lämpar sig därför av hälsoskäl inte för alla, speciellt inte för personer med andningssvårigheter. Företagshälsovården bör vid behov ta ställning till vem som har tillräckligt god hälsa och kondition för att kunna använda skyddskläder och andningsskydd.

För varje arbetsuppgift bör fastställas hur länge man får ha skydden på sig.

• Den skyddsutrustning som presenteras här bör under inga förhållanden användas i mer än två timmar i sträck.
• Vid hett och tungt arbete kan man vara tvungen att begränsa arbetstiden till högst 20 minuter.
• Efter det att man har arbetat iförd skyddsutrustning bör man ta en paus på 30–60 minuter, under vilken man inte utför något fysiskt ansträngande arbete.

Hur stor belastning skyddsutrustningen innebär beror på arbetets tyngd, arbetstemperaturen, typen av skydd och antalet gånger de används under arbetsdagen.

Fläktassisterade andningsskydd är lämpligare än fläktlösa, om utrustningen måste användas under en längre tid.

• dubbla skyddshandskar:
  • täta engångshandskar, som används vid avtagning av förorenade kläder
  • täta överhandskar för skydd mot mekaniska faror (t.ex. fågelklor). Överhandskarna är den mest förorenade delen av utrustningen och bör tas av samtidigt med skyddsdräkten.
• andningsskydd
• ögonskydd
• skyddsdräkt av overalltyp
• heltäckande skydd för stövlarna eller skorna

Skydden bör ha CE-märkning som visar att de godkänts för användning som personlig skyddsutrustning. Enda undantaget är stövlarna: det rekommenderas att man skaffar sig vanliga gummistövlar som kasseras efter användning tillsammans med skydden för engångsbruk.

Skyddshandskarna bör ha en förpackningsmärkning som visar att de skyddar mot mikroorganismer.

• Man tar först på sig ett par täta engångshandskar och ovanpå dem ett par täta skyddshandskar som har tillräcklig mekanisk hållfasthet.
• Överhandskarna bör ha bra punkteringsmotstånd. Handskarnas mekaniska hållfasthetsklass framgår av den fyrsiffriga serien som visas bredvid hammarmärket. Ju högre siffra, desto bättre hållfasthet.

Märkning för handskar som skyddar mot mekaniska risker. 

Som andningsskydd väljs i första hand filtrerande halvmasker av engångstyp med märkningen FFP3. Om inte skydd av klass FFP3 finns att tillgå, väljer man skydd av klass FFP2.

För långvarigt arbete bör man välja fläktassisterade filtrerande skydd med huva, visir eller helmask och P SL-filter. I detta fall behövs inget separat ögonskydd. Skyddens  effektivitetsklass bör vara minst TH2P SL. Effektivare klasser är TH3P SL och TM3P SL. Fläktassisterade skydd är inte avsedda för engångsbruk, utan skyddet måste desinficeras och filtret bytas efter varje användning.

Vid val av andningsskydd av FFP3-typ bör man göra en kvalitativ eller kvantitativ testning av skyddets tillpassning mot ansiktet. Att hitta ett tillräckligt välsittande andningsskydd kan vara svårt, speciellt om man har liten ansiktsform. Med halvmask är det inte möjligt att uppnå tillräckligt god tillpassning om användaren har skägg. I sådana fall görs inte någon tillpassningstestning av FFP3-skydd. Personer med skägg behöver ett andningsskydd med huva eller stort visir.

Om man använder andningsskydd som inte är av engångstyp, måste man ordna med desinficering av skydden eller ta dem ur bruk efter användningen. I smittfarliga arbeten bör man använda filter av engångstyp. Vid valet av filter bör man beakta att gasfilter inte skyddar mot partiklar och att partikelfilter inte skyddar mot gaser.

Fläktassisterade skydd är ganska komplicerade, och instruktioner för användning ges vanligen av dem som saluför skydden. Det är viktigt att bekanta sig med anvisningarna för användning och rengöring. När man sätter ihop de olika delarna bör man följa tillverkarens rekommendationer. Det är bra att utse en ansvarsperson för arbetsplatsen som ansvarar för att skydden är i användbart skick. Användarna ska kunna kontrollera att skydden är i skick innan det tas i användning.

Skydd som vanligen ska användas mer än en gång kan efter användningen förvaras t.ex. i tillslutna påsar eller behållare i väntan på resultatet av sjukdomsdiagnostiken. Först därefter behöver man ta ställning till om skydden måste desinficeras eller kasseras, eller om de kan rengöras utan vidare skyddsåtgärder.

Om andningsskyddets ansiktsdel inte skyddar ögonen, bör man skaffa ögonskydd av maskmodell som sluter tätt mot ansiktet och skyddar mot stänk av vätskor. Ögonskyddet bör ha märkningen EN 166 följt av en sifferserie innehållande siffran 5, som anger att produkten skyddar mot aerosoler: EN 166 5. Till exempel märkningen EN 166 3459 B anger att ögonskyddet skyddar mot gas, ånga, aerosoler och finfördelat damm.

Vid valet av ögonskydd bör man ta ställning till om de efter användningen ska kasseras tillsammans med engångsskydden eller om de ska desinficeras. För ändamålet behövs antingen sopkärl eller desinfektionsmedel och -redskap. Om man beslutar att ögonskydden ska desinficeras, bör man även vidta nödvändiga skyddsåtgärder.

Skyddsdräkt med huva, som uppfyller standarden EN 14126 och har en skydds- och typmärkning som anger att den skyddar mot mikrober (B = skyddar mot mikroorganismer).

• Om det behövs skydd mot mindre vätskestänk eller aerosoler, väljer man skyddskläder av typ 4B (stänktäta). I detta fall lämpar det sig också med skydd av typ 3B (vätsketäta). De döda fåglar som man hanterar är små eller medelstora, och risken är liten att de ska pressas mot skyddskläderna.
• Om man är tvungen att luta sig mot förorenade ytor, eller det finns risk för att en fågel i samband med förflyttningen kommer att pressas mot ens kropp, bör man välja skyddskläder av typ 3B eller 4B som uppfyller kraven för ogenomsläpplighet för virus enligt standarden ISO 16603, klass 6. Det här innebär att materialet vid testning har konstaterats motstå genomträngning av bakteriofager.

• Stövlar av gummi eller polyuretan
• Man bör på förhand ta ställning till vad som ska göras med stövlarna efter användning – om de ska kasseras tillsammans med engångsskydden eller om de ska desinficeras. För detta ändamål behövs antingen:
  • sopbehållare eller desinfektionsmedel och –redskap, eller
  • skyddsåtgärder vid desinfektionsarbete