Språkfrågan berör hela arbetsgemenskapen

Arbetsgemenskapens och kollegornas stöd för språkinlärningen har en central roll i inlärningen av finska/svenska hos en arbetstagare som rekryterats från utlandet. Om kollegorna till exempel använder ett tydligt språk och talar tillräckligt långsamt är det lättare för en person som lär sig språket att förstå det talade språket och lära sig nya saker.

Särskilt i början är det skäl att fästa uppmärksamhet vid att det talade språket är tydligt och att undvika att använda dialekt och slang. I det dagliga vårdarbetet används ofta yrkesslang och -förkortningar, utöver andra förkortningar som kännetecknar det finska talspråket. Det kan vara bra att undvika sådana i början eller att åtminstone komma ihåg att förklara vad de förkortningar som används betyder. 

Responsen från kollegorna om språket och hur det utvecklas är viktig. Den arbetstagare som lär sig språket kan ha svårt att själv bedöma hur språkkunskaperna utvecklas. Att få respons på att språkkunskaperna har förbättrats är för många ett starkt incitament att fortsätta satsa på att lära sig språket. 

Många som lär sig ett språk önskar att deras språk åtminstone ibland rättas till. Det lönar sig att fråga om personerna önskar att deras språk korrigeras och i vilka situationer.

Arbetsgemenskapens inställning till de språkkunskaper som utvecklas är viktig för inlärningen. En uppmuntrande och tillåtande arbetsgemenskap som anser att språkfel är naturliga skapar en trygg atmosfär att använda språket och att be om språkligt stöd.

För att de språkliga interaktionssituationerna ska lyckas krävs i synnerhet i början också tålamod och långsiktighet – både av den som lär sig språket och av arbetsgemenskapen. Det kan ta tid att hitta rätt ord och uttal. Andras otålighet och stress hjälper inte och kan undergräva modet att tala. Det är bra att komma ihåg att inlärning av språk, liksom andra krävande färdigheter, kräver tid och många repetitioner.

En arbetstagare som lär sig språket behöver oftast stöd både för att tala språket och vid dokumentation, till exempel genom att någon kontrollerar den text personen skrivit.

Det är viktigt att den som lär sig språket upplever att tröskeln för att be om stöd är låg och att personen uppmuntras att be om hjälp vid behov. När arbetstagaren till exempel får hjälp med att granska sin text lär sig personen samtidigt språket. Det är bra om stöd också på ett finkänsligt sätt erbjuds på eget initiativ.

Modellexempel på dokumentation kan vara till nytta. Kom också överens om huruvida arbetstagare som lär sig språket i sitt arbete får använda översättnings- och korrekturläsningsapplikationer för att utföra sina uppgifter. 

I organiseringen av arbetet, till exempel vid planering av arbetsskift, ska arbetstagarnas språkkunskaper beaktas på samma sätt som andra faktorer som säkerställer god vård och kundsäkerhet.

Arbetstagarens språkkunskaper påverkar vilka uppgifter personen kan sköta. Vad gäller fördelningen av uppgifter är det bra att i arbetsgemenskapen komma överens om hur uppgifterna fördelas så att arbetstagare som lär sig språket kan sköta sina uppgifter och vid behov få stöd för språkliga utmaningar. Till exempel kan det vara utmanande att kommunicera med anhöriga per telefon då arbetstagaren precis börjat lära sig språket.

När man planerar hur arbetsuppgifterna ska fördelas är det dock ändamålsenligt att se till att arbetstagarens språkkunskaper kan utvecklas i arbetet. När språkkunskaperna ökar klarar personen av allt fler arbetsuppgifter. Målet är att språkkunskaperna hos den arbetstagare som lär sig språket ska utvecklas till en nivå som gör det möjligt att sköta alla uppgifter som hör till arbetet och att utnyttja och vidareutveckla yrkeskompetensen. 

Vid enhetens möten får man information om viktiga frågor i anslutning till arbetet, planerar och diskuterar arbetet samt fattar beslut. I början eller slutet av mötena talar man ofta också om informella saker om det finns tid för det. Det är viktigt att se till att språkkunskaperna inte hindrar arbetstagaren från att förstå och delta i diskussionen och därmed också känna sig delaktig.

Det är lättare att följa med mötets gång om arbetstagarna på förhand får en föredragningslista över de ärenden som ska behandlas på mötet och mötets mål. På så sätt hinner arbetstagare som lär sig språket också till exempel förbereda ett anförande om ett ärende som de vill lyfta fram. En lista över viktiga nyckelbegrepp för mötet kan läggas till i föredragningslistan.

Det är bra att under mötet säkerställa att arbetstagare som lär sig språket hänger med till exempel genom att öppna upp viktiga nyckelord och ge möjlighet att ställa frågor om sådant som är oklart. Det är bra om chefen eller mötesledaren tydligt ger utrymme och visar att frågor och anföranden är tillåtna och önskvärda.

Det är bra att på förhand komma överens om vilket språk som ska användas vid mötena. I fråga om användningen av språk kan man också komma överens om att språk kan användas flexibelt så att man under mötet utöver det inhemska språket även kan använda ett brospråk/engelska. Det kan till exempel vara bra att upprepa viktiga saker på engelska så länge som arbetstagare som lär sig språket ännu befinner sig i början av inlärningsprocessen. Tröskeln för att fråga och ta ordet sänks om arbetstagaren upplever att det är tillåtet att vid behov använda engelska och att byta till engelska om man inte hittar orden på finska/svenska.

Det är också god praxis att chefen eller någon av arbetstagarna efter mötet går igenom de viktigaste ärendena för mötet med personer som lär sig språket för att försäkra sig om att de förstått. Tydliga promemorior om mötena främjar också att de ärenden som behandlas på mötet förstås.

Utöver enhetens möten sker det också ett möte i vårdarbetet vid byte av arbetsskift, då de arbetstagare som kommer till arbetsskiftet får den information som behövs i arbetet. Även vid dessa rapportmöten bör det fästas uppmärksamhet vid att språkkunskaperna inte hindrar arbetstagare som håller på att lära sig språket från att förstå och delta.

Det är bra att i arbetsgemenskaperna då och då diskutera frågor i anslutning till språket. Dessutom är det bra att inkludera språkfrågan i utvecklingssamtalen med både arbetstagare som lär sig språket och övriga medlemmar i arbetsgemenskapen. Det är bra att ta i beaktande att språkkunskaper ofta är ett känsligt ämne, eftersom det kan ha ett nära samband med arbetstagarens upplevelse av yrkesskicklighet. Därför är det viktigt att föra en konstruktiv och respektfull diskussion om ämnet, dock utan att undvika det.

Chefen bör bedöma och följa upp hur arbetstagarens språkkunskaper utvecklas, vilket är viktigt både med tanke på organiseringen av arbetsuppgifterna och för att lokalisera eventuella behöv av stöd för att lära sig språket. Dessutom är det bra om chefen följer upp hur medlemmarna i arbetsgemenskapen upplever att språkfrågor påverkar det egna arbetet och arbetshälsan samt hur arbetsgemenskapen fungerar som stöd för språkinlärningen.

I utvecklingssamtalet med en arbetstagare som lär sig språket är det bra att be personen att själv bedöma hur språkkunskaperna utvecklas och hur personen klarar av olika arbetsuppgifter och interaktionen i arbetsgemenskapen samt hur personen skulle vilja förbättra sina språkkunskaper.  Dessutom är det bra att diskutera hur arbetsgemenskapen ger arbetstagaren stöd för språket och hurdant stöd arbetstagaren önskar. Önskar arbetstagaren till exempel att språket korrigeras i vissa situationer och hur?

Under utvecklingssamtalet är det också viktigt att ställa upp mål för utvecklingen av språkkunskaperna och komma överens om åtgärder för att uppnå målen. Det bör också följas upp hur målen uppnås. Under utvecklingssamtalet är det också bra att ge positiv respons på språkutvecklingen om arbetstagarens språkkunskaper har utvecklats.

En person som lär sig språket märker inte alltid själv hur språkkunskaperna utvecklas och positiv respons och uppmuntran stöder motivationen att lära sig språket. Det finns verktyg för att bedöma nivån på språkkunskaperna, till exempel bedömningsblanketter, som kan vara till nytta under samtalet.

Det är bra att med medlemmarna i arbetsgemenskapen diskutera deras observationer och synpunkter på hur den språkliga praxisen fungerar med tanke på arbetets smidighet och stödet för språkinlärning.  Under utvecklingssamtalet kan det också vara bra att kartlägga vilka arbetstagare som upplever att det känns naturligt eller trevligt att stödja en person som lär sig språket i språkinlärningsprocessen. Att identifiera arbetstagare som är motiverade till detta främjar planeringen av det språkliga stödet och överenskommelsen om det. Utvecklingssamtalet är också ett naturligt tillfälle för chefen att motivera medlemmarna i arbetsgemenskapen att arbeta på ett språkmedvetet sätt.

Språkworkshopparna fokuserar på just det språk som behövs i arbetet. De kompletterar språkkurserna och är till nytta särskilt när deltagarna redan kan använda språket självständigt, men vill stöda utvecklingen av fackspråket. Språkworkshoppar lämpar sig för organisationer där det finns flera arbetstagare som lär sig språket.

Språkworkshoppar kan byggas upp på olika sätt, men det är viktigt att de utgår från deltagarnas behov. I språkworkshopparna kan man till exempel öva på typiska interaktionssituationer i anslutning till arbetet och tillsammans lösa språkrelaterade problem i anslutning till dessa. Under workshopparna kan deltagarna diskutera observationer och utmaningar som hänför sig till arbets- och vårdkulturen.

Det väsentliga i språkworkshopparna är att deltagarna får lära språkliga uttryck och fraser samt ordförråd som de har direkt nytta av i sitt arbete.

Workshopparna erbjuder också deltagarna kamratstöd och gemenskap och stöder såväl lärandet som arbetshälsan. De som leder språkworkshopparna lär sig i sin tur att förstå vilka saker som är utmanande för personer som lär sig språket.

Det är bra att ordna språkworkshoppar regelbundet, till exempel varannan vecka, och det ska vara möjligt att delta i dem under arbetstid. En lämplig längd för en språkworkshop är 1–1,5 timmar. Workshopparna kan ledas av chefen, en kollega, ett språkombud, den person som ansvarar för introduktionen eller någon annan lämplig person. Ledaren bör kunna finska/svenska väl eller vara finsk-/svenskspråkig.

• Mer information om språkworkshoppar (Språkboost)
• Komppa, J., Backlund, A., Lätti, K., Raappana, H. & Rannikko, E. (2024). 
  Kielikahvila työajalla, perehdytysyksikön kautta osaksi työyhteisöä vai talon oma kielenopettaja? Kolme ratkaisua kielenoppimisen tukemiseen työssä. 
  Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 15(4) 
  (på finska)

Organisationerna kan också stöda språkutvecklingen hos arbetstagare som lär sig språket genom att ordna språkkurser. Kurserna kan ordnas antingen på nätet eller som närundervisning. Det är viktigt att skräddarsy kurserna med beaktande av målgruppens kunskapsnivå och behov.

Det är viktigt att arbetstagarna kan delta i kurserna under arbetstid och deltagandet bör i mån av möjlighet beaktas i planeringen av arbetsskift. 

Både i Sverige och Norge har man under en längre tid använt sig av en verksamhetsmodell med ett språkombud (Sverige: språkombud, Norge: språkmentor) där en eller flera medlemmar i arbetsgemenskapen utbildas till språkombud.

Språkombudets/språkmentorns uppgift är att stöda integrationen i arbetsgemenskapen och språkinlärningsprocessen hos arbetstagare som lär sig språket samt att stöda hela arbetsgemenskapen att skapa en smidig växelverkan och utveckla och ta i bruk språkmedvetna arbetssätt.

Språkombudet fungerar vanligtvis i sin roll vid sidan av sitt övriga arbete. Ombudet ska i regel behärska organisationens arbetsspråk väl, men det behöver inte vara personens första språk. I Finland är utbildningen av språkombud relativt ny, men utbildningar har redan börjat erbjudas.

• Mer information om språkmentor (Språkboost)

Organisationer och enheter producerar ibland ordlistor med översättningar som behövs i arbetet. Dessa kan vara till nytta för arbetstagare som lär sig språket och stöda språkinlärningen.

Med tanke på användningen av resurser är det förnuftigt att samordna denna typ av satsning på organisationsnivå, så att de olika enheterna inte utför överlappande arbete. Det lönar sig också för organisationerna att utnyttja och dela information om redan producerat material för vårdbranschen till arbetstagare som lär sig språket.      

• Material för vårdbranschen som utvecklats och sammanställts i Språkboost – Ordlista och läromaterial för vårdbranschen (på finska)