Räddningsdräkter

Kläderna får inte försvåra räddningsinsatserna eller orsaka för stor fysisk belastning. När man använder dem ska man alltid kunna simma. Klädernas färg, reflexer eller nödbelysning förbättrar användarens synbarhet.

Flytoveraller (EN 393) är inte räddningsdräkter och skyddar inte användaren mot hypotermi. Overaller enligt standarden i fråga får inte längre tillverkas eller säljas.

Räddningsdräkter som skyddar mot kallt vatten har olika användningsändamål och klassificeringar.

• EN ISO 15027-1 Dräkter för kontinuerlig användning: Arbets- och fritidsdräkter för kontinuerlig användning är avsedda att användas i rutinmässiga funktioner i vatten eller nära vatten i situationer där det finns risk för att man hamnar i vattnet. Syftet med dräkten är att förlänga tiden man klarar sig i kallt vatten. De får inte störa det normala arbetet och de ska kunna hållas på i flera timmar utan fysisk överbelastning. 
• EN ISO 15027-2 Räddningsdräkter: Räddningsdräkter som tas i bruk/kläs på i nödsituationer och där huvudet, händerna och fötterna är skyddade. De har planerats så att de är snabba att klä på sig när man håller på att hamna i vattnet, t.ex. i en nödsituation när ett fartyg sjunker. Räddningsdräkterna ger ofta ett bättre skydd mot kallt vatten än dräkterna som är avsedda för kontinuerlig användning.
• Helikopterdräkter: Dräkten för helikopterflygare och passagerare kan antingen användas kontinuerligt eller som räddningsdräkt.

Räddningsdräkten kan vara avsedd att användas tillsammans med eller utan separata flytvästar.

Det finns många krav på räddningsdräkter och deras material. Användningen av räddningsdräkten och värmeisoleringen testas med hjälp av testpersoner. I värmeisoleringstestet flyter försökspersonerna enligt dräktens klassificering under en viss tid i vatten som har en viss temperatur. Försökspersonernas funktionsförmåga ska bevaras och deras inre och yttre temperatur får inte sjunka lägre än de temperaturgrader som fastställs i standarden.

• Ta först reda på användningsändamålet och den nödvändiga skyddsnivån samt rätt storlek på basis av bröstomkretsen och längden.
• Följ tillverkarens bruksanvisningar. Både miljöförhållandena och de personliga egenskaperna påverkar dräkternas värmeisoleringsförmåga.
• Endast hela dräkter skyddar vid plötslig exponering. Förvara och underhåll räddningsdräkterna enligt tillverkarens anvisningar.

En standardiserad räddningsdräkt kan vara en torr- eller våtdräkt.

Syftet med en torrdräkt är som namnet antyder att hålla användaren så torr som möjligt genom att förhindra att vatten kommer in i dräkten om man sjunker och blir blöt.  Dess värme regleras med underställ och mellanlager som väljs enligt användningsförhållanden, väder och vattentemperatur.

En våtdräkt erbjuder isolering och begränsar att vatten kommer in i eller ut från dräkten. I våtdräkten ersätter vattnet luften mellan huden och dräkten. Räddningsdräkterna som används i Finland är i regel torrdräkter. Våtdräkterna är för kalla i våra vattendrags temperaturer vid långvariga räddningsuppdrag.

Räddningsdräkten ska åtföljas av både en märkning som fästs på dräkten och en förteckning över nödvändig information som erbjuds konsumenten. Konsumentlistan ska innehålla följande uppgifter:

• standardens nummer
• dräktens typ och modell (våt-/torrdräkt)
• användningsändamål
• skyddsklass (A, B, C, D)
• rekommenderad underställ för att uppnå räddningsdräktens funktionalitet
• dräktens storlek
• vid behov kompatibilitet med säkerhetsselar och annan utrustning
  nödvändiga varningar.

• EN ISO 15027-1 Sjödräkter - Arbetsdräkter, säkerhetskrav
• EN ISO 15027-2 Sjödräkter - Räddningsdräkter för nödläge, säkerhetskrav