Företagshälsovården som en del av social- och hälsovården – Työote som exempel

Flera olika aktörer inom både det offentliga och det privata servicesystemet producerar social- och hälsovård för personer i arbetsför ålder. För att personer i arbetsför ålder ska få de tjänster de behöver i rätt tid, på rätt plats och i rätt omfattning krävs samarbete mellan olika social- och hälsovårdsaktörer och att kunden på ett smidigt sätt remitteras från en serviceproducent till en annan.

Företagshälsovårdens verksamhet har traditionellt varit ganska åtskild från den övriga social- och hälsovårdsverksamheten. Arbetstagare, arbetsgivare och hela samhället skulle ha nytta av att företagshälsovården skulle integreras funktionellt i hela servicesystemet.  Hälsovården för personer i arbetsför ålder ska ha överenskomna fungerande samarbetsrutiner, till exempel för remittering av patienter från en aktör till en annan. Annars splittras vården lätt och vårdens kontinuitet och effektivitet lider.

Företagshälsovårdens och den övriga hälsovårdens samarbete grundar sig på lagstiftning (bland annat lagen om företagshälsovård 1383/2001, § 12). Dessutom uppmuntras välfärdsområdena att främja samarbetet mellan den offentliga hälso- och sjukvården och företagshälsovården i den konsensusrekommendation om god praxis som Finska Läkarföreningen Duodecim publicerade i november 2024.

Lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) ålägger välfärdsområdena att samordna social- och hälsovårdens tjänster med välfärdsområdets andra tjänster samt att utnyttja information om kunden mellan olika producenter.

Kärnkompetens inom företagshälsovården

• att bedöma arbetsförmågan och stödja arbetsförmågan
• att förebygga, identifiera och behandla arbetsrelaterade sjukdomar. 

Särskilt i frågor som rör företagshälsovårdens kärnkompetens ska man komma överens om tydliga rutiner för hur andra social- och hälsovårdsaktörer enkelt kan remittera kunden till en bedömning inom företagshälsovården.

Syftet med samarbetet mellan företagshälsovården och andra social- och hälsovårdsaktörer är

• En enhetlig servicehelhet för personer i arbetsför ålder, där man har kommit överens om smidiga rutiner för kommunikation och kundhandledning mellan social- och hälsovårdsaktörerna och företagshälsovården.  
• Tidigare och effektivare åtgärder än förut för att lösa risker för arbetsoförmåga. Detta möjliggör att mängden sjukfrånvaro och nya invalidpensioner minskar.  
• Undvikande av överlappande verksamheter mellan olika social- och hälsovårdsaktörer. Detta innebär en mer exakt allokering av resurser.

Työote har byggts upp i samarbete mellan välfärdsområdets sjukhus, företagshälsovårdens aktörer och Arbetshälsoinstitutets experter för minst en sjukdomsgrupp över hela Finland. Elektronisk remiss från sjukhuset till företagshälsovården används i nästan hela landet.

• Verksamhetsmodellen används mest inom ortopediska sjukdomsgrupper. Modellen används också i stor utsträckning till exempel i stödet av arbetsförmågan för personer med psykiatriska, kardiologiska, fysiatriska, neurologiska sjukdomar och cancersjukdomar.
• I början av 2024 publicerade social- och hälsovårdsministeriet nationella mål för ordnandet av social- och hälsovården. Ett mål är att ta i bruk Työote i samarbetet mellan den specialiserade sjukvården och företagshälsovården i minst tio olika sjukdomsgrupper.
  • I december 2025 hade fyra välfärdsområden och HUS-samkommunen nått målet. I dessa områden används Työote i samarbetet mellan den specialiserade sjukvården och företagshälsovården i minst 10 olika sjukdomsgrupper.
  • En sjukdomsgrupp räknas som separat när en egen Työote-process har skapats för den.
  • Dessutom förverkligades i många välfärdsområden nästan helt målet att använda verksamhetsmodellen i minst 10 sjukdomsgrupper.
  • I tre välfärdsområden är verksamheten i ett inledningsskede.

Bilden uppdaterad 12/2025

Målet är att verksamhetsmodellen ska användas aktivt också i samarbetet mellan den offentliga primärvården och företagshälsovården. När välfärdsområdets social- och hälsovårdsaktörer har en tydlig arbetsfördelning och gemensamt överenskomna rutiner för att remittera patienten från en serviceproducent till en annan allokeras social- och hälsovårdens resurser mer ändamålsenligt. 

• En fungerande remisspraxis underlättar arbetet på hälsostationen. Personalen kan koncentrera sig på diagnos och behandling av sjukdomar när bedömningen av och stödet för arbetsförmågan hos personer i arbetsför ålder huvudsakligen görs inom företagshälsovården.
• När man inom den offentliga primärvården konstaterar att patienten har arbetsrelaterade symtom eller problem med arbetsförmågan remitteras hen till företagshälsovården för bedömning. När remissen anländer gör företagshälsovårdens personal en individuell bedömning av personens arbetsförmåga, överväger behovet av sjukfrånvaro och tar hand om stödåtgärder för arbetsförmågan. Ansvaret för diagnos och behandling av sjukdomen förblir hos primärvården.
• Företagshälsovården är den enda aktören inom hälso- och sjukvården som har direkt kontakt med patientens arbetsplats. Detta underlättar en individuell anpassning av arbetet.
  • Patienten kan återgå till arbetet redan under sin konvalescens när arbetsuppgifterna anpassas i samarbete mellan företagshälsovården, arbetsplatsen och patienten.

Vad behövs för att Työote-samarbetet ska uppnå önskat resultat?

• Ett framgångsrikt samarbete kräver följande:
• Välfärdsområdets ledning förbinder sig till verksamhetsmodellen och samarbetet samordnas.
• Ansvariga personer inom primärvården och företagshälsovården förbinder sig till samarbetet och deltar i planeringen.
• Aktörerna inom primärvården och företagshälsovården har förståelse för varandras arbete och deras ömsesidiga förtroende är gott. 
• Dialogen och idéerna mellan anställda inom primärvården och företagshälsovården fungerar. 
• Konkreta verksamhetsmodeller som ställer ramarna för samarbetet byggs upp tillsammans.
• Tekniska förutsättningar för ett smidigt informationsflöde mellan aktörerna skapas.
• Kommunikationen och interaktionen är mångsidig. 
• Anställda inom primärvården och företagshälsovården får en introduktion i vad de nya verksamhetsmodellerna innebär.
• Man kommunicerar aktivt med patienterna.
• Social- och hälsovårdsaktörer, utvecklare och beslutsfattare informeras nationellt.
• Verksamhetsmodellen följs upp, utvärderas och vidareutvecklas inom välfärdsområdet.

När ska primärvården skriva en remiss och hänvisa patienten till företagshälsovården?

• På hälsostationen är det viktigt att hänvisa patienten till företagshälsovården för en närmare bedömning av arbetsförmågan om:
• arbetet orsakar eller förvärrar symtomen
• symtomen eller sjukdomen gör det svårt att klara av arbetet eller begränsar utförandet av arbetsuppgifterna
• behandlingen av sjukdomen påverkar arbetsförmågan eller begränsar utförandet av arbetsuppgifterna
• arbetstagaren är upprepade gånger sjukskriven
• arbetstagarens sjukledigheter förlängs. Senast när sjukledigheten har pågått i 30 dagar.
• anpassning av arbetet behövs på grund av att graviditeten ställer begränsningar för arbetsuppgifterna
• arbetstagaren har problem med belastningen i arbetet och arbetsergonomin
• psykosocial belastning i arbetsgemenskapen påverkar arbetsförmågan.

Lång, rutinmässig sjukfrånvaro är inte en bra lösning för arbetstagaren eller arbetsgivaren. Työote hjälper en del av arbetstagarna  att snabbare återgå till arbetet, vilket minskar behovet av vikarier och förbättrar produktiviteten.

För att verksamhetsmodellen ska vara till så stor nytta som möjligt måste arbetsgivaren vara beredd på ett nära samarbete med företagshälsovården. Arbetstagaren kan inte nödvändigtvis arbeta heltid direkt efter sjukfrånvaron och det kan tillfälligt finnas behov av att anpassa arbetet så att arbetstagaren kan arbeta under återhämtningstiden. I samarbetet mellan arbetsgivaren och företagshälsovården kan man hitta individuella lösningar som förkortar sjukfrånvaron.

De praktiska principerna för Työote-verksamhetsmodellen ska avtalas med företagshälsovården och riktlinjerna registreras i företagshälsovårdens verksamhetsplan.

Vad erbjuder Työote arbetsgivaren?

• En del av arbetstagarna kan återgå till arbetet tidigare
• Behovet av vikarier minskar
• Produktiviteten ökar
• Samarbetet med företagshälsovården ökar