Företagshälsovårdens sjukvårdstjänster

För sjukvårdstjänsterna upprättas ett arbetsgivarspecifikt avtal, vars innehåll och omfattning ska anges i verksamhetsplanen för företagshälsovård. Arbetsgivaren har rätt att bestämma omfattningen av den sjukvård som ordnas för de anställda. Arbetsgivaren får ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader för sjukvård som genomförs enligt god företagshälsovårdspraxis i enlighet med FPA:s detaljerade anvisningar. 
 

Sjukvården ska vara avgiftsfri för arbetstagaren och innehållet ska vara lika för hela personalen.  

Arbetsgivaren kan också som en personalförmån ordna sjukvårdstjänster för sina arbetstagare. Till dessa tjänster hör till exempel tjänster som ordnas via en sjukkostnadsförsäkring. De ingår inte i verksamhet som ersätts som företagshälsovård. I avtalet om företagshälsovård ska kostnadsansvaret, omfattningen och principerna för anlitande av sjuk- eller hälsovårdstjänster alltid tydligt fastställas. Det är också viktigt att informera hela personalen om överenskommen praxis.  

1. Företagshälsovårdsinriktad sjukvård skiljer sig från sjukvård inom primärvården bland annat på följande sätt:  
2. Arbetstagarnas och arbetsplatsernas behov beaktas vid ordnandet av sjukvård.  
3. Sjukdomarnas samband med arbetet bedöms utifrån yrkesmedicinska kunskaper.

Individens arbets- och funktionsförmåga stöds genom åtgärder som påverkar individen själv, arbetsuppgifterna, arbetsmiljön och arbetsgemenskapen.

Målet med företagshälsovårdsinriktad sjukvård är att trygga tillgången till god vård, hänvisning till nödvändig behandling samt uppföljning och stöd av personalens arbetsförmåga och välbefinnande.  

Om den förebyggande företagshälsovården och sjukvården inte genomförs av samma yrkespersoner, ska företagshälsovårdsenheten se till att arbetstagaren får handledning i samband med symtom som grundar sig på kundorganisationens ansvarsteams bedömning av arbetet och arbetsförmågan och i situationer då arbetstagarens sjukdom fortgår.

Inom företagshälsovårdsinriktad sjukvård behöver man också utveckla verksamhetsmodeller som aktivt vänder sig till arbetstagare som behöver särskilt stöd, som riskerar att bli arbetsoförmögna eller utslagna.

Som stödtjänster för företagshälsovårdens sjukvård anlitas ofta laboratorietjänster och bilddiagnostiska tjänster på allmänläkarnivå och vid behov konsulteras specialister. Företagshälsovårdsproducenterna ansvarar för att sjukvårdstjänsterna motsvarar god praxis.  

Yrkespersonernas resurser ska allokeras på ett ändamålsenligt sätt, och inom företagshälsovårdens sjukvård finns det anledning att utveckla handlingsmodeller särskilt för gradvis behandling av plötsliga sjukdomar. Praxis med egenanmälan vid sjukfrånvaro är ofta användbar.  

Inom företagshälsovården kan akuta sjukdomar också behandlas av andra yrkesgrupper än företagsläkare. När det är fråga om arbetsrelaterade symtom eller risk för längre sjukfrånvaro ska arbetstagaren alltid hänvisas till sin egen företagsläkare. 

Företagshälsovårdens styrkor är kunskap om arbetet och arbetsplatsen samt kunskap om och erfarenhet av samspelet mellan arbete och hälsa. Sjukvården blir smidigare när de aktörer som deltar i vården utvecklar sina samarbetsrutiner.  

Vid behandling av långvariga sjukdomar, såsom diabetes, varierar praxisen mycket beroende på företagshälsovårdsavtalets omfattning. Företagshälsovården ansvarar ofta inte för långtidssjukdomar. Vid behandling av långvariga sjukdomar är det viktigt att beakta en väl fungerande vårdkedja samt en ändamålsenlig och smidig hänvisning av patienterna från en serviceproducent till en annan. 

Även om behandlingen av en långvarig sjukdom genomförs utanför företagshälsovården, ska man se till att uppföljningen och bedömningen av arbetsförmågan i anslutning till sjukdomen görs inom företagshälsovården. Social- och hälsovårdsaktörernas samarbetsrutiner måste utvecklas regionalt för att företagshälsovården ska kunna göra en tidig bedömning av nödvändiga åtgärder för att stödja arbetsförmågan i samband med sjukdomar som påverkar arbetsförmågan.

Alla yrkesutbildade personer som genomför sjukvård inom företagshälsovården ska känna till företagshälsovårdsenhetens verksamhetssätt och processer som anknyter till olika stödåtgärder för arbetsförmågan. Om man på sjukvårdsmottagningen konstaterar att det finns ett behov av att stödja arbetsförmågan, ska man säkerställa att patienten får en bedömning av sin situation av en yrkesutbildad person inom företagshälsovården som känner till förhållandena på hans eller hennes arbetsplats och handlingsmodellerna för stöd för arbetsförmågan.  

Under sjukvårdsbesöket bör man ta ställning till om symtomet eller sjukdomen är relaterade till arbetet och om det kan försämra arbetsförmågan. 

Informationen som man får vid sjukvårdsbesöken kan företagshälsovården använda effektivt i sin förebyggande verksamhet endast i det fall att sjukdomens koppling till arbetet antecknas i patientjournalen på ett sätt som möjliggör statistik och rapportering. Detta inkluderar bland annat 

• närmare fastställande av sjukdomens koppling till arbetet.
• utredning av arbetets krav och möjligheter till anpassning av arbetet.
• kartläggning av arbetstagarens egen uppfattning och motivation.
• beaktande av situationen i arbetsgemenskapen.

Bedömning av sjukdomens eller symtomens koppling till arbetet och av åtgärder för att stödja arbetsförmågan

Det är viktigt att sjukdomarnas och symtomens koppling till arbetet och behovet av stödåtgärder för arbetsförmågan dokumenteras på ett nationellt enhetligt sätt i patientdatasystemen. Rekommenderat dokumentationssätt anges nedan.

Dokumentationen är praktiskt och man skiljer mellan åtgärder för att öka hälsan och säkerheten i arbetet och åtgärder för att stödja arbetsförmågan. Uppgifterna som produceras i detta format samlas in i THL:s datainsamlings- och rapporteringssystem Avohilmo som en del av företagshälsovårdens datainnehåll.

Arbetsrelaterade sjukdomar och åtgärd

Frågor:

1. Är det fråga om en sjukdom som är arbetsrelaterad och som förvärras av arbetet? Om ja, vilka åtgärder vidtas?
2. Finns det behov av åtgärder för att stödja arbetsförmågan? Om ja, vilka åtgärder vidtas?