Finländarna upplever sin arbetsförmåga som något bättre än tidigare. Sommaren 2026 ansåg 43 procent av arbetande finländare att deras arbetsförmåga var utmärkt, jämfört med 39 procent året innan.
Arbetshälsoinstitutets undersökning Hur mår Finland? rapporterar för första gången även separat om arbetsförmågans fem olika delområden. Undersökningen frågade hur bra respondenterna kan svara på de fysiska, kognitiva, sociala, emotionella och kompetensrelaterade kraven i sitt arbete.
På den starkaste nivån låg upplevelsen av fysisk arbetsförmåga: 67 procent kunde till fullo uppfylla de fysiska kraven i sitt arbete, till exempel att stå eller lyfta saker. På den svagaste nivån låg emotionell arbetsförmåga, det vill säga att svara på känslomässiga krav, såsom att bemöta och hantera andra människors känslor (41 %).
– Arbetsförmågan är mer mångfacetterad än många tror. En person kan vara helt arbetsför inom ett delområde, även om hen behöver stöd för att stärka ett annat delområde. Dessutom betonas olika arbetskrav i olika arbetsuppgifter. I ljuset av denna kunskap kan man försöka anpassa arbetsuppgifterna efter behov och möjliggöra en fortsatt yrkeskarriär, säger forskningsprofessor Jari Hakanen.
Av arbetsförmågans delområden stärktes den kognitiva, emotionella och kompetensbaserade arbetsförmågan bland befolkningen från och med sommaren 2025. Den fysiska och sociala arbetsförmågan förblev på samma nivå.
Mängden distansarbete hade inget samband med den allmänna arbetsförmågan.
Unga bedömer sin kognitiva och fysiska arbetsförmåga något högre än andra
Arbetsförmågans delområden betonades på olika sätt bland personer i olika åldrar.
Yngre ålder var kopplad till bättre fysisk och kognitiv arbetsförmåga. Med kognitiv arbetsförmåga avses förmågan att svara på arbetets krav som gäller informationsbehandling och tänkande. Å andra sidan hade yngre ålder samband med sämre social arbetsförmåga, det vill säga förmågan att svara på de krav som arbete med andra och informella interaktioner ställde.
– Resultaten kan återspegla den mindre erfarenhet som är kopplad till början av yrkeskarriären. De kan också berätta om att det finns fler sociala krav i branscher och uppgifter som sysselsätter unga. Resultatet ska alltså inte tolkas som enbart en individuell egenskap hos ungdomar. Observationerna visar dock vilka av arbetsförmågans delområden som det finns anledning att fästa särskild uppmärksamhet vid i stödet för unga och utvecklingen av arbetet, säger specialforskare Janne Kaltiainen.
Över hälften av personer under 30 år upplevde sin arbetsförmåga som utmärkt. När det gäller välbefinnande i arbetet var situationen dock sämre bland unga än andra åldersgrupper. Ju yngre respondenten var, desto mindre upplevde hen arbetsengagemang och mer tristess i arbetet. Ensamhet var också vanligare hos yngre.
Mellan olika åldrar observerades inga skillnader i symtom på utbrändhet.
För att minska symtomen på utbrändhet bör åtgärder riktas mot byråkratiska krav och rollkonflikter
Fortfarande hade var fjärde (26 %) arbetande finländare en förhöjd risk för utbrändhet eller sannolik utbrändhet. Symtom på utbrändhet förekom oftare hos både arbetstagare och chefer än under tiden före coronapandemin.
Hur mår Finland?-undersökningen granskade förekomsten av krav i arbetet och sambandet med utbrändhet. Målet var att identifiera faktorer som förklarar förekomsten av symtom på utbrändhet bland befolkningen.
Särskilt byråkratiska krav och rollkonflikter verkar spela en central roll.
– Man pratar ofta om arbetsmängden, men den är inte nödvändigtvis den främsta riskfaktorn. Större betydelse verkar ha att stela rutiner, otillräckliga arbetsredskap, långsamt informationsflöde eller motstridiga förväntningar skapar onödig friktion i arbetet. De sistnämnda kan också öka upplevelsen av brådska och minska den tid som arbetstagaren kan ägna åt kärnarbetet, säger forskaren Jie Li.
Byråkrati och rollkonflikter kan minskas på arbetsplatsen med flera metoder som är kopplade till att förenkla arbetsplatsens processer och stärka den gemensamma förståelsen.
– Jag uppmuntrar till att definiera kärnarbetet och tillsammans slopa uppgifter som inte stödjer målen. Kom överens i arbetsgemenskapen om hur man ska agera och vad som ska prioriteras när arbetets olika krav står i konflikt. Utvärdera regelbundet till exempel rapporteringsrutiner, datainsamling och processer: vad kan slopas, förenklas eller göras mer sällan, uppmanar Jie Li.
Även osäkerhet i arbetet, överdriven mängd, enformighet och fysisk belastning är riskfaktorer för utbrändhet, även om de i genomsnitt spelar en mindre roll i befolkningen.
Forskningsprojekt: Hur mår Finland?
- Forskningsprojektet producerar information om utvecklingen av välbefinnande i arbetet och arbetsförhållandena hos finländska arbetstagare. Undersökningsmaterialet består av enkätsvar från arbetande finländare i åldern 18–65 år.
- I resultatsammanställningen granskas denna gång förändringar i finländarnas välbefinnande i arbetet och arbetsförhållanden särskilt mellan sommaren 2025 (N = 3 823) och sommaren 2026 (N = 3 778), men en del av resultaten har också jämförts med slutet av 2019 (N = 1 567).
- Se projektets tidigare resultat på projektsidan: Hur mår Finland?
Ytterligare information
- forskningsprofessor Jari Hakanen, jari.hakanen [at] ttl.fi (jari[dot]hakanen[at]ttl[dot]fi), 040 562 5433
- specialforskare Janne Kaltiainen, janne.kaltiainen [at] ttl.fi (janne[dot]kaltiainen[at]ttl[dot]fi), 050 476 5980
- forskare Jie Li, jie.li [at] ttl.fi (jie[dot]li[at]ttl[dot]fi), 050 475 7376
Läs undersökningens resultatsammanställning
Ladda ner sammanställningen eller läs inbäddningen (på finska).
